Äggstockar och barn
I våras så fick jag äntligen träffa en expert på äggstockscancer och BRCA, Elisabet Hjerpe! Henne har jag väntat på sedan 2014. Hon var upprörd efter att hon läst min journal då hon tyckte att riktiga fel begåtts i fråga om hanteringen av mig
som BRCA-patient.
- För det första så sa hon att årliga kontroller när det gäller äggstockarna ger inte samma säkerhet som med brösten. Varför? Äggstockscancer bildas inte från cystor. Den bildas och skickar ut metastaser direkt som angriper
vävnader i magen - just det, du läser rätt - bröst sitter utanpå och kräver lymforna för att spridas medan äggstockscancer skickar ut sina "sporer" - som jag tänker mig det - direkt!
- För det andra så sa hon att BRCA patienter ska ta p-piller och inte minipiller. Visst minipiller (Cerazette) har fungerat för mig och jag har inte haft menstruation på år och dar. Men p-piller garanterar att äggstockarna inte släpper ifrån sig ägg - dvs ägglossningen - som triggar cancerbildningen.
Så jag fick först Prionelle som inte har sockerpiller och så tyckte jag mig ha symptom som uppkom i bytet och jag fick Estrelen istället. Symptomen vete tusan om de ens hade med detta och göra men nu äter jag klart Estrelen paketet och så ska jag prova att byta tillbaka för jag gillade Prionelle just för att alla tabletter har samma mängd hormon och så behöver en inte slänga bort piller. Då jag inte har mens behöver jag nämligen inte ta sockerpillerna.
Jag fick äntligen ställa min fråga
- fungerar livmodern efter äggstockarna tagits bort?
Hon svarar att det är inget som kan garanteras så om vi ska ha barn så är det nu!
Min mammas faster dog i bröstcancer när hon var 34 och jag fyller det i år.
Nu i mitt liv har jag precis bytt hemstad, från Gotland till Västergötland. Jag och Max påbörjar en ny etapp i vårt liv och jag prioriterar det livet med allt vad en ny plats och nytt jobb innebär.
Jag är glad att jag och Max pratat fram och tillbaka om barn - jag menar det första jag berättade på våran första dejt var om min mamma som gått bort i bröstcancer och sedan har han varit med på resan med beskedet och brösten och allt. Så vi har
pratat högt och lågt. En avgörande sak som jag funderat länge på är
- hur uppfostrar jag ett barn med BRCA? Om jag sätter ett biologiskt barn till världen så kommer jag vilja veta direkt. Jag vill kunna förbereda barnet på de livsval som hen kommer behöva göra. Men hur gör jag sånt så att det är naturligt utan att
förebilder finns mer än jag och Lisa som har fejktuttar? Vad är cancer och ska hen vara rädd? Hur gör en så att hen inte blir rädd utan kan känna att mamma vet och har kontroll?
Så hur undviker jag att få barn med BRCA?
- tar ut ägg och ber de sålla bort embryon med BRCA
- adoption
- fosterhem
Jag har alltid sett fram emot att skaffa egna barn. Jag såg fram emot att kunna föra vidare 30 år mellan förälder och barn som det är på min fars sida. Men livet med studier och karriärval har lagt barnplanerna på is. När frågan kommer - för vi är
ju i den åldern där det är normativt att skaffa barn - har jag börjat säga "vi har inte bestämt hur vår familj ska se ut än".
Jag har någonstans på vägen insett att jag förmodligen aldrig kommer vara gravid. Något som jag både sörjer och kan klara mig utan! Visst är det häftigt att ha en "ailien" i magen men allt runtomkring...
För det finns också många barn i världen som behöver en ny familj.
Som lärare får jag umgås med barn i alla fall och som moster är jag del av mina systerdöttrars liv.
Jag känner en enorm lättnad att kunna säga att de kan ta mina äggstockar utan att jag har fått föra mina gener vidare. Att jag inte behöver leva med pressen att pressa in ett barn innan operationen.
Nu ska jag landa och sedan söka upp sjukvården här för att se vad de kan erbjuda.
Sara satt och skrev
När ens oro tar till igen.
Nu var det ett tag sedan jag skrev här, men jag tänkte skriva om det som kommer när oron för bröstcancer försvinner efter ens operationer.
Nämligen oron för förändringar på ens äggstockar.
Varje år, sedan jag fick veta att jag bär på BRCA1, har jag blivit kallad på äggstocksundersökning. Jag har haft samma gynekolog, Luz, och hon är helt fantastisk. Hon påpekar nästan varje gång hur fertil jag är och pekar och visar glatt hur mina äggstockar och livmoder ser ut.
En undersökning av äggstockarna går till som så, att en stav till en ultraljudsmaskin förs in i slidan, och med lätta vinklingar kan gynekologen lokalisera urinblåsan, äggstockarna och livmodern, alltså de organ som håller till där i krokarna. Gynekologen känner också utanpå magen för att se att inget känns onormalt. På skärmen till ultraljudsmaskinen kan gynekologen ta bilder av äggstocken och livmoder och mäta dem med enkla klick på skärmen med pekaren. Jag tycker att det är lika spännande varje gång att få se på vad Luz hittar i mig. Alla övriga gånger så har det bara varit just äggstockarna, livmoder och urinblåsa. Allt har alltid sett bra ut. Men idag visade hon att det fanns en vätska runt äggstockarna som inte ska vara där. Jag är mitt i ägglosningen så det kan vara något som har med det att göra. Ändå så kunde jag inte hjälpa att tänka "vad fan". Kan inte mina äggstockar se normala ut ett tag till? Kan jag inte få slippa vänta på svaret från blodprover ett tag till? Men nej då, tre rör blod tog de från min arm, och nu får vi bara hoppas att min kropp brukar lägga lite extra vätska runt äggstockarna när jag har ägglossning.
Jag är inte säker, men jag tror att jag alla andra gånger jag varit hos Luz, antingen precis haft mens eller precis ska få mens. Så det kan ju vara helt normalt med den här vätskan, som Luz säger, men vi har bara inte stött på det under de andra undersökningarna vi gjort på mitt underliv. Och allt nytt, är lite skrämmande. Sen att jag troligtvis har 15 år till av den här sortens oro innan jag gör mig av med äggstockarna, gör mig lite trött. Men jag har klarar 5 år hittills, så det är bara tre gånger så länge till.
Jag önskar ändå att mamma var här så vi kunde prata om allt.
BRCA-dokumentär
Det kommer snart en dokumentär om BRCA (både 1 och 2)
Den kommer handla om vad det är och människor som är bärare och vad det innebär de själva och omgivningen.
Pitchen är att även män får bröstcancer och de har även en högre procentuell chans att dö. Att de är lite på sidan av i den här Rosa världen vi lever i.
Hoppas den visas i Sverige så fort den släpps i USA!
/Sara
Fetvadd
Har ju fått med mig en rulle fetvadd från sist jag var på Sabbatsberg. Men den har jag inte hittat på apotek sååå här om dagen frågade jag Google efter märket Soffban Natutal och behold:
Pack på 12 stycken. Så nu har jag fetvadd på rulle tills jag dör... Eller så...
/Sara
Lär känna dina bröst
En enkel sak att göra som inte tar längre tid än du gör det till!
Idag är vi väldigt skevt kroppsfixerade! Man ska skämmas för både det ena och det andra men tar du hand om kroppen du fått från födseln?
Ska man vara beredd på att saker och ting händer måste man lära känna sin kropp allt från födelsemärken till körtlar här och där.
Bröst har olika täthet och körtlarna kan kännas olika. Jag kommer fortfarande ihåg det nät av körtlar som jag själv gick igenom en gång i månaden. Hur jag vid ett tillfälle hittade en förändring - en god vatten cysta visade det sig! Här om veckan när jag fick en liten inflammation i en lymfa kunde jag komma ihåg hur den cystan hade känts och ge mig själv en bedömning att det inte var farligt för den var mjuk och den slutade vara inflamatoriskt röd och göra ont och tillslut försvann den.
Men hur gör man en sån där koll då? För det första måste du vara naken! Sätt på varmvattnet i duschen och ställ dig framför en spegel. Notera dina brösts former. Lyft på armarna i ett T och se hur de beter sig då. Lyft de över huvudet och notera än en gång hur de förändras. Vrid vänd posera!
Gå in i duschen och tvåla in dig som vanligt. Hasta denna gång inte förbi brösten utan med mjuka cirkelrörelser använd fingrarnas höga känslighet att utforska brösten med. Lägg armen bakom huvet och känn upp i armhålan där lymfor bor. Cirkla dig in mot bröstvårtorna och gör likadant på andra sidan!
Innan du somnar ta favorit lotionen smörj in dig som vanligt och gör om dushproceduren fast liggande på rygg med armen över huvet.
Du kommer finna ut mycket spännande ting om dina tuttar och när du en gång står där och något inte är som det brukar - hör av dig till de som vet! Vänta inte! Slåss!
Jag och lillasyster har ett VIP-pass men det har ju inte alla och innan vi hade passet fick vi också slåss lite.
Det spelar ingen roll hur ung du är idag! Du kan få cancer i alla fall!
Tips!!!
AstraZenica har en Duschlapp på BROs webbshop som man kan beställa hem och hänga in på duschen så påminns du varje gång du duschar!
Snygga Bröst
Jag måste rätta mig från ett annat inlägg (BRCAsystrar där ute). Skrev att en kortfilm hette Bara bröst men Snygga Bröst är det korrekta. Här är en länk till Vimeo så att ni kan titta på filmen!
Nätverk för oss med BRCA!
Satt och googlade idag och hittade Genvägen (Västra Götaland) och Mutanterna-BRCA Sydsverige. Inte så aktiva på senaste åren men båda har startats med bas från den genetiska kliniken på Sahlgrenska och Universitetssjukhuset i Lund.
Något som kanske borde spridas till alla instanser!
BRCA.se har även ett forum som är lite aktivt just nu.
Ung Cancer pratar här om Den Envisa Genen och en tjej som håller i anhörigträffar.
Sista återbesöket på länge
Idag byttes tejpen på det nya ärret.
I veckan har det samlats lite vätska som nu på morgonen hade delvis försvunnit. Här om dagen när jag använde mjukprotesen så var det lite rött men det gick också ned bortsätt från ett litet märke. Inget anmärkningsvärt men att hålla koll på.
Jag fick veta att mjukprotesen kan fungera som bröstbandet vilket är goda nyheter för vänstra bröstet! Så svullnar det så kan jag använda mjukprotesen mer.
Vänstra bröstet har fått en liten blånad på undersidan som inte får bli blåare och ytligare. Men det är cirkulation i alla fall. Jag skall fortsätta med min värmekudde (ska sy en mysig ylle-bh också så slipper jag se ut som att jag gjorde en förstoring samtidigt som rekonstruktionen).
Ärret såg bra ut och vecken var rena! Jag skall nu själv ta hand om allt och rapportera om det är något annat.
Petra skulle kolla med Elisabet ang hur länge jag skall äta antibiotikan men det är en vecka kvar så förmodligen är det inte mer än så.
Jag har i veckan dragit ned på alvedonen. Inga mer natt tabletter! Så har jag spritt ut mitt intag också.
När jag vaknade hade jag den där två dagar efter träningsvärken. Men det kan jag leva med, mitt tarmsystem behöver få vila efter 7 veckor av pillerknaprande.
Det börjar bli tråkigt att sitta hemma, ska bli kul att börja arbeta! Jag är sjukskriven till efter påsk men kommer arbeta samman med min vikarie på waldorfskolans avslutning.
Vikarien för kören i Eskelhem tar hand om dem till Valborg så jag har tid på mig att återhämta mig tillräckligt för bilkörning.
Jag provade att cykla till Ica här om dagen. Jag har aldrig tänkt på att man lägger vikten på styret när man hoppar upp på cykeln. Visst fördelar man vikt när man cyklar men det kan man parrera. Så det blir inte cykla förrän jag har lite mer styrka eller stretchat ut muskeln lite mer.
Så busskort skall inhandlas!
Försäkringskassan skickade papper i veckan så jag fick åka runt och hämta in uppgifter om timmar och lön från alla arbetsgivare. Jag är ju timanställd överallt så det är ju lite papper som inte hittade rätt!
Hoppas jag får betalt fort efter alla papper och nya papperna för förlängningen är inne.
/Sara
Återbesök på Visbys bröstmottagning
Petra erkände att hon och Elisabeth hade varit oroliga över hur det sett ut när vi sågs en vecka sedan.
Men nu ser det jättebra ut! Det har bara blivit ett ordentligt veck i huden som vi skall se till att rengöra dagligen med tops.
Petra fick ta bort lite av kirurgtejpen då den påverkade vecket så ersatte hon med en liten klippt bit.
Kalle hade skurit lite i bröstvårtan, vilket jag förstod skulle behövas för att det nya snittet skulle se snyggt ut då såret hade börjat torka i kanterna.
Margareta var en fantastisk kvinna! Hon sa det att mjukbröstet är ju verkligen nödfallet och visade på att det inte kommer sitta still allst. Hon sa att jag fick nåla fast det i mjukbhn.
Jag fick en storlek för stor men hon menade på att bredden stämde bättre med vad jag har så får jag tömma ut vadd. Så har jag fått hennes kort så jag kan höra av mig när den riktiga protesen skall provas ut.
Margareta tänkte helt rätt! Minus extra vadd ser det skitbra ut!
Petra lade in en ny tid om en vecka så att de är med och ser att allt ser bra ut när det är dags att byta tejpen!
Hade vi själva tagit bort kompressen idag hade vi inte kunnat konstatera det Petra konstaterade så det känns tryggt att göra allt under uppsikt tills man vet vad man tittar efter.
Så skönt att bli av med bröstbandet!!! Vänstra har börjar muttra lite, men inget som ser konstigt ut, bara jag som känner. På med mjukisbh och mjukisprotes! Redo att möta veckan!
/Sara
Fixande
8 samtal senare är jag på banan igen!
Ringde och frågade Ann dels om tiden vi i fredags bokade in nästa vecka som nu inte behövs (peppar peppar). Jag frågade sedan om bilkörning, ryggsäcks bärande och sång - allt med samma svar så länge det inte gör ont så är det ok! Jag bör väll hålla mig lugn första veckan efter op 1.2. men sedan kan jag börja öva upp kroppen!
Sedan ringde jag Petra och bokade en tid på måndag dels för kontroll och sedan för protesutprovning med Margareta. De har en mjuk variant som inte skaver mot såret/huden som man kan ha tills allt läkt och man provar ut den riktiga protesen i storlek och tyngd.
Sjukt spännande! Det är nästan så jag ska fråga i morgon om implantatet slängs eller om jag kan få se det/ta det hem. Hoho
Sedan bokade jag hemresa, ringde alla arbetsgivare och vikarier för att förbereda dem att innan påsk är jag inte att räkna med. Påsken blir i Hallsberg nu när jag inte har något som binder mig till ön!
Jag ser slutet, eller ljuset!
/Sara
Operation igen!
Inkeri var ganska nöjd idag. Ganska som i att det största fältet som uppkommit nu ser ut att vilja läka som det ska men att det fortfarande är ansträngt. Precis vid ärret behöver dock huden tas bort och vad jag tänkte var muskel är implantatet som man ser i det öppna såret. Implantatet återspeglar muskel och hud omkring sig så därför kunde man tro att det var muskeln, om man inte tittar ordentligt och ser den skrovliga ytan.
Lösningen på detta då?
Operation! Inte bara ta bort lite hud och sy ihop utan även ta ut implantatet och även SurgiMendplattan, som vad det verkar inte har läkt fast i huden.
Så på fredag ska jag lägga mig på op bordet igen och kan förhoppningsvis åka hem samma dag, det är en snabb op och om jag slipper drän är det bara att gå!
Sedan skall mitt då tomma brösts hud få läka i lugn och ro! När huden läkt klart kommer jag få en bröstprotes att ha i bhn. Denna kommer jag få bära över sommaren, ja jag badar ju knappt ändå så mycket som jag arbetar.
Sedan skall jag få göra en ny op där de lägger in allt igen.
Jag lämnas härmed över till Elisabeth och Petras vård tills början av juni då jag skall träffa Inkeri och Ann igen. På fredag skall jag få träffa en annan kirurg då Inkeri har andra operationer.
Detta innebär några veckors sjukskrivning igen, men snabbare återhämtning. Äntligen få börja med sjukgymnastiken som jag väntat med, och när jag känner att det går promenera längre och tillslut cykla!
Glömde fråga om bilkörning men antar att det är samma - när det känns bra. Skall dock fråga om när jag kan bära ryggsäck.
Jag skall äta mina piller någon vecka till om allt går som det ska med läkningen. Får jag feber skall jag dock ringa avdelningen.
I morgon skall jag ringa Petra och boka in möten för kontroll, ringa och boka båtbiljetter, ringa Ann och fråga om ryggsäck och bilkörning och på kvällen skall jag ringa E13 och fråga när jag är välkommen och när jag skall opereras.
Känslorna? Ja, jag förväntade att de skulle behöva ta bort hela huden efter jag sett mig i spegeln igår och att jag skulle få transplantera hud från rumpan eller så. Jag blev glatt överraskad! Det skall bli skitspännande! Bidrar till studien gör jag i alla fall!
Visst är det tråkigt att det inte gått bra. Högra sidan har ju varit ledsen från början och Inkeri sa att jag inte kunde gjort något annorlunda. Men vilken resa jag får vara med om!
När vi åkte hem till Tyresö sa jag till sambon
- jag är skittaggad! Får man vara det?
Det är ju bättre att vara positiv i alla fall, jag förnekar ju inget precis.
Hade de sytt om ärret utan att ta ut implantatet hade det nog varit en längre återhämtning. Nu kan jag fokusera på att bli bra och komma tillbaka till mina sysslor!
Jag slipper Descutan duschen då bakterierna på huden redan är i såret. Så det är bara att duscha som vanligt i morgon! Yey!
/Sara
Så ska man in igen
Inkeri ringde igår och sa att de inte kunde bedöma på bilderna vad som var bra eller ej. Jag skall därför åka till Stockholm i morgon med risk för att jag skall läggas på operationsbordet igen för att ta bort ledsen hud.
Idag såg vi att såret hade torkat lite så vi ser muskeln genom ett 3 mm hål. Jag ringde Ann och frågade ifall vi skall åka över snabbare men det kommer inte betyda något i tid i alla fall.
En vecka kvar till sjukskrivningen tar slut ... Men tre till påsklovet! Kan ju hoppas att min sjukskrivning är över därefter!
Pallar inte att vara stilla mer!
Nöjd över att jag tackat nej till några saker innan op iaf. Nu är det verkligen bara körerna och skolan som väntar på mig.
/Sara
P1 serie om bröstcancer
Jag tipsar er att lyssna på detta avsnitt från Tendens - Rädsla för knölen - Bröstcancer en folksjukdom. Det är del 3 i en serie i tre delar.
Per Hall pratar om högre riskfaktorer
1. Genetiskt
2. Mammografiska tätheten
3. Inget barnafödande och P-piller, levnadsvanor
Mammografiska tätheten handlar om hur mycket bröstkörtlar i täthet man har. Hade jag inte haft en gen hade jag fortfarande haft en hög risk då min täthet var ett fakto.
Per Hall pratar även om hur man kan skydda sig genom mycket fysisk aktivitet och få barn tidigt (innan 20) och många barn. Givetvis säger han också att alla inte kan få barn i tidig ålder, kariärmässigt, och det finns en anledning att bröstcencerfallen har ökat med 4% då vi föder barn i allt senare ålder.
Det är bra att man börjar prata om förebyggande insatser! Att kvinnorna redan vid första mammografi besöket kan få sin riskanalys för bröstcancer!
/Sara
BRCA-systrar där ute
Man kan lätt konstatera att Lisa och jag inte är de enda där ute! Vi är så fantastiskt många!
Tidningar gör reportage, tex med bloggerskan Angelica, och det produceras dokumentärer och kortfilmer (Snygga Bröst - Inspelad på Gotland och finns att köpa på Destination Gotlands färja i Informationen).
Jag har inte berättat om min granne, vars namn jag aldrig uppfattade så jag kunnat spara det. Men på Avdelningen E13 i sal G låg en 10 år äldre kvinna som gjort samma operation två dagar innan mig. Hon hade BRCA-2 och det var både äggstockscancer och bröstcancer med i släkten. Vi pratade om barn och att de förstår så mycket mer och att hennes brorsdöttrar frågat sin mor varför hon inte hade lika snygga tuttar som farmor? Hennes moster fick bröstcancer - överlevde och samtliga kollade sig och har gjort operationen. Hon hade vetat i 10 år och funnit tillfälle nu när barnen var tillräckligt stora.
Men ändå känns det som vi är ett stort mörkertal. Att när man börjar skrapa på ytan så är det en hel sjö under. Och ändå är det inte fokus på oss. Vi som med våra val i livet kan göra skillnad på liv och död, cancer eller inte cancer. Svåra val.
Jag är själv med i BRO (Brcf Rosa Gotland) men där pratar de bara om efter cancern. Var med på årsmöte och de frågade när jag opererats - som i när jag blev kvitt cancern. Man är med i systerheten men står ändå på sidan av. Skrev till BRO en gång och sa att de borde fokusera lite på oss också, men inget svar.
Har funderat länge på varför i detta föreningsstarka land det inte finns någonstans där vi med våra erfarenheter och frågor platsar. Eller ja jag tycker vi platsar i BRO men de måste ju också ha intresset. Kanske dags att infiltrera.
Sverige har en forskningsgrupp i alla fall: SweBCG
Amerika har en organisation - Facing our risk och Danmark som har en yahoo basead kontaktgrupp - BRCAgruppen
Jag måste bara tipsa om lite organisation och shopping! Fight like a Girl
T-shirtar mm med texten "Heck Yes they're Fake the Real Ones tried to Kill me"
snart ska ett ex vara mitt!
/Sara
Cerazette + Dalacin = sant
Det gick så bra så!
Dalacinen ger en uppiggande syn i dosetten med sin rosa-lila färg!
Dalacinen ger en uppiggande syn i dosetten med sin rosa-lila färg!
Rädsla?
Jag har funderat mycket kring det min yogalärare sa... att yogafilosofin även innefattar att komma i kontakt med sina rädslor och bearbeta dem - att operera sig inte var att ta kontroll över sin rädsla. Klart jag blev besviken, den enda som sagt emot och inte vad stark du är som gör det. Men samtidigt förstår jag ändå vad hon ser.
Är det av rädsla jag operarar mig?
Det ena kan inte utesluta det andra. NEJ jag vill inte ha bröstcancer och riskera att lämna jordelivet för tidigt. OM jag fick bröstcancer skulle jag absolut vara rädd för mitt liv då den gått så hårt fram i släkten och morsan trots sin själsliga styrka inte rådde på den. Bara det faktumet - Mamma var stark men det tog henne ändå. Klart man är rädd.
OM den skulle komma och hälsar på så kommer mitt svar på "tårtbit eller hela" bli BÅDA.
Varför vänta tills den tar en på sängen och man då får göra operationer följt av behandlingar följt av fler operationer när man i ett enda andetag kan ta bort det som kan bli ondska.
Är det den fega vägen? Att ta tjuren i hornen innan den ens har visat hur elak eller inte den är. Mammas var elak, den var groteskt, den var ursinnig och den krävde sin egen närvaro. Vad säger att min inte är det? Inte släktträdet i alla fall den säger att mellan 60-talet och 2006 så tog den alla som bar på genen.
Är det att gömma sig? Att säga nej tack inte i den här kroppen? Verkligen inte för den här kroppen kommer ge presenter till kommande generationer. Kommer jag vilja veta ifall mina bebisar har genen? Att jag kommer! Min sambo med vilket glädjer mig. Barn vet. Mer än vad vuxna förstår. De kommmer inte veta vem mormor var de vet bara historierna - de kommer inte veta hur det är att förlora sin mamma de vet bara att mamma har opererat sina bröst för de fungerar inte som andra mammors bröst.
Ska jag inte kan förbereda mig själv och mina barns framtid när min egen mor lagt förutsättningarna i knät på mig? Jo det ska jag! Vet jag hur jag ska förbereda barnen? Nej, för jag har aldrig haft några, det enda jag vet är att jag tror att vetskapen gör det lättare att ta beslut. Lättare för barnen att följa vetenskapen och är den framme på andra höjder än idag och de är 20 år och skall bestämma sig ifall de vill operera eller ej.
Ska jag inte kan förbereda mig själv och mina barns framtid när min egen mor lagt förutsättningarna i knät på mig? Jo det ska jag! Vet jag hur jag ska förbereda barnen? Nej, för jag har aldrig haft några, det enda jag vet är att jag tror att vetskapen gör det lättare att ta beslut. Lättare för barnen att följa vetenskapen och är den framme på andra höjder än idag och de är 20 år och skall bestämma sig ifall de vill operera eller ej.
Kommer jag oroa mig - ja precis lika mycket som om jag inte skulle veta och gå och vänta på att de själva skulle ta beslutet att testa sig eller ej. Det är rädsla! Att oroa sig! Är det själviskt att ta reda på sina barns öde för sin egen oros skull? Det underlättar ju för mig då jag skall förbereda mina barn, för det är det de är i slutändan. Mina. Mammas beslut var att ge vetskap till sina barn - jag tänker detsamma.
Jag tänker inte oroa mig i onödan! Jag tänker inte gömma information. Jag tänker lägga fram fakta!
Jag tänker inte oroa mig i onödan! Jag tänker inte gömma information. Jag tänker lägga fram fakta!
Faktumet just nu är att jag skall operera mig för att inte behöva oroa mig eller riskera min framtid.
/Sara
ADM
Det cellmaterial som jag förhoppningsvis kommer använda i min operation kallas ADM (acellular dermal matrix/matrices)
Gå in på pubmed.com och använd sökorden
ADM breast reconstruction
så hittar ni vetenskapliga publikationer avseende denna teknik som finns tillgängliga i nuläget.
/Sara
Föreläsningar på nätet!
Undrar du som läsare vad som gäller för att man skall utreda ärftlighet eller vad som sker när man fått bröstcancer så kan jag tipsa om den här länken!
/Sara
Stockholm!
Jag har ju glömt bort och säga hur det gick på fotograferingen till Vecko Revyn som jag var på den 24 April!!
Det var himla kul, nervöst och lite stelt men bilderna blev fina.
Från Hallsberg till Stockholm, så var det.
Jag möte upp Vendela (som är art director på VR) vid den här så kallade "spottkoppen" på Stockholms Central. Det vet jag nu är den där runda ringen där man kan se ner på folk som springer till tåget.
Hon hade en gul jacka för att jag skulle veta vem hon var, jag hade lila strumpbyxor och som vanligt mitt röda hår, så det var en färgskrapande duo som gick på sushijakt innan vi försökte finna vägen till fotoateljén.
Vendela hade koll fastän hon aldrig gått dit utan alltid tagit ett bensindrivet fordon.
Väl inne i studion så fick jag äta min råa fisk och hälsa på fotografen Johannes Helje och make up-tjejen som jag inte minns namnet på, men hon var fifinska och väldigt trevlig sen gjorde hon mig även väldigt fin!
För jag fick fondation både i ansiktet och på kroppen.
Vendela hade valt ut tre par byxor som jag fick välja mellan och hade med sig en kopia av hur hon tänkt att artikeln skulle se ut i tidningen.
Färgglatt, vackert och stilfullt! Som jag då :)
Sen var det bara fotafotafota, posaposaposa, fixa håret, posa lite till, rätta till för blänkande hud, posa lite till och efter en stund så kände alla sig nöjda och glada!
Jag fick se alla bilderna och kolla vilka som var bra och vilka som var dåliga och sen var vi tvugna att rusa mot mitt tåg.
Vendela följde mig tills dess att jag fann vägen själv och sen var det bara att ta sig till stationen och hitta mitt tåg.
Haha, lilla Lisa, spår 10 är inte under jord, det kom jag på efter en stund när det bara var ett par minuter innan mitt tåg skulle dra mot Hallsberg. Men på kom jag, såg en kändis(Tobias Karlsson från Let's Dance, även lokal kändis i hallsberg, Han var glad och pratade med någon jag inte såg) och sen satte sig min plastkusin sig i samma vagn som mig. Så det var en rolig dag!
Carolina Gynnings obekväma Prada-skor som jag lånat utan hennes vetande.
Over the shoulder-bild på min söta makeup-tjej när hon jobbar!
24 Maj kommer VR ut i butik!
Puss och kram Lisa
Väntan på bättre hälsa och kondition
Att stå, sitta, gå och vänta på att få en ny operationstid vet vi alla sen tidigare att jag är ganska värdelös på.
Men jag ringde op-planeraren i måndags och i tisdags fick jag vet att jag står att få bli opererad i vår.
Samtidigt så har jag förra operationens cirkus i bakhuvudet. Så det är inte för intet som jag är skeptisk.
Om Patrik skulle få för sig att ta tjänstledigt så kan det tänkas att jag opererar han.
För hans skull så får vi hålla tummarna att allt går som det är tänkt :)
Annars är jag väldigt lugn. Förra operationen gick ju strålande, så denna borde gå lika galant!!
Min kropp är fantastisk och jag känner att trots en försämrad kondition så är jag på gång igen.
varje dag har jag som mål att antingen ta en promenad eller cykla ett visst antal kilometer, för att snart, när jag inte andas som en sumobrottare efter två trappsteg till hamburgerhaket när jag precis satt mig på cykeln, ska kunna cykla en nomal runda för mig, dvs ca 1.5 mil.
Vandringen går bättre, jag får lite för mycket mjölksyra i benen dock bara jag går i lite uppförsbacka, men det tar sig det med. Sen kan jag nästan göra solhälsningen utan problem, nu tar det emot lite när jag ska gå ner i liggande. Ska damma av gummibanden och skaffa tyngre hantlar så ska det nog bli ordning på armarna.
Puss och kram/ Lisa
Men jag ringde op-planeraren i måndags och i tisdags fick jag vet att jag står att få bli opererad i vår.
Samtidigt så har jag förra operationens cirkus i bakhuvudet. Så det är inte för intet som jag är skeptisk.
Om Patrik skulle få för sig att ta tjänstledigt så kan det tänkas att jag opererar han.
För hans skull så får vi hålla tummarna att allt går som det är tänkt :)
Annars är jag väldigt lugn. Förra operationen gick ju strålande, så denna borde gå lika galant!!
Min kropp är fantastisk och jag känner att trots en försämrad kondition så är jag på gång igen.
varje dag har jag som mål att antingen ta en promenad eller cykla ett visst antal kilometer, för att snart, när jag inte andas som en sumobrottare efter två trappsteg till hamburgerhaket när jag precis satt mig på cykeln, ska kunna cykla en nomal runda för mig, dvs ca 1.5 mil.
Vandringen går bättre, jag får lite för mycket mjölksyra i benen dock bara jag går i lite uppförsbacka, men det tar sig det med. Sen kan jag nästan göra solhälsningen utan problem, nu tar det emot lite när jag ska gå ner i liggande. Ska damma av gummibanden och skaffa tyngre hantlar så ska det nog bli ordning på armarna.
Puss och kram/ Lisa
