Operation nr 2

Jag har ju opererat mig igen ju!!
Tisdagen den 8 maj låg jag på rum 8 och hade mina favoritsköterskor som servade mig.

Jag kom dit 7.00 efter en bra natt och allt såntdär, fick veta att jag skulle bli nr 4 att opereras idag, så jag satte mig i soffan i väntrummet/sällskapsrummet och väntade på att få bli installerad.
Då jag var trött så la jag mig ner och halvsov tills en av mina favvosköterskor buffade på mig och sa att "Kom så får du ett eget rum så du kan få sova i en säng istället för här ute!" och sen kom jag in till ett dubbelrum där en annan av Patriks patienter, en kvinna som skulle få sitt ena bröst rekonstrukterat efter bröstcancer.

Jag fick ta på mig de underbara operationskläderna och sen fick jag en infart i högerarmen och sen var det att vänta och vänta och vänta, Patrik kom ganska snabbt och målade på mig och sen fick jag vänta och vänta.
Jag hann se både Top Model och Project Runway så jag klagade inte! Sen var det min tur, runt 13.00.
Lugnande och förebyggande intogs, jag gick och kissade en sista gång och sen var det iväg mot operationssalen.
Det var nya ansikten där inne, trevliga ansikten och sen blev jag sövd.
När jag vaknade så kändes det inte alls som förra gången, visst jag hade lite ont men det var ju inte alls som förra gången. Piggnade till väldigt snabbt och blev skjutsad och hjälpt in på en toalett för att se om jag kunde få kissa lite, it did work like a charm! Så blev jag skjutsad till mitt rum och sen blev jag hungrig, det var ett bra tecken tyckte jag och alla andra.

Mormor kom och gick och sen fram mot kvällen tyckte jag och alla andra att jag kunde åka hem, så vid 20.00 kom Mormor och så åkte vi till sjukhusets Apotek, där fick jag köa i 100 år och köpte nästan ett mineralsmink-kit från Idun, sen fick jag mitt knark och kunde åka hem!!

Sen har det rullat på och idag har jag bara ätit en Alvedon.
Enda problemet jag har är att jag får så ont i ryggen av att sitta upp och att ligga ner så att sova på sidan är en dröm igen, men den blir sakta men säkert verklighet.


Expanderprotesboobiekonst


Uttråkad tjej innan sin operation

Hur tycker Jag att mina bröst ser ut nu?
Med 445g i varje, droppformade geléhallonimplantat så mår jag väldigt bra!! Kanske att jag vill disskutera placeringen av mina bröstvårtor men annars kan jag inte bli nöjdare. De är lagom små, inga tungviktare och de sitter där de sitter. Jag har redan två bikinibhar som sitter som en smäck och jag vill prova vanliga bhar typ nu!

På måndag ska jag träffa Patrik för att se hur ärren har blivit och fråga hur jag ska göra med nippleserna och vad han lyssnar på för musik när han opererar.

Puss och kram// Lisa
<3


Stockholm!

Jag har ju glömt bort och säga hur det gick på fotograferingen till Vecko Revyn som jag var på den 24 April!!
Det var himla kul, nervöst och lite stelt men bilderna blev fina.

Från Hallsberg till Stockholm, så var det.
Jag möte upp Vendela (som är art director på VR) vid den här så kallade "spottkoppen" på Stockholms Central. Det vet jag nu är den där runda ringen där man kan se ner på folk som springer till tåget.
Hon hade en gul jacka för att jag skulle veta vem hon var, jag hade lila strumpbyxor och som vanligt mitt röda hår, så det var en färgskrapande duo som gick på sushijakt innan vi försökte finna vägen till fotoateljén.
Vendela hade koll fastän hon aldrig gått dit utan alltid tagit ett bensindrivet fordon.

Väl inne i studion så fick jag äta min råa fisk och hälsa på fotografen Johannes Helje och make up-tjejen som jag inte minns namnet på, men hon var fifinska och väldigt trevlig sen gjorde hon mig även väldigt fin!
För jag fick fondation både i ansiktet och på kroppen.
Vendela hade valt ut tre par byxor som jag fick välja mellan och hade med sig en kopia av hur hon tänkt att artikeln skulle se ut i tidningen.
Färgglatt, vackert och stilfullt! Som jag då :)

Sen var det bara fotafotafota, posaposaposa, fixa håret, posa lite till, rätta till för blänkande hud, posa lite till och efter en stund så kände alla sig nöjda och glada!
Jag fick se alla bilderna och kolla vilka som var bra och vilka som var dåliga och sen var vi tvugna att rusa mot mitt tåg.
Vendela följde mig tills dess att jag fann vägen själv och sen var det bara att ta sig till stationen och hitta mitt tåg.

Haha, lilla Lisa, spår 10 är inte under jord, det kom jag på efter en stund när det bara var ett par minuter innan mitt tåg skulle dra mot Hallsberg. Men på kom jag, såg en kändis(Tobias Karlsson från Let's Dance, även lokal kändis i hallsberg, Han var glad och pratade med någon jag inte såg) och sen satte sig min plastkusin sig i samma vagn som mig. Så det var en rolig dag!


Carolina Gynnings obekväma Prada-skor som jag lånat utan hennes vetande.


Over the shoulder-bild på min söta makeup-tjej när hon jobbar!

24 Maj kommer VR ut i butik!
Puss och kram Lisa



Lyckliga dagen

Äntligen skrapas vägen hemma så man slipper åka slalom med bilen.
Äntligen var solen framme, men sen försvann den efter ett stilla regn.
Äntligen har jag fått min operationstid till förhoppningsvis min sista operation på 10/20 år.

Den 8 maj är det jag och min kirurg igen omgivna av operationsassistenter, narkosläkare och annat löst folk.
Åh lycka!!

En annan dag berättar jag om hur det var i Stockholm på fotograferingen!

Lisa

Mot huvudstaden!

Jag har ju blivit intervjuad av Veckorevyn och idag ska jag åka mot Stockholm för att bli fotad till denna artikel som kommer komma ut om något nummer.
Det är så spännande att jag inte vet vart jag ska ta vägen!
För att känna mig lugnare så låtsas jag att jag är värsta kändisen och att det här är vardagsmat för mig. Som att stå på scen och sjunga eller spela teater.

Jag har dock inte bestämt än om jag ska fota mig topless eller inte, men jag har på mig en bandeau som kan vara snyggt och neutralt att fotas i. Jag slet av mig tejpen också men har med mig tejprullen så jag kan sätta på några remsor efteråt, för riktigtsafe känner jag mig inte utan dem än.

I fredags så gjorde jag dock 10 armhävningar bara sådär. Men det är ju faktiskt 6 månader sen snart sen jag gjorde operationen! I am back on track!
Samt att jag kunde ha opererats i tisdags förra veckan, men då sjöng jag på en begravning istället. Hoppas dock att det kommer en kallelse snart.

Menmen, nu är jag redo att ta mig an dagen!
Puss och kram <3
Lisa

Väntan på bättre hälsa och kondition

Att stå, sitta, gå och vänta på att få en ny operationstid vet vi alla sen tidigare att jag är ganska värdelös på.
Men jag ringde op-planeraren i måndags och i tisdags fick jag vet att jag står att få bli opererad i vår.
Samtidigt så har jag förra operationens cirkus i bakhuvudet. Så det är inte för intet som jag är skeptisk. 
Om Patrik skulle få för sig att ta tjänstledigt så kan det tänkas att jag opererar han.
För hans skull så får vi hålla tummarna att allt går som det är tänkt :)

Annars är jag väldigt lugn. Förra operationen gick ju strålande, så denna borde gå lika galant!!
Min kropp är fantastisk och jag känner att trots en försämrad kondition så är jag på gång igen.
varje dag har jag som mål att antingen ta en promenad eller cykla ett visst antal kilometer, för att snart, när jag inte andas som en sumobrottare efter två trappsteg till hamburgerhaket när jag precis satt mig på cykeln, ska kunna cykla en nomal runda för mig, dvs ca 1.5 mil.
Vandringen går bättre, jag får lite för mycket mjölksyra i benen dock bara jag går i lite uppförsbacka, men det tar sig det med. Sen kan jag nästan göra solhälsningen utan problem, nu tar det emot lite när jag ska gå ner i liggande. Ska damma av gummibanden och skaffa tyngre hantlar så ska det nog bli ordning på armarna.

Puss och kram/ Lisa

Återbesök och ny planering

Idag så träffade jag Patrik för att planera nästa operation och se hur mina bröst ser ut nu.
Vi kom fram till dropformade implantat som inte blir lika höga som dessa axpanderproteser.
Sen fick jag gå ner till narkosläkarna (väldigt snygg narkosläkarstudent var med) där vi bestämde att för att försöka slippa illamåendet så får jag spruta istället för gas nästa gång jag ska sövas.

Nästa operation kommer även vara mycket vänligare mot mig, om allt går som det ska så får jag åka hem samma dag, men jag kommer sakna att få bli ompysslad av sjuksköterskorna. Om jag är snäll så kanske jag kan kidnappa en av dem??

Nåväl, nu går vi in i väntans tider igen. När blir nästa operation? Jag hoppas ju långt in i mitt hjärta att de kan vara snälla och tänka "Hon fick ju vänta så länge förra gången så hon får en tid så snabbt som möjligt!" men det kanske jag kan glömma. Men måste jag vänta mer än ett halvår så kan de ta sig i stjärten hela högen. För jag vill inte ha stenboobs hela mitt liv, tack!

Föresten, Patrik börjar bli lite roligare nu! Inte lika försiktig och tystlåten. Det gillar vi, fram med skrattet!!
Och jag har kommit på att istället för att köpa kläder efter ett besök så kan jag gå förbi Art Shop och handla en konstnärspryl. Idag blev det en tunntunntunn pensel till mina madonnor och pillgrejor.

Puss och kram från Lisa

Ingen saknad, ingen glömd

Nu är det snart tre månader sen jag opererade bort brösten och saker som jag kan säga om mina bröst är följande:
1. Dem är stenhårda, verkligen stenhårda, typ som petflaskor.
2. Jag har ingen känsel på bröstvårtorna eller där brösten rundas, men jag har känsel mellan brösten och på sidorna.
3. Under armhålorna känns huden domnad.
4. Det gör inte ont längre men ibland så sticks det eller ilar ovanför brösten där mina bröstmuskler sitter.
5. Ärren är jättefina och på högra bröstet hade jag förut mer hud på sidan än på vänstra, det har nu gått tillbaka så båda brösten är helt släta och runda.

I slutet av månaden ska jag och Patrik diskutera andra operationen. Den får gärna bli efter 23e Mars, då ett av mina band har spelning då. jag tänker fråga om storlek och form. Jag är inte helt förtjust i dessa klotrunda, storleken är helt okej, kanske lite mindre skulle vara snyggt.

Jag sover numera också bara på sidan och drar mig sakta runt, så snart är jag på mage igen :)

Puss och Klem/Lisa


Bröststatus

Hej!!

Idag är det en månad sen jag opererades och de enda smärtstillanden jag behöver nu är Alvedon. :)
Dock har jag problem att sova då jag inte är van vid att sova på rygg. Inatt vaknade jag även några gånger för att jag försökte vrida mig åt sidan, för då drar det till lite i bröna kan jag säga. Men nu får jag upp arnarna lite mer!! Mina bröstvårtor reagerar vid beröring och kyla vilket jag ser som det mest underbara i världen (kylan känner jag till och med) men om någon annan petar på dem så känner jag inte ett dugg, kanske lite grann, jag vet inte riktigt. Menmen, en annan grej är att förra veckan så bytte jag tejpen för första gången själv. Ärren syns inte alls!! Jag har riktigt bra läkkött må jag säga!!

Nu ska jag äta frunch och ta mig an dagen... det lilla som är kvar!

Lisa

Lisas operationsresa

Hej alla underbara människor!!

Jag tänkte berätta hur min operation gick till och vad som har hänt de senaste veckorna.

30 November kl 7.00 skrevs jag in på plastikavdelningen och fick ett singelrum med väggkonst, tre älgar, lite ugglor, andra fåglar, troll och träd. Jag fick de sexiga operationskläderna och sen kom min läkare Patrik och började rita på mig tills jag såg ut som en karta.
Efter det fick jag lugnande, kateter och infart, sen bar det iväg till operationssalen. Hela tiden hade jag supergulliga sjuksköterskor och tjejerna i operationssalen var underbara. Jag somnade innan jag ens kunde uppfatta att jag skulle sövas och vaknade sen på uppvaket runt 14-15. Operationen tog bara 1.5 timme men jag sov länge efteråt.
Sen blev jag körd tillbaka till mitt älgrum och fick piller efter piller, det gjorde för jävla ont i min kropp!! Konstigt?? Kanske inte. Det första jag ser när jag kommer in i mitt rum är en gigantisk blombukett av mina klasskompisar från gymnasiet och lite praliner. Sen började jag spy, jag spydde när folk ringde, jag spydde när jag fått medicin och jag spydde när min bästis Emy var på besök. Med andra ord levde jag på dropp den dagen eftersom jag även spydde när jag försökte dricka annat än vatten. Pappa var där lite titt som tätt, men jag var väldigt groggy hela tiden och trött av alla mediciner.

1 December mådde jag bättre, fick i mig lite mat, spydde kanske någon gång, knaprade piller och blev av med katetern och droppet. Sen skulle de se till att jag började kissa själv. Jag är en sådan person som inte går och kissar med ett gäng tjejkompisar, helst inte, jag kan inte kissa inför publik eller när jag vet att någon kan höra mig göra mina grejer. På sjukhus springer folk runt hela tiden och jag får för mig att väggarna är tunna. Så jag har provlem med att slappna av och känner mig därför inte kissnödig, förens det nästan är en liter i blåsan. Då blir jag tvingad till att dricka lättöl, jag hatar öl, det smakar ruttet vatten. Men det drev ut kisset, hurra!! Den dagen får jag besök av Lovisa, Frida, MamaMu, Jonna, Emy, Philip, Anton, Mormor och Pappa, kanske någon mer, det var mycket folk iallafall, dock inte samtidigt, kanske har jag blandat ihop någons ankomst.

2 December var en bättre dag, jag åt av hjärtats lust, gick runt lite i mitt lilla rum och släpade på dränageslangarna som jag hade i en liten fin vit påse. Kände mig som en liten gumma. På eftermiddagen så flyttades alla patienter som skulle vara kvar över helgen ner en våning till 2an, så allt mitt pick och pack lades på min säng och jag rullades ner. Emy kom precis när vi åkte ner så hon tog trapporna och föjde med mig till mitt nya rum, ett duorum där jag hade en tjej i min ålder som rumskamrat med nyopererad käke eller något sådant. Efter en stund kom min kära syster Emma, svåger Eric och systerdotter Alva. Alva 1 år tyckte att dethär med sjukhus variktigt spännande shit och gick ut i korridoren lite hela tiden tills hennes päron stängde dörren. På kvällen så kom min Faster Anna med en dator så jag kunde komma ikapp verkligheten, vi kollade på Idol men jag var så trött sen så att jag inte såg vem som vann.

3 December hade jag sovit dåligt på natten, min rumskamrat snarkade, jag spydde på morgonen eller när det var och blev omplacerad till ett kvartettrum så att jag fick lugn och ro med egen tv och lite längre till toaletten så att jag var tvungen att gå lite längre, jag ser hur de egentligen tänkte ;) Fick besök och presenter av syster E när hon hade slutat jobbet, faster A och hennes sambo Lasse kom också och Pappa. Mitt i natten kom en liten tant till mitt rum, hon skulle också bo där tyckte sjuksköterskorna så det fick hon. Hon hörde dåligt och frågade helatiden om jag kollade på sport på tvn. Hur kan man vilja se på sport, det förstår inte jag. Min tant snarkade också, men på lite längre håll.

4 December fick jag håret tvättat av en sjuksköterska som även är vän med min syster E, det var behövligt och väldigt skönt!! Jag blev av med mina två dränageslangar och tog en runda i korridoren med en annan söt sjuksköterska, sen tog jag och fixade håret och sminkade mig så jag kände mig mänsklig igen. Mormor kom på besök och Pappa kom sent så han blev nästan inte insläppt :)

5 December blev jag tidigt väckt och uppflyttad till mitt älgrum igen, ett kärt återseende. Jag fick bli av med vadderingen på mina bröst och sen fick jag en sportbh och de sa att jag fick åka hem när jag ville. Jag tog en halvdusch, tog på mig mina egna kläder, sminkade mig och sen kom min syster E med familj och så checkade jag ut efter 6 dagar på sjukan! Befrielsen, andas frisk luft, sen träffade jag nästan hela släkten då min syster E hade födelsadeagskalas på kvällen, sen åkte jag hem och sov i min egna säng.

Första veckan hemma var det bara massa kalas och jag blev förkyld på ondagen, inte skönt att varken hicka, nysa, hosta, andas, prata eller röra sig med nyopererade bröst, dock väldigt platta men de gav mig ju ändå problem.

Andra veckan fyllde jag på brösten med ca 350 ml koksaltlösning i mina expanderproteser, ärret är under bröstet och ser fint ut, jag fick tillåtelse att nu få duscha hela kroppen och jag fick upp armarna så att jag kunde raka armhålorna, det skönaste jag gjort sen jag fick komma hem och raka benen och min hoha.

Tredje veckan som vi nu är inne på, idag är det exakt 3 veckor sen operationen, jag har idag fyllt på brösten igen och har nu samma storlek som innan operationen, ca 70/75 D/E typ och jag var och handlade två bättre sportbhar på Twilfit. Dem som jobbar där är verkligen helt otroliga, de ser vad man har för storlek utan att mäta, fastän man har jacka och andra kläder på sig. Så nu har jag två sportbhar i storlek 75D i vit och svart, den klämmer ingenstans och den sotter som en smäck och jag kan växa lite mer på tuttarna!! Knäppning bak och reglerbara, breda och vaderade axelband. Helt klart värt 420 kr st!! Sen tröstshoppade jag ett par tights på Radio Days för 200 kr och en skjorta på Rut m.fl för 299 kr!!
Värd dag trotts nu smärtande, ömmande och spända bröst. Nu ska jag läsa ELLE och äta tuttifrutti.

Puss och kram// Lisa


Backlogg 19 oktober

Jag skrev ju aldrig hur det gick hos kirurgen, hrm,  jag menar doktorn på bröstmottagningen. Kanske för att det inte var så mycket att säga mer än att JAG FÖRSTÅR INTE MÄN I 50 ÅRS ÅLDERN SOM TALAR OM FÖR EN HUR VIKTIGT DET ÄR ATT MAN AMMAR SINA BARN

Nej jag skojjar inte!

Han sa att de inte rekommenderar att man opererar brösten innan man fått barn. Varav jag talar om hur släktträdet ser ut och rekommendationerna från Karolinska. (Han var för övrigt pendlare från Karolinska vad jag förstod det som)

INKOMPETENT
Det är då man funderar på ifall de manliga läkarna valt sitt jobb för att de får klämma på bröst hela dagarna?

Nej jag blir så arg så jag kan snart inte få fram något vettigt att skriva.

Max var inte med så jag fick ju fokusera på att andas och tittade på doktorn som ett frågetecken och svara med det jag hade. Jag visste fan mer än han! Så skulle det inte vara! Jag skulle få bli enlighted, men nej.
DET ÄR VIKTIGT ATT MAN AMMAR SINA BARN
Och sen det uppenbara: gilléhallon inlägg med anatomiskt utseende. Kunde man flytta/odla vävnad: nej kunde inte rekommendera det. Ilägg utanför/innaför muskeln: innanför, ytan syns genom huden annars.
JAG FICK INTE UT ETT PISS AV ATT TRÄFFA DEN MANNEN!


Snälla snälla snälla. Låt min kirurg på karolinska vara lika mån om sina patienter som Lisas kirurg var!


Seriöst vad gör man?
- Jasså du har bröstcancergen... jaha... men vi brukar ju inte rekommendera att man opererar innan man fått barn, det rekommenderar vi alla både de som skönhetsopererar och som gör det i förebyggande syfte. För det kan ske komplikationer.
- Karolinska Radiumhemmet som har hand om mitt fall säger att jag skall operera innan 30 då yngsta fallet var 35.
- Jaha... men det är ju bättre att bebisarna får mammans mjölk för det stärker ju bebisens emunförsvar.
DU KAN VARA DIN !"#%&!"%€&!
Ungefär så kan man sammanfatta konversationen.


Det enda som jag inte visste var att de hade en siffra på hur mycket vävnad de lyckas operera bort
ca 95%

MEN den vävnaden kommer vara nära huden och liksom med Nina kan det hända saker när de körtlar som är kvar får för sig att gå igång när man blir gravid men det kommer man märka på ett helt annat sätt än ifall man skulle ha kvar bröstet och leta efter konstiga knölar bland flera tusen andra.

Nåväl

Nu ska jag krypa ned i sängen och njuta över hur mycket information jag bär på som kommer göra mitt liv rikare och längre och glömma dumma gubbar som inte kan någonting för de är som sagt av manligt kön och... nej... vet ingenting!

Om shanti om
/Sara

Äntligen!

Tänkte bara säga att i Onsdags opererade jag bort 510 ml brösvävnad från ena bröstet, och 490 ml från andra bröstet. Nu har jag en expanderprotes som ska fyllas nästa vecka, jag blev utskriven från sjukhuset idag och ska vara sjukskriven i drygt en månad än sålänge.

Jag mår bra och är glad för nu ska jag äta pizza!!!! :D

Puss och kram <3//Lisa

Att vara nervös

Nu är det snart bara tre dagar kvar tills jag är på operationsbordet, men jag vet inte om jag är nervös eller bara helt tom i huvudet.
Jag har drömt om operationen, eller rättare sagt om att jag försover mig eller har glömt något. I den första drömmen så var mamma med. Det var mysigt.
Jag undrar så hur det hade varit om hon fortfarande var här. Jag antar att det skulle kännts lättare att hantera, jag skulle även kunna fråga henne om hur det är att förlora ett bröst. För det är ju det jag gör, två bröst förlorar jag men det kommer fortfarande se ut som om jag har två fungerande bröst.

Nu kommer ingen ha någon nytta av dem mer än att det kommer se snyggt och behändigt ut. Det där med att springa runt och leta efter den perfekta BHn kommer inte kännas som en så jobbig uppgift. Jag kommer kunna välja och vraka mellan olika modeller och material. Det kommer jag se fram emot. BHshopping!!! Ska maschera till Monki och Twillfit och inhandla spetsbhar och grejer så fort mina bröst inte behöver vara instängda i en sportbh.

Fy fan vad skönt det ska bli när det är över!! Först ska jag bara mysa hemma och se serier och film, sen börjar livet igen. Jobb, utbildning och fett mycket musik i sånna mängder så att du bara förstår inte. Jag ska dekorera mitt hem och skaffa byggkunnig och rik man i framtiden också, så att jag kan få mjölkersättningsuppfödda lockiga barn som jag ska leva länge med och bli en såndär söt bullbakande farmor/mormor och gammelmor åt en 17 barnbarn och barnbarns barn (jag tänker ju bli en sisådär 105 år på runda slängar). Min familj kommer skratta när jag nyper mig skruplige man i rumpan när vi lagar kalkon till Juldagslunchen och tänka "Hon där kommer aldrig dö!". Japp jag har hela mitt liv framför mig och jag vet på ett ungefär hur det kommer bli. Det kommer bli galet!!

Just nu är livet lite på paus, snart trycker jag på play så att mitt soundtrack kan spelas upp till världen.

Puss och kram// Lisa <3

Väntans tid är över....

... och nedräkningen börjar!!
30nde November så lägger jag mig på operationsbordet och vaknar upp senare utan oron för bröstcancer och allt vad det innebär.
Det känns fantastisk!! Dock är jag för trött för att vara hybris och tänker spendera dagen med att städa och sen laga en god kvällsmat. Fira ska jag göra en annan dag :D

Så nu kan jag börja planera operationsväska som ska innehålla sånt jag kan tänkas behöva de dagarna som jag kommer ligga på sjukhuset. Nån bok ifrån Margit Sandemos bokserie Häxmästaren, någon form av film och musik är givna medbrottslingar inför denna resa.

Puss och kram// Lisa

Tidsmaskin

Ibland önskar jag att min mamma hade haft samma chans till att eliminera risken för bröstcancer som jag och min syster har fått... då skulle hon fortfarande varit här!!

Lisa

Intervju i Gotlands Allehanda

Gick med i BCF Gotland här om dagen och ordförande frågade ifall jag ville vara med på intervju då Gotlands Allehanda stödjer Rosa Bandet och arbetar med en artikelserie. De intervjuade mig igår och resultatet blev en artikel med rubriken "Jag är som en tickande bomb"

/Sara

Om

Min profilbild

BRCAsystrar

Sara & Lisa

RSS 2.0