BRCAsystrar

Vi beslöt, då jag svarat bra, dvs inte haft blödningar, med minipillret cerazette, att tillslut sätta in en hormonspiral vid nästa återbesök. Men tills dess ska jag endast ta östrogen och ta en gulkropps-dos i fjorton dagar inför återbesöket så att jag har haft en blödning.

Östrogendosen tar jag via plåster på höftområdet. Jag ska börja på 50 och sedan öka med 25 (halvt plåster) ifall jag får klimakteriebesvär. Plåstret sitter i flera dagar.

Jag hoppas att min hud gillar plåsterbytena! Annars finns det spray som sprayas på underarmen.

Så varför inte prionelle?

Prionelle innehåller det syntetiska östrogenet Etinylestradiol 150 mikrogram och det syntetiska progesteronet (gulkroppshormonet)  Levonorgestrel 30 mikrogram. Det är alltså en trippel dos av vad jag förmodligen minst behöver av östrogen. Därför innebär det större risker för blodpropp och utvecklande av cancer.

Östrogenpreparat

Estradot heter plåstret jag ska ta och det har det syntetiska östrogenet Estradiolhemihydrat.

Varför ska jag ta det utanpå kroppen? För att skydda lever och njurar!

Preparat med Gulkroppshormon (progesteron)

Cerazette innehåller 75 mikrogram av gestagenet  Desogestrel, ett syntetiskt progesteron. Det var mitt första preventivmedel och jag hade det tills jag träffade experten och vi bytte till Prionelle.

Provera, som jag ska ta till min 14 dagar kur, har 10 milligram av det syntetiska progesteronet  Medroxiprogesteronacetat. Så det blir en superdos!

Hormonspiralen heter Mirena och ger 20 mikrogram Levonorgestrel per dygn och sitter i maximalt 5 år. Det är alltså 10 mikrogram  mindre än Prionelle. Det positiva är att spiralen sitter där hormonet behövs - i livmodern.

Så jag ser fram emot att leva som jag levt utan blödningar med en kropp som inte kalkar ur eller kloggar igen och att mitt intag av hormoner hamnar där det ska utan omvägar!

Då kanske det är någon som funderar över naturliga hormon istället för syntetiska. Jag hittade en länk här om dagen som jag heller inte hittar med mobilen. Jag ska kolla i min dators historik sen… någon sida hävdade att övervikt var positivt då östrogen tillverkas i fettet eller så.

Jag kände där och då att jag har levt på syntetiskt hormon så länge att jag inte känner att det spelar någon roll. Men jag kan via kosten bättra på mitt intag av hormon och annars så gäller väll det att ha en sund kropp!

Nu sitter jag och väntar på att bli hämtad. Ska hinna ner till apoteket först också.

Att kunna kissa som vanligt är en fröjd som jag uppnådde sent inatt, men jag har inte kissnödighetskänslan än. Jag funderade över det och kom fram till att jag kände mig kissnödig efter op när jag var pumpad med morfin och annat. Nu ligger värken från operationen i vägen likt en dimma så jag går på sunt förnuft helt enkelt.

Sara skrev

Nu har jag genomgått min ovariektomi som det heter på kirurgiska!

Felet blir när det sätter sig i huvet. Jag hade en taktik - gå hela korridoren fram och tillbaka och sedan sucka och trycka mot blåsan. Det fungerade jättebra (som i det kom 50-100 ml i små omgångar av potentiellt 350-500) tills det inte fungerade längre… som jag längtar efter att få tömma blåsan i ett svep!

Nåväl den här posten ska inte bara handla om dessa svårigheter utan annat som kirurgen pratade med mig om innan operationen:

Så när jag nu tog ut äggstockarna så försvann min sista viktiga hormon-bildar-organ. Det betyder att jag nu gått in i klimakteriet. Jag läste på 1177 om klimakteriet och klimakteriebesvär innan operationen. Jag hittade också en länk (vilken jag såklart inte hittar nu) som tog upp olika läkemedel där Prionelle (det kombinerade p-pillret jag tagit) togs upp som ett bra alternativ då den innehåller alla hormon och annars hormonspiral (då den sitter i livmodern gör den nytta direkt) med något östrogentillägg.

Kirurgen sa dock att Prionelle har en för hög dos och rekommenderade östeogen-gel/plåster (mindre risk för blodpropp) och antingen gulkroppshormon-behandling var annan var tredje månad (för att få mens) eller hormonspiral. Det är nämligen så att om jag inte får tillräckligt med hormon så har jag risk att utveckla livmodercancer istället. Men uteblivet hormon ger också benskörhet och hjärt/kärl-sjukdomar.

Kirurgen märkte att jag knappt något viste och sa att det var illa att ingen pratat med mig om valen efter op men det ska vi ta i morgon. Inför bröstoperationen var jag förberedd för allt! Nu finns det luckor som fylls i eftersom.

Kirurgen påminde också att även ifall äggstockarna är uttagna så finns dessa celler lite var stans i buken. Jag har alltså reducerat min risk för bröst och äggstockscancer likt kvinnor utan BRCA-1. För det finns troligtvis ett par bröstceller i brösten med.

Kirurgen sa i alla fall att jag ska sluta ta prionelle och att om jag väljer hormonspiralen kan den lätt sättas i innan jag lämnar Gbg.

Jag såg ju fram emot att inte ta piller (tills jag kom på att jag var tvungen att ta piller) så hormonspiral och plåster verkar ju som en grej!

Sara skrev

I våras träffade jag en läkare för att "trycka på knappen", jag fyllde 35 år i somras.

Jag förstod att det skulle ta tid tills de kallade mig då corona härjar i världen men efter sommaren så frågade de om jag ville stå i Göteborgs operationskö och få tid redan på hösten. Som tur var gav sjuksköterskan mig tid att fundera.

För det blev en chock. Det var på riktigt nu. Vi satt och grät i soffan men vi var rörande överens att det här var rätt väg och tid.

Hellre en Sara vid liv än en biologisk Sara-mamma som dör i cancer i ung ålder.

Jag godkände att få vara i kö i Göteborg och jag fick en kallelse till Carlanderska sjukhuset. De hade ingen tid utan skulle höra av sig. När de väl hörde av sig lyckades jag få en tid på höstlovet.

Och här är vi nu!

Nu är jag inkopplad med dropp och har operationskläderna och ett armband.

På återhörande efter jag vaknat!

Sara satt vid tangenterna

Jag visste inte hur jag skulle förhålla mig, högra bröstet är större från mitt perspektiv men framifrån syns knappast något. Men jag har heller inte provat bh-ar - det tyckte Inkeri jag skulle göra för att bestämma mig.

Inkeri sa att det skulle bli lokalbedövning för att "Sara är så stoisk att det klarar hon av". Operationen får ske när Åsa är på besök i februari.

Och här är vi idag! Det är det jag är hemkommen från!

Såhär gick det till: i måndags träffade jag narkosen och hon berättade lite kort om lokalbedövnings operationer. I torsdags (samma dag min förkylning bröt ut) ringde jag och frågade när jag skulle vara på plats: kl 8.

Som vanligt här i Visby är man på plats tidigare än själva op. När jag kom in (visserligen 7:30 för jag ville ha god tid på mig - men det blev lite för god tid) så fick jag i alla fall byta om och lägga mig i op-väntrummet. Jag erkände från början att jag var förkyld men de sköterskorna sa att de inte kunde avgöra ifall op var möjligt. Helena dök upp och målade lite på mig. Jag berättade om förkylningen och hon sa att Åsa fick avgöra men att hon inte kom in förrän 8-8:30. Däremot gav hon instruktion att jag skulle få antibiotika ifall op var aktuell för att hämma eventuell inflammation. Sedan sa hon att op förmodligen blev närmare 11. Efter jag fått alvedonen bestämde jag mig för att sova fram till op. Jag vaknade till lite då och då (framförallt när hälarna somnat, vilket är en märklig upplevelse när man ligger still på något hårdare underlag) och låg och diggade till musiken de låter flöda i väntsalen (sjukt bra musik!). Sköterskan gav mig en port och började blanda till antibiotika samtidigt som op-sköterskor dök upp för att hämta mig.

De frågade om jag kunde promenera till op-sängen vilket ju gick bra! Väl framme vid sängen fick jag klättra upp och lägga mig. De rullade iväg mig till op-salen. Väl inne började äventyret!

De rullade in sängen över en plint som höjde sängen ytterligare. Sedan snurrade de runt sängen. De tog min puls och jag fick antibiotikan och en värmefilt. Jag fick lägga mig bättre till rätta och krångla ur skjortan och sedan tvättades området grundligt och op-lakarn klistrades på så jag avskärmades från op området. Åsa och Helena kom in  och Åsa frågade ifall de skulle tömma något innan de tog bort dosan.

Jag sa att det är lite vilket som men att hon kunde ta lite. Åsa höll med om det lilla så hon sa 5 cl och det kunde jag gå med på.

En av sköterskorna som hämtade mig stod och höll min hand (uppskattas!) och Åsa berättade att hon nu skulle sticka mig med lokalbedövning och att det skulle svida lite (mycket). Sedan kändes "ingenting". De använde en brännare på blodkärlen för att de inte skulle blöda och de sa att jag fick säga till om det kändes något. Såklart kände jag att de höll på! De bökade omkring i ett hål på 3 cm för att få ut dosa med sladd, sticka i en nål i dosan för att tömma 5 cl och sedan rycka ut allt. Den satt bättre än de brukar (Åsa funderade på att det berodde på gammal ärrbildning) och Åsa fick snitta på lite fler ställen - och ett ställe hade ingen lokalbedövning. Så det sved! De lugnade sig och jag fick berätta vart det gjorde ont, de gav mer bedövning och gick på igen - sved igen! Jag fick bedövning intravenöst - kändes lika snurrigt som sockerfall - och sedan kunde de fixa det sista för att dra ut den och sy igen.

Åsa bad så hemskt mycket om ursäkt att hon hade gjort mig illa men jag bara skrattade.

Vilken upplevelse!

Sköterskorna rullade mig till där jag hoppade på sängen och så ledde de mig tillbaka till min säng. Där fick jag hälsa på Helena och Åsa som sa att jag fick gå hem när jag var redo och det enda jag skulle tänka på var att undvika att bada på 2-3 veckor. Jag fick smörgås och te och när det var klart tog sköterskan ut min port och sedan visade hon mig till skåpet där jag hade mina grejer. Jag skuttade ur allt för att titta ordentligt på resultatet.

På mellandagsrean hade jag köpt nya bh-ar och det var efter den provningen som jag ändå ville tömma något ur protesen. Då har jag ändå velat fram och tillbaka varje gång jag tänkt på det. I efterhand kanske 5 cl ändå var lite mycket. Men då är jag petig! Kanske var det petigt att ta ut 5 cl över huvud taget men det är mycket jämnare nu även om vänstra är ett uns större ovanifrån sett.

Nu är det såhär jag skall se ut tills nästa gång om en 5-10 år. Nu är det klart. Känns sjukt konstigt!

På fredag är det två år sedan första operationen. Det som med flyt skulle vara klart efter det. Men min petighet och stoiskhet har fört mig hit, och det med ett leende på läpparna.

/Sara

Jag får vänta ett dygn med dusch och några veckor med bad.

Inkeri och Elisabeth kommer in och Inkeri målar på mig och verkar väldigt nöjd med sitt ett år gamla verk! Vänstra bröstet har visst satt sig riktigt bra!

Sedan rullas jag iväg! Uppe på op får jag vänta en halvtimma på att rulla in i op salen och jag blir försedd med en filt under tiden då det är lite kyligt.

Några kända ansikten från Gotlands körvärld svischar förbi. Vi tittar lite igenkännande på varandra men har lite svårt att placera oss - jag i op kläder de i op outfit. De flesta "professionella" korister jobbar nämligen på lasarettet!

Halv sex börjar jag kvickna till. Jag har det varmt och ombäddat och det är så att jag svettas lite! Så skönt! Med en fantastisk utsikt över St Gertrud och kakelugnen ligger jag och piggar upp mig. Jag får sockerdropp (hurra!) och börjar känna att jag snart kan inta vätska och framförallt gå på toa!

Två sköterskor tar mig till toaletten. Jag får även byta skjorta då min var fuktig och framförallt få på ett bröstband.

Jag har två tuttar!!! Inkeri har fyllt upp så de är lika stora! Mitt stackars russin till bröstvårta har ett litet veck kvar som gör att det glatt pekar uppåt!

Bröstbandet sitter åt lite grann men det ska det ju göra. Jag har ett dränage och Inkeri snittade upp ärret så jag har omslag utefter bröstsilluetten.

Sköterskorna rullar tillbaka mig och jag får ett glas vatten och ett glas proviva mango - fantastiskt gott!!!

Sedan bär det av ned till avdelningen.

Jag skall få mat! Men de som lagt undan mat snålade så sköterskan Ewa skickade med en extra smörgås. Jag får order om att säga till när jag skall upp första gången så någon är där. Tillslut får jag min mobil och kan ringa runt och tala om att jag lever!

Lydig patient som jag är kallar jag på sköterska för att få bevakning när jag reser på mig. Sjuksköterskan ber mig ta det försiktig så jag inte skall svimma.

Helekopterplattan är precis utanför och går jag fram till fönstret möter detta min syn.

Besökstiden har hunnit gått ut så Max får komma i morgon! Jag har beställt taxi med Pärlan!

Ssk Ewa kommer in och tar min puls och saturation (hur mycket syre mitt blod tar upp, den lilla nypan man får på fingret) och hon gör klart för mig att jag är ett praktexempel och uppenbarligen vältränad! 99% saturation och en mycket bra puls!

Känns bra för en tjej som inte kunnat träna ordentligt detta året och fått 8 kilo på kroppen sen hon började resan!

Jag blir av med droppet och får piller för natten!

Det känns märkligt att allt är så centrerat till högra sidan. Jag har lite ont i högra skuldran så jag tror jag haft  armen knasigt under op. Att porten sitter i höger armveck gör det inte bättre!

Nåväl!

I morgon får jag träffa Inkeri! Så ska vi få  höra vad hon hittat på och vad jag har att förhålla mig till. Det är ganska mycket vätska i dränet men det är mörkt i alla fall! Ska bli mest spännande att se hur länge jag får ligga här - jag har inte brottom precis.

/Sara

Jag har fastat sedan kl 00:00 och sedan 8:00 har jag infunnit mig här men inte förrän vid två är operationen. De gillar att ha folk på plats i Visby.

Jag har precis duschat och lagt mig i sängen. Eget rum med egen dusch och toalett! Sjöutsikt via reflektionerna i grannavdelningens fönster. Kunde varit värre!

I fredags var det verkligen rutin. Narkosläkaren sa - men du kan det här va? Jo tack! Sköterskan innan bad mig fylla i som ett intyg att jag förstått när jag skall börja fastan och när jag tar sista glaset vätska etc. Märkligt men som hon sa - lika för alla!

Skönt att vara i Visby! Annars hade jag fått op 4 maj i Sthlm. Tar det hellre nu! Speciellt planeringsmässigt!

Max följde mig ned och kommer så fort jag hör av mig! 10 min promenad ned för backen! Vi bor så sjukt bra!

Ska bli så sjukt spännande det här! Ena stunden är jag trött på allt andra stunden är jag bara glad för all den erfarenhet jag får!

/Sara

Väntar på samtal från Ann i veckan! Kanske är så att nästa op är här i Visby då Inkeri kommer hit ett par dagar!

Håll tummarna!!!
/Sara

En narkossköterska leder mig till en liten sal med tre sängar där endast en tjej ligger. Förmodligen bröstop med det jag snappar upp av hennes samtal med sköterskorna.

 

Rutinen som vanligt att jag får ett armband och får berätta om min friskhet! Jag får sätta på mig sjukhuskläder och ta smärtstillande.

 

Inkeri anländer och vi pratar om att kollegan Jacob har erfarenhet av denna op med bra resultat medan hon ritar på mig. Hon har även med en kvinnlig assistent som jag får visa upp mig för! Alltid härligt att få bli kallad "slank och muskulös" när Inkeri visar att de kommer få ta från låren.

Hon berättar att låren skall såklart lindas och har jag tights är det bara positivt då lindorna halkar ned! Glad att jag inte hade rena mjukisbyxor utan tog mina första yogabyxor som sitter åt på rätt ställe!

 

Hurra!!!

 

Klockan är kvart över 11 och jag börjar vakna till liv! Kroppen är rastlös men trött. Sjuksköterskan Dina, ännu ett kännt ansikte, tar hand om mig!

I bröstet har de pumpat in så mycket fett att det ser nästan riktigt ut. Det ömmar lite på insidan låren och lite runt bröstet men annars är känner jag mig bra!

Har varit uppe och gått lite - the tant-walk är on!

Benen är lindade så jag liknar lite en mumie med rosa "foppa" och mysmorgonrock!

 

Macka, te och apelsinjuice förtärd och Dina håller på att förbereda för min färd till avdelningen.

Man blir trött av att vara pigg. Så jag vilar lite från och till.

 

Tillbaka till avdelningen i gott sällskap!

Klockan är kvart över 12 och Inkeri har varit här! Hon skriver ut lite starkare som jag skall komplettera alvedonen med. Annars sa hon "du vet väll hur du sköter det här" - jo det vet jag ju!

Ann skall kalla mig till op om 3 månader och Inkeri fastslår att det är en myt att man inte skall opereras på sommaren!

 

Nu ska jag klä mig och vila lite innan jag ringer anhöriga!

 

Klockan är kvart över två och jag har precis blivit ompysslad med att linda om benen och bytt lite kompresser. Jag skall köpa stödstrumpor att ha när jag tröttnar på lindorna!

Jag har finfint blåmärke på insidan låret så att visa sig naken nu kommer få folk att tänka på hur Max tar hand om mig!

 

Funderar över det där med narkosen och att man förmodligen liksom en sömngångare är vaken vid tillfällen som man inte minns. För jag har nog inte fått frågan om smärta eller så var jag så pigg när Anders kom in att han kände han inte behövde!

 

Nå ja, vad är väll en bal på slottet!

Snart kommer Ylva och hämtar mig!

 

/Sara

 

 

/Sara

1030 Så sitter man på Teres Plastikgruppen på Sabbatsberg mitt i stan!

Läser i väntrummet medan en bekant röst säger hej! Det är Inkeri i egen hög person som susar förbi.

Känns bra att det ska vara hon som genomför op!

 

1140 jag får träffa narkosläkaren och byta om. Max är med!

 

Strax efter 12 så kommer Inkeri in och ritar på mig med nyheten att om jag känner mig ok så kan jag åka hem ikväll!!!

 

Efter en bra stund skickar jag hem

Max vars mage kurrar av hunger. Jag börjar känna mig lagom matt av att inte ätit på snart 12 timmar.

Det visar sig att de två op som låg innan min var större som drog ut på tiden båda två.

14:30 leds jag tillslut in i en op sal och op avslutas 15:15

 

Jag kvicknar till närmare 16 och en halvtimma senare ordnar med svärmor att hon ska hämta mig.

 

17:10 kommer Inkeri och berättar vad som gjorts.

Jag har två sår på magen som är sydda med stygn jag inte behöver ta bort. Såren är tejpade med kirurgtejp och jag skall bära gördel för att motverka vätska. Bröstet har några sår också men det går att dusha med tejpen och bröstet skall hållas varmt! Ingen tyngre  lyft fysisk aktivitet på en månad. Två alvedon 4 gånger om dagen. Naproxen vid behov. Känner vi igen det?

Bröstet skall inte utsättas för tryck så protesen får vila! Men med förbandet ser det nästan ut som jag har ett extra bröst! Får stoppa ordentligt med fetvadd på! Fick av uppvaket två rullar med fetvadd!

 

Skillnaden från de andra är att jag ev är sjuk på måndag annars redo för arbete!

Ska bara prata med kollegorna om lyft så får jag hjälp med de delarna!

Får lära mig att gå sakta i trappen också...

 

Ska bli härligt att bli uppassad igen, men samtidigt lite tagen på sängen. Tänkte kanske inte på det där med lyftet innan. Måste få hjälp att möblera musiksalen så jag kan ha allt möjligt aktivitet där inne.

 

Nu ska jag få komma ut och få luft så hittar Ylva mig kanske lättare. Men ssk insisterar på att bära min väska!

 

/Sara

 

 

 

I morgon får jag äta frukost innan 5 om jag vill och sedan inta klar vätska till 9.

Ikväll skall jag göra Descutan dush innan jag går och lägger mig och likadant i morgon!

Huden har mjuknat så jag skall fettsugas på torsdag i nästa vecka! De hade fått ett återbud så det var bara att hoppa på tåget!

Operationen kommer göras på Sabbatsbergs Sjukhus vid Odenplan pga platsbrist. Jag ska sövas och sedan flyttar de fettvävnad från magen till bröstet! Magen kommer vara blå och eländig och jag ska ha på mig en gördel omkring magen ett tag efteråt - precis som ett bröstband fast bredare - för att motverka vätskebildning.

Mitt möte med Ann kom alltså att bli i postoperativt syfte. Även fast det var stand by för den andra op formen!

Om tre månader skall resultatet utvärderas (av Ann i Visby igen) och det kan behöva fyllas på med mer fettvävnad.

Sedan skall det planeras för op! Vi kom överrens att december inte är en möjlig op månad utan januari passar bättre!

Hurra vad bra det känns! Dock är det lite i skolan som jag kommer vara borta från men just nu är jag själv viktigast! Och när detta är klart har jag hela hösten på mig!

/Sara

Sitter på båten och skriver ned frågorna denna gången. Jag är redan inbokad till ett möte med dr Åsa fast i Visby om två veckor. Bara det gör ju att man freakar ur! Det står i likhetstecken med alternativet jag fasar för! Och då är datumet bokat utan att jag ens träffat Inkeri...

Det är det jag åker båt för - dagen är här igen - som från början - att träffa en doktor som skall vara med och bestämma mina tuttars öde. Håller alla tummar för att huden skall vara mjuk nog men inser nog samtidigt att den kanske inte är det. Precis som i början är jag beredd att slåss för bröstvårtan och hoppas de kan pussla med den utan att göra något mer drastiskt än att flytta hud och vävnad. Jag väger nu tre kilo mer än vid start och då är det bara ett inplantat! Jag hoppas de kilona har gett mig massa fördelar för ommöbleringen.

Den jag har kvar mår bra, skulle säga att jag har en domnande känsel i hela. Jag uppfattar att något är där men det är inte som på resten av kroppen där jag har full känsel. Efter op var ju känseln noll och uppfattningen fanns bara där jag hade muskel. Nu spelar det ingen roll ifall det är muskel eller ej under.

Jag tror jag aldrig kommer känna mig "hel" igen. Det kommer nog alltid vara vänster sida eller höger sida. Ett inarbetat mönster från första början. Men det är som jag säger till eleverna när vi gjort kändisporträtt - ingen sida är den andra lik. Det är asymmetrin som gör oss till den vi är.

Denna gången har jag i alla fall hunnit fixa en fantastisk vikarie! Ska verkligen inte glömma att fråga hur länge jag beräknas vara borta! Jag hoppas bara det är ett bra tillfälle jag får, snarast eller i början på nästa år hade varit bäst!

/Sara

Tog före och efterbilder när implantatet skulle bort.

Fotat i en spegel så ditt höger är höger.

Inget implantat i höger bröst:

Sambons spontana kommentar:

- det var det sjukaste jag sett!

Och det var med kläderna på *skrockar*

/Sara

Jo! De öppnade alltså upp mitt gamla snitt och tog ut implantatet. Sedan kunde Kalle konstatera att SurgiMend plattan visst hade läkt fast bra utom någon flärp som klipptes bort. De skölde rent påsen så huden skulle få en chans att återhämta sig och skar sedan bort lite av det fula och sydde ihop.

Jag bad ansvarig ssk om en utskrift på op.berättelsen och hon skrev ut den och berättade från den men hon vek ihop den och den slängdes så jag ska be om den på måndag!

På måndag får jag också se bröstet utan sterilkompressen. Sjukt spännande!

Jag har fått med en värmekudde gjord av fetvadd och någon linda till vänstra bröstet då det var kallt av chock från det tighta bröstbandet.

Narkosläkaren sa även att de skulle ge mig något avslappnande innan, då man spänner axelpartiet, som man efteråt kan känna som träningsverk och den kom på vägen hem. Eller så är det bara så att jag blev lite kall om axlarna efter att ha suttit i dagrummet och laddat mobilen i väntan på skjutsen.

Nu är det snart mat igen! Svärmor har lagat fläskfilé i gryta minsann!!!

Sova och äta - behöver man något annat? Sång och kärlek kanske då...

/Sara

Kalle som operade ritade bara en liten båge över det blå partiet och förklarade att han skulle snitta i det gamla snittet och försöka sy ihop som det var men förmodligen skulle han få skära ut en liten bit. Han sa att det var en snabb operation som förmodligen skulle ta en kvart.

Jag fick infarten  i armvecket denna gången, lite bökigt det med men hellre där än handleden tänkte jag först men slog mig senare att det hade gjort detsamma.

Narkosläkaren var en ung kille denna gången och han bad mig svälja något äckligt kuckelimuck innan de gav mig medicin mot illamående och tillslut narkosen.

Jag vaknade till 10:15, eller det var då jag öppnade ögonen och tittade på klockan. 10 hade de väckt mig.

Vaknade utan smärta och bekämpade den lilla trötthet som fanns.

Skönt att vakna utan att känna sig överkörd av en ångvält!

Kalle svängde förbi lite fort och sa att kompressen ska sitta i 2-3 dagar varav jag berättar att jag skall träffa Petra i Visby på måndag. Perfekt sa han! Kalle ber mig påminna sköterskorna på E13 att jag skall få ett bröstband som skall pressa på huden för att ej vätska skall ansamlas. Jag som glömde mitt i Tyresö! Nåväl, nu har jag ett att byta med.

10:30 ringde de på sköterskorna från E13 och de berättade sedan att de inte alst var beredda på en så tidig ankomst, inte konstigt då jag var planerad för op kl 10. Så fick ligga och lura lite innan de hämtar mig.

Jag fick återse mitt gamla rum men fick sängplatsen mitt emot min gamla! G5 alltså!

Bröstet ser fint ut. Sambon tänkte sig gamla tanters platta tuttar när vi pratade på hemvägen sist och jag kan berätta för alla att så mycket hud blir det inte! Kalle sa att jag är så ung så det fanns ingen risk. Det är lite mer hud än en pojkvasker.

Har fått in lingonsaft *mmm lingonsaft* och sörplar i mig i väntan på lunchmenyn!

Torskrygg med äggsås blev det och efterrätt kaneläpplen och vaniljkräm! Ljuvligt!!!

Har lite eftersmak av kuckelimucket jag fick svälja innan op bara. Men det får det vara värt!

Efter att ha tittat på flera avsnitt av "the nanny" som netflix fixat till utbudet tog jag mig en promenad till fikavagnen där de fredagsfestade med blåbärslängd och singoalla, man tackar!

Tänkte ge sockret en skjuts då toabesöken visat en blek stackare i badrumsspegeln. Snart dags för piller också!

Trodde jag ja, ett väntade medan batteriet på telefonen sinade. Jag frågade en sköterska om jag skulle ta mina tabletter som vanligt men jag skulle bara ligga och vänta på sjuksystern ifall det var något nytt på pillermenyn. Men Kalle hade noterat att jag kunde gå hem idag! Så jag lovade snällt att jag skulle vänta lite till.

Halv fyra och äntligen en sjuksköterska! Förutom att jag får gå hem så skall jag bära bröstbandet några dagar. Detta för att sprida på vätskan snarare än att det blir en böld säger ssk!

Hon ger mig medicinen, samma som förut! Jag blir av med infarten i armvecket och de tar fler mrsa odlingar fast från infarten, svalg, näsa och geniala delar. De har visst haft en patient som burit på dessa.

Nu är det bara att kalla på kavalleriet så kan jag åka hem!

/Sara

De har så fullt idag att jag ligger i akut/undersöknings rummet i väntan på att köras iväg.

Min sköterska känner igen mig och vi båda kommer överens om att det känns som om det var nyss jag var här.

Jag fick vänta i dagrummet innan hon kom in och gav mig armband och mina två alvedon. Så fort hon kört upp en patient till op hämtade hon mig så att jag fick byta om och krypa ned i sängen.

Då jag har ett öppet sår har hon tagit en odling för att se att jag inte har någon resistent bakterie, det tackar vi för!

Hälsodeklarationen sedan sist är ju fortfarande aktuell så jag behöver inte fylla i nya papper.

Solen skiner i alla fall och det är en fin utsikt mot skogsdungen på baksidan Karolinska.

/Sara