BRCAsystrar

1030 Så sitter man på Teres Plastikgruppen på Sabbatsberg mitt i stan!

Läser i väntrummet medan en bekant röst säger hej! Det är Inkeri i egen hög person som susar förbi.

Känns bra att det ska vara hon som genomför op!

 

1140 jag får träffa narkosläkaren och byta om. Max är med!

 

Strax efter 12 så kommer Inkeri in och ritar på mig med nyheten att om jag känner mig ok så kan jag åka hem ikväll!!!

 

Efter en bra stund skickar jag hem

Max vars mage kurrar av hunger. Jag börjar känna mig lagom matt av att inte ätit på snart 12 timmar.

Det visar sig att de två op som låg innan min var större som drog ut på tiden båda två.

14:30 leds jag tillslut in i en op sal och op avslutas 15:15

 

Jag kvicknar till närmare 16 och en halvtimma senare ordnar med svärmor att hon ska hämta mig.

 

17:10 kommer Inkeri och berättar vad som gjorts.

Jag har två sår på magen som är sydda med stygn jag inte behöver ta bort. Såren är tejpade med kirurgtejp och jag skall bära gördel för att motverka vätska. Bröstet har några sår också men det går att dusha med tejpen och bröstet skall hållas varmt! Ingen tyngre  lyft fysisk aktivitet på en månad. Två alvedon 4 gånger om dagen. Naproxen vid behov. Känner vi igen det?

Bröstet skall inte utsättas för tryck så protesen får vila! Men med förbandet ser det nästan ut som jag har ett extra bröst! Får stoppa ordentligt med fetvadd på! Fick av uppvaket två rullar med fetvadd!

 

Skillnaden från de andra är att jag ev är sjuk på måndag annars redo för arbete!

Ska bara prata med kollegorna om lyft så får jag hjälp med de delarna!

Får lära mig att gå sakta i trappen också...

 

Ska bli härligt att bli uppassad igen, men samtidigt lite tagen på sängen. Tänkte kanske inte på det där med lyftet innan. Måste få hjälp att möblera musiksalen så jag kan ha allt möjligt aktivitet där inne.

 

Nu ska jag få komma ut och få luft så hittar Ylva mig kanske lättare. Men ssk insisterar på att bära min väska!

 

/Sara

 

 

 

I morgon får jag äta frukost innan 5 om jag vill och sedan inta klar vätska till 9.

Ikväll skall jag göra Descutan dush innan jag går och lägger mig och likadant i morgon!

Huden har mjuknat så jag skall fettsugas på torsdag i nästa vecka! De hade fått ett återbud så det var bara att hoppa på tåget!

Operationen kommer göras på Sabbatsbergs Sjukhus vid Odenplan pga platsbrist. Jag ska sövas och sedan flyttar de fettvävnad från magen till bröstet! Magen kommer vara blå och eländig och jag ska ha på mig en gördel omkring magen ett tag efteråt - precis som ett bröstband fast bredare - för att motverka vätskebildning.

Mitt möte med Ann kom alltså att bli i postoperativt syfte. Även fast det var stand by för den andra op formen!

Om tre månader skall resultatet utvärderas (av Ann i Visby igen) och det kan behöva fyllas på med mer fettvävnad.

Sedan skall det planeras för op! Vi kom överrens att december inte är en möjlig op månad utan januari passar bättre!

Hurra vad bra det känns! Dock är det lite i skolan som jag kommer vara borta från men just nu är jag själv viktigast! Och när detta är klart har jag hela hösten på mig!

/Sara

Sitter på båten och skriver ned frågorna denna gången. Jag är redan inbokad till ett möte med dr Åsa fast i Visby om två veckor. Bara det gör ju att man freakar ur! Det står i likhetstecken med alternativet jag fasar för! Och då är datumet bokat utan att jag ens träffat Inkeri...

Det är det jag åker båt för - dagen är här igen - som från början - att träffa en doktor som skall vara med och bestämma mina tuttars öde. Håller alla tummar för att huden skall vara mjuk nog men inser nog samtidigt att den kanske inte är det. Precis som i början är jag beredd att slåss för bröstvårtan och hoppas de kan pussla med den utan att göra något mer drastiskt än att flytta hud och vävnad. Jag väger nu tre kilo mer än vid start och då är det bara ett inplantat! Jag hoppas de kilona har gett mig massa fördelar för ommöbleringen.

Den jag har kvar mår bra, skulle säga att jag har en domnande känsel i hela. Jag uppfattar att något är där men det är inte som på resten av kroppen där jag har full känsel. Efter op var ju känseln noll och uppfattningen fanns bara där jag hade muskel. Nu spelar det ingen roll ifall det är muskel eller ej under.

Jag tror jag aldrig kommer känna mig "hel" igen. Det kommer nog alltid vara vänster sida eller höger sida. Ett inarbetat mönster från första början. Men det är som jag säger till eleverna när vi gjort kändisporträtt - ingen sida är den andra lik. Det är asymmetrin som gör oss till den vi är.

Denna gången har jag i alla fall hunnit fixa en fantastisk vikarie! Ska verkligen inte glömma att fråga hur länge jag beräknas vara borta! Jag hoppas bara det är ett bra tillfälle jag får, snarast eller i början på nästa år hade varit bäst!

/Sara

Såklart är det inte bara att lyfta på huden och slänga in ett nytt implantat som jag hoppats på!

Inkeri sa att alternativet Åsa pratat om är aktuellt och att de kommer ta vävnad från innanlåret som de pusslar ihop så att blodkärlen ej slutar fungera. Då jag är ung och töjlig har min tuttpåse krympt ihop och hudtransplantation krävs för att komma upp i samma storlek.

Jag skall träffa Inkeri i september för att utvärdera vidare mina möjligheter innan vi planerar operation.

En längre process i båda fallen.

Använder vi min vävnad så kommer jag och bröstet se ut som en trasdocka.

Använder vi expanderproteser så är det op och sedan påfyllning och op igen.

Men det känns ju som att det är trevligast att båda sidor är gjorda på samma sätt...

Som vanligt så kommer frågorna i efterhand. Jag måste fråga om planeringen i båda fallen, om nya snitt och bröstvårtor, hur många veckor jag kommer vara sjukskriven, hur det skiljer sig visuellt och om två olika kommer kännas just det - olika...

Jag skall ringa Margareta och säga att jag vill ha en "anatomisk" bröstprotes också så jag kan bada i sommar!

Jo! De öppnade alltså upp mitt gamla snitt och tog ut implantatet. Sedan kunde Kalle konstatera att SurgiMend plattan visst hade läkt fast bra utom någon flärp som klipptes bort. De skölde rent påsen så huden skulle få en chans att återhämta sig och skar sedan bort lite av det fula och sydde ihop.

Jag bad ansvarig ssk om en utskrift på op.berättelsen och hon skrev ut den och berättade från den men hon vek ihop den och den slängdes så jag ska be om den på måndag!

På måndag får jag också se bröstet utan sterilkompressen. Sjukt spännande!

Jag har fått med en värmekudde gjord av fetvadd och någon linda till vänstra bröstet då det var kallt av chock från det tighta bröstbandet.

Narkosläkaren sa även att de skulle ge mig något avslappnande innan, då man spänner axelpartiet, som man efteråt kan känna som träningsverk och den kom på vägen hem. Eller så är det bara så att jag blev lite kall om axlarna efter att ha suttit i dagrummet och laddat mobilen i väntan på skjutsen.

Nu är det snart mat igen! Svärmor har lagat fläskfilé i gryta minsann!!!

Sova och äta - behöver man något annat? Sång och kärlek kanske då...

/Sara

Kalle som operade ritade bara en liten båge över det blå partiet och förklarade att han skulle snitta i det gamla snittet och försöka sy ihop som det var men förmodligen skulle han få skära ut en liten bit. Han sa att det var en snabb operation som förmodligen skulle ta en kvart.

Jag fick infarten  i armvecket denna gången, lite bökigt det med men hellre där än handleden tänkte jag först men slog mig senare att det hade gjort detsamma.

Narkosläkaren var en ung kille denna gången och han bad mig svälja något äckligt kuckelimuck innan de gav mig medicin mot illamående och tillslut narkosen.

Jag vaknade till 10:15, eller det var då jag öppnade ögonen och tittade på klockan. 10 hade de väckt mig.

Vaknade utan smärta och bekämpade den lilla trötthet som fanns.

Skönt att vakna utan att känna sig överkörd av en ångvält!

Kalle svängde förbi lite fort och sa att kompressen ska sitta i 2-3 dagar varav jag berättar att jag skall träffa Petra i Visby på måndag. Perfekt sa han! Kalle ber mig påminna sköterskorna på E13 att jag skall få ett bröstband som skall pressa på huden för att ej vätska skall ansamlas. Jag som glömde mitt i Tyresö! Nåväl, nu har jag ett att byta med.

10:30 ringde de på sköterskorna från E13 och de berättade sedan att de inte alst var beredda på en så tidig ankomst, inte konstigt då jag var planerad för op kl 10. Så fick ligga och lura lite innan de hämtar mig.

Jag fick återse mitt gamla rum men fick sängplatsen mitt emot min gamla! G5 alltså!

Bröstet ser fint ut. Sambon tänkte sig gamla tanters platta tuttar när vi pratade på hemvägen sist och jag kan berätta för alla att så mycket hud blir det inte! Kalle sa att jag är så ung så det fanns ingen risk. Det är lite mer hud än en pojkvasker.

Har fått in lingonsaft *mmm lingonsaft* och sörplar i mig i väntan på lunchmenyn!

Torskrygg med äggsås blev det och efterrätt kaneläpplen och vaniljkräm! Ljuvligt!!!

Har lite eftersmak av kuckelimucket jag fick svälja innan op bara. Men det får det vara värt!

Efter att ha tittat på flera avsnitt av "the nanny" som netflix fixat till utbudet tog jag mig en promenad till fikavagnen där de fredagsfestade med blåbärslängd och singoalla, man tackar!

Tänkte ge sockret en skjuts då toabesöken visat en blek stackare i badrumsspegeln. Snart dags för piller också!

Trodde jag ja, ett väntade medan batteriet på telefonen sinade. Jag frågade en sköterska om jag skulle ta mina tabletter som vanligt men jag skulle bara ligga och vänta på sjuksystern ifall det var något nytt på pillermenyn. Men Kalle hade noterat att jag kunde gå hem idag! Så jag lovade snällt att jag skulle vänta lite till.

Halv fyra och äntligen en sjuksköterska! Förutom att jag får gå hem så skall jag bära bröstbandet några dagar. Detta för att sprida på vätskan snarare än att det blir en böld säger ssk!

Hon ger mig medicinen, samma som förut! Jag blir av med infarten i armvecket och de tar fler mrsa odlingar fast från infarten, svalg, näsa och geniala delar. De har visst haft en patient som burit på dessa.

Nu är det bara att kalla på kavalleriet så kan jag åka hem!

/Sara

De har så fullt idag att jag ligger i akut/undersöknings rummet i väntan på att köras iväg.

Min sköterska känner igen mig och vi båda kommer överens om att det känns som om det var nyss jag var här.

Jag fick vänta i dagrummet innan hon kom in och gav mig armband och mina två alvedon. Så fort hon kört upp en patient till op hämtade hon mig så att jag fick byta om och krypa ned i sängen.

Då jag har ett öppet sår har hon tagit en odling för att se att jag inte har någon resistent bakterie, det tackar vi för!

Hälsodeklarationen sedan sist är ju fortfarande aktuell så jag behöver inte fylla i nya papper.

Solen skiner i alla fall och det är en fin utsikt mot skogsdungen på baksidan Karolinska.

/Sara

Negativt med att inte sova över på avdelningen är att man går upp tidigt och hinner bli hungrig! Slut är det med intag av vätska också.

Duschen själv har gått bra! Jag har mycket rörelse i armarna!

Jag kan väll inte lägga upp ena armen på ryggen och möta med den andra över axeln men det är mer än vad man tror! Jag kan lägga handen på sin axel i alla fall.

Tankar såhär på morgonen?

Inte många. Skall snart åka iväg till Karolinska. Den resan skapar alltid lite tankar men jag tror jag är dränerad. Fokuserad.

Nu kör vi!

/Sara

Idag såg vi att såret hade torkat lite så vi ser muskeln genom ett 3 mm hål. Jag ringde Ann och frågade ifall vi skall åka över snabbare men det kommer inte betyda något i tid i alla fall.

En vecka kvar till sjukskrivningen tar slut ... Men tre till påsklovet! Kan ju hoppas att min sjukskrivning är över därefter!

Pallar inte att vara stilla mer!

Nöjd över att jag tackat nej till några saker innan op iaf. Nu är det verkligen bara körerna och skolan som väntar på mig.

/Sara

Inkeri kommer in säger att huden ser ansträngd ut och jag skall vänta på ett telefonsamtal om akut ultraljud för att se  om det ser bra ut inuti.

Max och jag kan planera hemfärd men jag skall tillbaka nästa fredag för en ny undersökning. Jag ska ta det lugnt så som de första veckorna och kan prova att ta bort Naproxenen från mitt pillerintag. Framförallt skall jag hålla brösten varma!

Det börjar sjunka in att jag trots min fysiska form och hälsa nog skall finna mig i 6 veckors sjukskrivning. Komplikationen är det enda som stör, vilket gör mig något bitter för det är alltid något som skall gå emot.

Efter op så gjorde jag ju sämsta rörelsen just med högra sidan. Jag tog tag i sängens hävarm och drog mig till rätta där jag satt. Sjuksystern stod bredvid och förfasade sig efteråt men ingrep inte medan jag gjorde det. Kan det vara det misstaget som bidrog?

Det var också höger sida som det sista jobbiga dränaget satt på.

Men det är även det implantatet som legat rätt!

Felet går nog inte att lista ut mer än att konstatera att det blivit som det blivit! Och om det vill sig kommer det bråka färdigt och sedan aldrig mer krångla!

Båten är i alla fall bokad för morgondagen, vi hade en tanke att åka hem ikväll men nu blev det lite mer att boka in under dagen.

Ultraljudet visade sig vara positivt och ingen vätska fanns kring implantatet. Så jag slapp dränage! Hurra!!!

Läkaren sa att det var många patienter de tog emot med denna komplikation och visade på en svullnad (på rätt sida bröstet) ungefär hur det skulle sett ut med vätska, men svullnaden innehöll partiklar och skulle det varit vätska skulle det varit helt svart.

Annars hade de satt i ett dränage för att sedan låta mig gå upp på mottagningen igen och så hade de tömt mig där.

Konstigt att se ultraljudet på sina nya tuttar. Ett par vanliga ser ut som årsringar eller bark på ett träd med lite håligheter (vattensystor eller liknande). Nu hade jag ett lager med årsringar och sedan bäckmörker. Implantatet är ju vätska.

Vi gick upp på mottagningen i alla fall och lyckas timea Ann för att berätta att dalacinen inte skrivits ut. Hon blev chockad över att de på ultraljudet inte gjort någonting av det som trots.

Så nu väntar jag på att klockan ska vandra så att Inkeri ska hinna skriva ut dalacin så jag kan åka in till Tyresö och hämta ut.

Lite vårsol hinns med!

/Sara

Jag hämtar alsolsprit och förband och gör rent och sätter sedan på förbandet.

På kvällen kan jag konstatera att det läckt lite och dagen efter lite till men allt är under kontroll och jag ringer inte avdelningen något mer.

Så när jag idag träffade ssk Ann berättar jag och Isabelle har journalfört att jag haft kontakt. Hon ber att få se på mig och kan liksom jag konstatera att rodnaden är helt borta och det som är nu är blåmärken. Hon lättar lite på förbandet och det pulserar ut blod från ingenstans! Så snart hon släpper lugnar det sig igen och det blir spring efter papper och kompresser och så får jag lägga mig ned.

Ärret är inte läkt och när hon pressar forsar det ut vad hon beskriver som sårvätska blandat med gammalt blod. Ann säger även att det känns som mer men hade det varit ett drän hade det inte mätt mycket.

Som tur är känner jag inget mer än obehaget när implantatet flytta runt och Ann klämmer ut allt hon förmår. Och jag får ett stort förband som skall samla upp det resterande.

Ann förklarar när jag berättar om katten att det var nog bara en tidsfråga så mycket vätska som bröstet samlat på sig. Blåsan var första tecknet då huden inte kunde spänna ut sig mer utan behövde lättnad. Hade det inte hänt hade de fått sticka hål idag i alla fall.

Blodproverna jag tog för en vecka sedan visade på höga värden så Ann hade gjort rätt i att sätta till antibiotika! Den försvunna rodnaden är beviset och jag skall äta lila piller i två veckor till.

Jag är inbokad på besök på torsdag igen tidigt som attan för att Inkeri skall kunna titta förbi på sin annars fullspäckade dag.

Förbandet skall bytas varje dag tills dess.

Gotland får alltså vänta ett tag till!

/Sara

Idag fick jag träffa Ann Lindén för återbesök.

 

Hon konstaterade att rodnaden på högra bröstet har urartat något och att det troligtvis är en inflamation. Hon ritade runt rodnaden och bad mig hålla koll på utvecklingen och jag fick utskrivet antinflamatoriskt som jag ska ta tre gånger per dag (hoppas de får plats i min fina dosett).

Bröstbandet har ju tryckt ned det högra implantatet i botten fastän det är det vänsta vi vill flytta på. Ann instruerade hur bröstbandet borde sitta för att arbeta mest med vänsta implantatet och skona det högra så mycket som möjligt. Jag kan börja lätta på det när jag sitter och tillslut efter två veckor från op även sova utan.

Jag använder ingen sportbh än men det verkar få vänta.

 

Ann bytte tejpen på mig och sa att jag borde göra så en gång i veckan - nästa gång är på ytterligare ett återbesök som hon först tyckte var onödig men när hon väl fick kika på mig sa hon att det får vara kvar men att sjuksköterskorna på bröstmottagningen i Visby har erfarenhet av att titta på bröst som dessa. Känns bra att kunna kontakta bröstmot i Visby om det är funderingar.

 

Jag bad att få ut en kopia på operations berättelsen!

Jag har genomgått en profylaktisk subcutan mastektomi och rekonstruktion med ADM och permanenta implantat. De har tagit ut 365 g bröstkörtlar från vänstra och 390 g från det högra. Detta har ersatts med gelé implantat med volymen 390 cc (alltså 390 cubic-centimeter alltså 390 ml). De har satt in 10x15 cm SurgiMend på varje sida.

Språket som används är ju fantastiskt (obegripligt) men jag förstår andemeningen om vad de har gjort i alla fall!

 

Jag får i mig 4000 mg alvedon och 1000 mg naproxen och skall nu även äta 900 mg Dalacin dagligen. ALLA med biverkningar rörande tarmsystemet, tack för den. Är ganska svullen om buken därför. Dalacin stod även kunde påverka p-piller så jag ska kontakta apoteket angående kombinationen Cerazette och Dalacin.

 

Igår duschade jag på rikigt för första gången! Att få varmt vatten rinnande över kroppen är verkligen underskattat! Duschade halvdant dagen efter hemkomsten då dränage såren under vänster bröst hade läckt lite. Dvs Max skrubbade rygg och armar med en våt handduk och så tog vi naveln och nedåt med tvål och rinnande vatten. Men igår stod hela jag i duschen! Innan duschen tog jag bort förbanden på dränange såren och försökte få bort klisterrester med alsolsprit.

 

Det är sådana kontraster att bearbeta hud med och utan känsel i... precis under bysten har jag känsel men ju längre in på brösten man vandrar desto mindre känsel. Kände knappt när Ann bytte tejpen. Man är liksom medveten om att någon är där och drar bort något men utan den svidande dragande känslan som man får när tejp tas bort från hud.

 

I helgen har jag haft besök av systrarna och kusin Sven med familj. Storasyster Emma har en 2 mån bebis som jag ville men inte kunde bära omkring på. Vilket mer understryker att det är bäst att göra operationen innan man får barn.

 

I och med inflammationen så börjar jag finna mig mer i att stanna hemma längre än tänkt. Känns som att man sviker men å andra sidan så viste jag inte hur många veckor jag skulle vara borta och kunde inte ge något slutgiltigt besked till någon. Så det är morgondagens arbete att ringa runt och medela bortavaro minst en vecka till.

 

/Sara

Nu är alla borta i alla fall och jag ligger och väntar på papper och att kl ska bli lunch så jag kan klä mig och åka hem.

Inget duschande förrän i morgon bitti så uppfräschning när man kommer hem för nu luktar jag banne mig inte hallon.

Kom på i natt att jag glömt få tips och trix att ta sig upp ur sängen så sjukgymnasten var här och instruerade hur jag ska rulla över på sidan och häva mig med benens kraft och lite centripetal kraft!!!

Har sovit si så där tack vare ont i ländrygg och rastlösa ben så jag har funderat mycket om mycket. För ryggont ska jag göra "katt och ko" liggandes i sängen och vridningar. Ska även pilatesbolla lite också.

(Använder som ni förstår bloggen som komihåg)

Nej kanske ska plocka ihop grejer lite sakta... Sjukhusmysbyxor på för sista gången!

/Sara

Operation innan 30 enligt läkarna på Radiumhemmet men sanningen är kanske att jag i detta fallet är ung eller så inser de inte att det kommer vara fler unga. Min mutation kan ju inte vara så mycket annorlunda än de andra som bloggar där ute om samma sak.

Jag sa till Inkeri att lillasyster redan genomfört operationen och det skiljer 5 år. Lisa op november 2011, 20 år & 4 månader. Sara op februari 2014, 27 år & 6 månader.

Jag känner mig inte så ung i jämförelse så att säga!

Just det! Inkeri tog fram en massa "salladsskålar" mina tuttar rymdes i en 500 ml sådan! Dryga 1 liter tuttar! Det ni!

Ska bli intressant att höra sedan hur mycket de vägde upp när de väl fått ut fyllningen!

Narkosläkaren jag träffade igår var helfestlig! Då jag i ett formulär sagt JA till åksjuka sa han att jag ska få en extra bra dos innan så jag slipper spy som en gris!

Nu är det dags att lägga ifrån mig allt och låsa in det.

*pustar ut* tack för alla "sparkar i baken" - nu kör vi!

/adenalin Sara

Tänk att prata med sin pappa kan få tårar att bränna bakom ögonen. Pappa sa

- du vet att det är bara att säga till så kommer pappa direkt!

Min pappa är bäst! Han har alltid varit min hjälte precis som mamma var min hjältinna!

Hjältar föder hjältar så mycket vet jag om uppfostran. Den trygghet mina föräldrar givit mig hoppas jag kunna ge vidare till mina barn, även fast deras framtid kommer vara ett pussel de får hjälpa till med lite mer än andras. Precis som jag gör med min.

Storasyster hade gått förbi ett konditori med en tutt-tårta och sa att när jag kommer hem så är det tutt-tårta som det skall bjudas på! Landals i Hallsberg tar mer än gärna emot den beställningen.

6 veckor...

Min läkare Inkeri L. Schultz sa att det är så länge de rekommenderar en att vara borta.

Hur sjutton ska jag kunna vara borta så länge? Tre veckor längre än jag hoppats på, dvs tre mer körrep. som rinner bort... Aja, vi får se hur vecka 2 ser ut, sen får jag ringa runt...

/Sara