Kvällen före...
Kl 8 i morgon händer det som jag förberett mig på i 3 år... Eller rättare sagt, sen vi satt i Uppsala 2006 och pratade om möjligheten till ärftlighet, när mammas tid på jorden rann ut i sanden.
Tänk att prata med sin pappa kan få tårar att bränna bakom ögonen. Pappa sa
- du vet att det är bara att säga till så kommer pappa direkt!
Min pappa är bäst! Han har alltid varit min hjälte precis som mamma var min hjältinna!
Hjältar föder hjältar så mycket vet jag om uppfostran. Den trygghet mina föräldrar givit mig hoppas jag kunna ge vidare till mina barn, även fast deras framtid kommer vara ett pussel de får hjälpa till med lite mer än andras. Precis som jag gör med min.
Storasyster hade gått förbi ett konditori med en tutt-tårta och sa att när jag kommer hem så är det tutt-tårta som det skall bjudas på! Landals i Hallsberg tar mer än gärna emot den beställningen.
6 veckor...
Min läkare Inkeri L. Schultz sa att det är så länge de rekommenderar en att vara borta.
Hur sjutton ska jag kunna vara borta så länge? Tre veckor längre än jag hoppats på, dvs tre mer körrep. som rinner bort... Aja, vi får se hur vecka 2 ser ut, sen får jag ringa runt...
/Sara
Kommentarer
Trackback
