Precis hemkommen från op
Jag får börja med en liten tillbaka blick: Inkeri kom mycket riktigt på besök innan jul - närmare bestämt 16 december. Kallelsen jag fick gjorde mig förbryllad - det var en vanlig kallelse till att träffa läkare. Helena var ledsen att säga att jag inte hade fått plats på operation. Så det blev en vanlig undersökning där Inkeri framhöll samma som Åsa - att allt såg bra ut. Hon sa att ifall jag ville så skulle de tömma lite och jag försökte få ur henne vad hon skulle göra varav hon sa att de var så arbetsskadade att de såg saker vi patienter inte såg och alltså skulle jag gå på min egen känsla.
Jag visste inte hur jag skulle förhålla mig, högra bröstet är större från mitt perspektiv men framifrån syns knappast något. Men jag har heller inte provat bh-ar - det tyckte Inkeri jag skulle göra för att bestämma mig.
Inkeri sa att det skulle bli lokalbedövning för att "Sara är så stoisk att det klarar hon av". Operationen får ske när Åsa är på besök i februari.
Och här är vi idag! Det är det jag är hemkommen från!
Såhär gick det till: i måndags träffade jag narkosen och hon berättade lite kort om lokalbedövnings operationer. I torsdags (samma dag min förkylning bröt ut) ringde jag och frågade när jag skulle vara på plats: kl 8.
Som vanligt här i Visby är man på plats tidigare än själva op. När jag kom in (visserligen 7:30 för jag ville ha god tid på mig - men det blev lite för god tid) så fick jag i alla fall byta om och lägga mig i op-väntrummet. Jag erkände från början att jag var förkyld men de sköterskorna sa att de inte kunde avgöra ifall op var möjligt. Helena dök upp och målade lite på mig. Jag berättade om förkylningen och hon sa att Åsa fick avgöra men att hon inte kom in förrän 8-8:30. Däremot gav hon instruktion att jag skulle få antibiotika ifall op var aktuell för att hämma eventuell inflammation. Sedan sa hon att op förmodligen blev närmare 11. Efter jag fått alvedonen bestämde jag mig för att sova fram till op. Jag vaknade till lite då och då (framförallt när hälarna somnat, vilket är en märklig upplevelse när man ligger still på något hårdare underlag) och låg och diggade till musiken de låter flöda i väntsalen (sjukt bra musik!). Sköterskan gav mig en port och började blanda till antibiotika samtidigt som op-sköterskor dök upp för att hämta mig.
De frågade om jag kunde promenera till op-sängen vilket ju gick bra! Väl framme vid sängen fick jag klättra upp och lägga mig. De rullade iväg mig till op-salen. Väl inne började äventyret!
De rullade in sängen över en plint som höjde sängen ytterligare. Sedan snurrade de runt sängen. De tog min puls och jag fick antibiotikan och en värmefilt. Jag fick lägga mig bättre till rätta och krångla ur skjortan och sedan tvättades området grundligt och op-lakarn klistrades på så jag avskärmades från op området. Åsa och Helena kom in och Åsa frågade ifall de skulle tömma något innan de tog bort dosan.
Jag sa att det är lite vilket som men att hon kunde ta lite. Åsa höll med om det lilla så hon sa 5 cl och det kunde jag gå med på.
En av sköterskorna som hämtade mig stod och höll min hand (uppskattas!) och Åsa berättade att hon nu skulle sticka mig med lokalbedövning och att det skulle svida lite (mycket). Sedan kändes "ingenting". De använde en brännare på blodkärlen för att de inte skulle blöda och de sa att jag fick säga till om det kändes något. Såklart kände jag att de höll på! De bökade omkring i ett hål på 3 cm för att få ut dosa med sladd, sticka i en nål i dosan för att tömma 5 cl och sedan rycka ut allt. Den satt bättre än de brukar (Åsa funderade på att det berodde på gammal ärrbildning) och Åsa fick snitta på lite fler ställen - och ett ställe hade ingen lokalbedövning. Så det sved! De lugnade sig och jag fick berätta vart det gjorde ont, de gav mer bedövning och gick på igen - sved igen! Jag fick bedövning intravenöst - kändes lika snurrigt som sockerfall - och sedan kunde de fixa det sista för att dra ut den och sy igen.
Åsa bad så hemskt mycket om ursäkt att hon hade gjort mig illa men jag bara skrattade.
Vilken upplevelse!
Sköterskorna rullade mig till där jag hoppade på sängen och så ledde de mig tillbaka till min säng. Där fick jag hälsa på Helena och Åsa som sa att jag fick gå hem när jag var redo och det enda jag skulle tänka på var att undvika att bada på 2-3 veckor. Jag fick smörgås och te och när det var klart tog sköterskan ut min port och sedan visade hon mig till skåpet där jag hade mina grejer. Jag skuttade ur allt för att titta ordentligt på resultatet.
På mellandagsrean hade jag köpt nya bh-ar och det var efter den provningen som jag ändå ville tömma något ur protesen. Då har jag ändå velat fram och tillbaka varje gång jag tänkt på det. I efterhand kanske 5 cl ändå var lite mycket. Men då är jag petig! Kanske var det petigt att ta ut 5 cl över huvud taget men det är mycket jämnare nu även om vänstra är ett uns större ovanifrån sett.
Nu är det såhär jag skall se ut tills nästa gång om en 5-10 år. Nu är det klart. Känns sjukt konstigt!
På fredag är det två år sedan första operationen. Det som med flyt skulle vara klart efter det. Men min petighet och stoiskhet har fört mig hit, och det med ett leende på läpparna.
/Sara
Läget
I onsdags fick jag träffa dr Åsa som var på besök i Visby, och dr Helena var också på plats. Åsa sa att det såg mjukt och fint ut trots min historia. Hon kom dock med ett dåligt besked - mitt västra implantat är one of a kind - dvs de använder inte den sorten längre. Det betyder att vill jag byta så måste båda bytas. Åsa sa att det skulle vara väldigt klåfingrigt att gå in och byta båda mtp alla risker som det medför. Jag höll med!
Hon tömde 20 ml från expandern och nu äntligen är brösten jämnstora! Åsa sa att kanske 10 ml till kunde tömmas när Inkeri kommer i november då porten skall tas bort.
Utseendemässigt så är vänstra implantatet anatomiskt utformad dvs bredaste stället är längst ned på protesen medan expandern har sitt fyllnadsställe mitt på så den är rundare. Innan de tömde i onsdags syntes det ganska bra men nu är de så lika de kan. Vänster har ju mindre underhudsfett och man ser tydligt bröstmuskelns kontur medan höger tagit åt sig det transplanterade fettet.
Måste säga att jag uppskattar saltlösning. Det följer ju gravitationen och nu när vi tömt så mycket (kapaciteten är 450ml nu har jag 330ml) är bröstet riktigt mjukt. Något jag tänker ha i åtanke när jag skall byta om en 10 år.
/Sara
BRCA-dokumentär
Det kommer snart en dokumentär om BRCA (både 1 och 2)
Den kommer handla om vad det är och människor som är bärare och vad det innebär de själva och omgivningen.
Pitchen är att även män får bröstcancer och de har även en högre procentuell chans att dö. Att de är lite på sidan av i den här Rosa världen vi lever i.
Hoppas den visas i Sverige så fort den släpps i USA!
/Sara
Pumpad!
Idag hände det! Ssk Petra stack in en spruta i min "knapp" och fyllde på 40ml! Detta skall vi nu göra pö om pö var annan vecka, allt som allt tre gånger och 120 ml!
Hon sa att det kunde kännas vid 20ml men jag började känna huden spännas ut redan vid 10ml. Vi sa att vi skulle starta med 50ml men båda tyckte huden blev lite för spänd så hon kunde med vakuumet dra ut 10ml. Så nu är jag plåstrad på sidan. Ömmar inte så farligt.
Har tagit reda på vad tejpen jag fick med heter: 3M Kind removal silicon tape och den skall gå att få tag på i välsorterade Apoteket butiker. Annars får jag skaffa en remiss som tillåter att man köper den via hemsidan.
Är inne på sista Soffban Natural rullen också! Så behöver verkligen handla!
Bröstet är verkligen runt om man jämför med det andra! Lite så man tänker att om båda brösten säckat hade jag fått bättre förutsättningar till nya bröst. Vänstra blir ju så kallt av ingenting... Hade det funnits mer fett där hade cirkulationen kanske fungerat bättre. Det visar sig när högra har läkt! Lite så att man funderar på att ge vänstra sidan en ny chans när implantaten skall bytas. För jag tror inte en fettransplantation skulle fungera med ett implantat i. Det skulle pressa bort fettet istället.
Nåväl! Jag visste när jag började med detta att jag skulle vara kinkig! Men det är ju i slutändan min kropp - klart jag får vara kinkig!!!
/Sara
Hemgång
Dr Axel har varit här och konstaterat att de kan ta dränet!
Jag får vänta ett dygn med dusch och några veckor med bad.
Inkeris rekomendation är bröstband i två veckor dygnet runt och sedan två veckor dagtid. Efter det kommer de fylla på protesen men jag kommer träffa Petra redan om två veckor för kontroll. Allt onormalt skall studeras och rapporteras - o ja!
Så det är bara att vänta på att de drar ut detta, vänta på lunchen och inta denna och sedan får jag gå hem!
*pink fluffy unicons dancing on rainbows*
Var bara tvungen :)
/Sara
Dränage
En läkare var precis här och han förklarade att då de lyft på bröstmuskulaturen och muskler är i sig blöta (ja det är ju i princip bara vävnad och blodkärl) kan det ta ett tag innan det slutar vätska. Det blir alltså en natt till! Han kommer svänga förbi i morgon också och hoppas på att det har avstannat då. Vätskan har blivit ljusare i alla fall vilket tyder på att det är fler vita blodkroppar som tar stryk vilket betyder läkning!
Jag är i övrigt frisk som en nötkärna!
Så Max kommer förbi sen så jag kan få lite permis!
/Sara
En natt till
Vaknade till soluppgången vid 05:20. Nattrutinerna här är vid kl 22 och kl 06 så nattsköterskan kom strax efteråt. Han bekräftade det jag trodde - att mitt rum har den finaste utsikten och stod en stund vid fönstret och noterade sillgrisslorna i vattnet.
Tänkte somna om men tankarna om hur jag hamnat här höll mig vaken och jag började skriva lite till Bcf Gotland Rosas tidning. Gick och tog min frukost i dagrummet vid åtta. Peter van Tour var gäst på radio Gotland så jag lyssnade på hans forskning om komposition i Neapel på 1700-talet. Där sången var det första instrumentet och basgångar grunden till harmonin.
Jag han knappt komma tillbaka till rummet förrän Inkeri och Ewa knackade på! Det ser fint ut men det har kommit mycket i dränet. Inkeri berättar att det skall fyllas på mer och jag kan se att det förmodligen var svullnad igår som gjorde att de såg lika stora ut. Porten till expanderprotesen sitter snett under bysten och det gör ont när man trycker där. Inkeri säger att den är lite bråkig och trycker lite extra - jo tack! Hon säger att huden var lite ärrad men att det är mer av mig denna gången så det kommer bli jättebra! Petra kommer kalla mig om två veckor för påfyllning. Bröstbandet skall sitta högt på det nya men lågt över det gamla. Hon skrev ut en sjukskrivning på 4 veckor men jag är ju välkommen tillbaka tidigare om jag tar det lugnt. Som vanligt skall jag inte vifta för mycket med armarna och inte höja de högre än axelhöjd. Inga lyft! Minsta tecken på inflammation ska jag ringa!
Jag skall snart bli av med nålen i armen! Och har bett om en magpåse för dränet för - jag skall få permis idag!!!
Bästa med att vara uppe och gå redan dag två.
/Sara
Op 1.5
Så blev klockan 13:30 och det var dags att förbereda flytten till op avdelningen. Känner mig allmänt yr och omtöcknad tack vare fastan.
Inkeri och Elisabeth kommer in och Inkeri målar på mig och verkar väldigt nöjd med sitt ett år gamla verk! Vänstra bröstet har visst satt sig riktigt bra!
Sedan rullas jag iväg! Uppe på op får jag vänta en halvtimma på att rulla in i op salen och jag blir försedd med en filt under tiden då det är lite kyligt.
Några kända ansikten från Gotlands körvärld svischar förbi. Vi tittar lite igenkännande på varandra men har lite svårt att placera oss - jag i op kläder de i op outfit. De flesta "professionella" korister jobbar nämligen på lasarettet!
Alla sköterskor är så mysiga och jag känner mig riktigt omhändertagen!
- du ser pigg ut!
Att jag alltid lyckas se pigg ut trots fasta och annat!
Tillslut rullas jag iväg till op och jag får byta halvvägs dit från säng till op bänk. Jag får visa min vighet genom att sätta mig på op bänken som nog är höjd till en meter.
Väl inne i op salen får jag benen omstoppade så de ligger lite i högläge. Lite mera pyssel och det är dags att säga godnatt.
Jag väcks vid halv fyra, fyra. Smärtan är närmast som jag mins den sist men den är koncentrerad till högra sidan. Jag skakar som ett asplöv trots värmefilten jag har närmast kroppen. Framförallt är jag kissnödig men det är inget jag kan göra något åt - knappt vaken och i smärtor. Jag får morfin och kan somna bort ett tag. När jag vaknar igen av att de tar min puls skakar jag fortfarande och smärtan håller i sig så jag får mer morfin.
Halv sex börjar jag kvickna till. Jag har det varmt och ombäddat och det är så att jag svettas lite! Så skönt! Med en fantastisk utsikt över St Gertrud och kakelugnen ligger jag och piggar upp mig. Jag får sockerdropp (hurra!) och börjar känna att jag snart kan inta vätska och framförallt gå på toa!
Två sköterskor tar mig till toaletten. Jag får även byta skjorta då min var fuktig och framförallt få på ett bröstband.
Jag har två tuttar!!! Inkeri har fyllt upp så de är lika stora! Mitt stackars russin till bröstvårta har ett litet veck kvar som gör att det glatt pekar uppåt!
Bröstbandet sitter åt lite grann men det ska det ju göra. Jag har ett dränage och Inkeri snittade upp ärret så jag har omslag utefter bröstsilluetten.
Sköterskorna rullar tillbaka mig och jag får ett glas vatten och ett glas proviva mango - fantastiskt gott!!!
Sedan bär det av ned till avdelningen.
Uppgraderas till ett mer västligt rum. Med fin utsikt norrut mot Tott hotell.
Jag skall få mat! Men de som lagt undan mat snålade så sköterskan Ewa skickade med en extra smörgås. Jag får order om att säga till när jag skall upp första gången så någon är där. Tillslut får jag min mobil och kan ringa runt och tala om att jag lever!
Lydig patient som jag är kallar jag på sköterska för att få bevakning när jag reser på mig. Sjuksköterskan ber mig ta det försiktig så jag inte skall svimma.
Helekopterplattan är precis utanför och går jag fram till fönstret möter detta min syn.
Man kan ha det sämre!
Besökstiden har hunnit gått ut så Max får komma i morgon! Jag har beställt taxi med Pärlan!
Ssk Ewa kommer in och tar min puls och saturation (hur mycket syre mitt blod tar upp, den lilla nypan man får på fingret) och hon gör klart för mig att jag är ett praktexempel och uppenbarligen vältränad! 99% saturation och en mycket bra puls!
Känns bra för en tjej som inte kunnat träna ordentligt detta året och fått 8 kilo på kroppen sen hon började resan!
Jag blir av med droppet och får piller för natten!
Det känns märkligt att allt är så centrerat till högra sidan. Jag har lite ont i högra skuldran så jag tror jag haft armen knasigt under op. Att porten sitter i höger armveck gör det inte bättre!
Nåväl!
I morgon får jag träffa Inkeri! Så ska vi få höra vad hon hittat på och vad jag har att förhålla mig till. Det är ganska mycket vätska i dränet men det är mörkt i alla fall! Ska bli mest spännande att se hur länge jag får ligga här - jag har inte brottom precis.
/Sara
Dags igen!
Förra måndagen fick jag reda på att det fanns tid för mig i Visby när Inkeri ändå var här tre dagar. I onsdags fick jag ta blodprov - för de har ju mig inte i systemet. I fredags fick jag träffa narkosläkaren och nu ligger jag här! Har knappt hunnit med att berätta för släkt och vänner då det var konserter i helgen och all planering inför vikarier!
Jag har fastat sedan kl 00:00 och sedan 8:00 har jag infunnit mig här men inte förrän vid två är operationen. De gillar att ha folk på plats i Visby.
Jag har precis duschat och lagt mig i sängen. Eget rum med egen dusch och toalett! Sjöutsikt via reflektionerna i grannavdelningens fönster. Kunde varit värre!
I fredags var det verkligen rutin. Narkosläkaren sa - men du kan det här va? Jo tack! Sköterskan innan bad mig fylla i som ett intyg att jag förstått när jag skall börja fastan och när jag tar sista glaset vätska etc. Märkligt men som hon sa - lika för alla!
Skönt att vara i Visby! Annars hade jag fått op 4 maj i Sthlm. Tar det hellre nu! Speciellt planeringsmässigt!
Max följde mig ned och kommer så fort jag hör av mig! 10 min promenad ned för backen! Vi bor så sjukt bra!
Ska bli så sjukt spännande det här! Ena stunden är jag trött på allt andra stunden är jag bara glad för all den erfarenhet jag får!
/Sara
Blå, mest blå
Alltså!!! Hur blå får man vara på ett par innanlår! Det ser helt sjukt ut!
Ett område som sträcker sig på halva vänster med blåaste blå och något mot rött vid snittet. Lite mindre på vänster men fortfarande! Tuttarna är inget mot detta!!! Tuttarna är redan gula och de var aldrig såhär blå!
Men vad bra det var med tub-stöd-"strumpa"!!! Det sitter där det sitter och bara att dra upp lite när de halkat/rullat ned!!!
Det som är jobbigast just nu är gördeln som trycks upp mot brösten så jag får rycka och slita lite i den när jag satt mig ned. Har blivit ett blåmärke som uppenbarligen är pga tryck därifrån.
Skönt att vara hemma i soffan också! Ska bli intressant jobbvecka men idag är det liggande läge!
/Sara
Dagen efter
Lindor om låren är ett skit PUNKT
Ringde Ann i morse och vi bestämde att jag tar en sväng om Karolinska i morgon för att införslaffa "stödstrumpor" sånna man klipper upp och kan dra upp hela vägen till grenen! Hurra!
Hon sa att jag bör räkna med op mitten/slutet av april. I morgon skall jag lägga in önskemål om påsken eller precis efter, så kan min vikarie arbeta resten av terminen.
Mycket planering som skall göras nu! För mig själv, mitt jobb, mina studier och vikarie!
Vaknade med samma skit inatt som alltid. Min svank är van att vara svank men gördeln rätar ut den och alltså vaknar man med ryggsmärtor. Inker skrev ju ut något starkare igår så jag skall i morgon hälsa på apoteket utanför Karolinska och hämta det så kan jag prova att ta det på kvällen så kanske jag slipper.
Bröstet ser ut som en röd/rosa kanelbulle! Kommer gå över till gult/grönt i dagarna här så det skall bli intressant som vanligt! Vänster innanlår har ju ett fint område också som kommer göra mig mycket vacker!
Jag har verkligen haft hela världens färger på min kropp - från inflamationsrött till läkande gult.
/Sara
Op 1.4
En narkossköterska leder mig till en liten sal med tre sängar där endast en tjej ligger. Förmodligen bröstop med det jag snappar upp av hennes samtal med sköterskorna.
Rutinen som vanligt att jag får ett armband och får berätta om min friskhet! Jag får sätta på mig sjukhuskläder och ta smärtstillande.
Narkosläkaren Anders (samma som sist) gör rutin! Han berättar att jag efter uppvaket skall berätta hur mycket smärta jag har 1 ingen 10 "kan lika gärna hoppa ut genom fönstret" varav 3 är uthärdligt som i att jag inte isf kommer behöva någon smärtlindring.
Han berättar även att jag är först i kön!
Inkeri anländer och vi pratar om att kollegan Jacob har erfarenhet av denna op med bra resultat medan hon ritar på mig. Hon har även med en kvinnlig assistent som jag får visa upp mig för! Alltid härligt att få bli kallad "slank och muskulös" när Inkeri visar att de kommer få ta från låren.
Hon berättar att låren skall såklart lindas och har jag tights är det bara positivt då lindorna halkar ned! Glad att jag inte hade rena mjukisbyxor utan tog mina första yogabyxor som sitter åt på rätt ställe!
Hurra!!!
Klockan är kvart över 11 och jag börjar vakna till liv! Kroppen är rastlös men trött. Sjuksköterskan Dina, ännu ett kännt ansikte, tar hand om mig!
I bröstet har de pumpat in så mycket fett att det ser nästan riktigt ut. Det ömmar lite på insidan låren och lite runt bröstet men annars är känner jag mig bra!
Har varit uppe och gått lite - the tant-walk är on!
Benen är lindade så jag liknar lite en mumie med rosa "foppa" och mysmorgonrock!
Macka, te och apelsinjuice förtärd och Dina håller på att förbereda för min färd till avdelningen.
Man blir trött av att vara pigg. Så jag vilar lite från och till.
Tillbaka till avdelningen i gott sällskap!
Klockan är kvart över 12 och Inkeri har varit här! Hon skriver ut lite starkare som jag skall komplettera alvedonen med. Annars sa hon "du vet väll hur du sköter det här" - jo det vet jag ju!
Ann skall kalla mig till op om 3 månader och Inkeri fastslår att det är en myt att man inte skall opereras på sommaren!
Nu ska jag klä mig och vila lite innan jag ringer anhöriga!
Klockan är kvart över två och jag har precis blivit ompysslad med att linda om benen och bytt lite kompresser. Jag skall köpa stödstrumpor att ha när jag tröttnar på lindorna!
Jag har finfint blåmärke på insidan låret så att visa sig naken nu kommer få folk att tänka på hur Max tar hand om mig!
Funderar över det där med narkosen och att man förmodligen liksom en sömngångare är vaken vid tillfällen som man inte minns. För jag har nog inte fått frågan om smärta eller så var jag så pigg när Anders kom in att han kände han inte behövde!
Nå ja, vad är väll en bal på slottet!
Snart kommer Ylva och hämtar mig!
/Sara
Inför Op 1.4
Klockan är nu snart 7 på morgonen och jag sitter åter på Teres Plastikgruppen! Jag vaknar upp tillsammans med kliniken och ser sköterskor och läkare anlända till jobbet. 05:53 satte jag mig på bussen i Tyresö.
Jag skall åter få en fettransplantation och som jag berättat skall de även ta från låren idag! Så lite nytt varje gång!
Duschade igår med Descutan så håret står som det gör. Skall bli intressant att stanna en liten länge stund än sist och se om de kan mäta sig med Karolinska.
/Sara
Skänka sig till konsten
Vad är odsen att man börjar jobba på en skola där det finns en konstnär som hållt på med ett "bara bröst" projekt hur länge som helst!!!
Notera att detta är en avgjutning av mig och du bör de den som en bergskedja - men jag tog fotot på avgjutningen i sådant ljus att du kan även se den "rätt" fast spegelvänd!
Så när jag ändå är ett konstverk bidrog jag! Hon gjuter av ens tutte (i mitt fall båda) och när den torkat gjuter hon i sin tur i avgjutningen så att hon får en kopia!
Notera att detta är en avgjutning av mig och du bör de den som en bergskedja - men jag tog fotot på avgjutningen i sådant ljus att du kan även se den "rätt" fast spegelvänd!
Så coolt det var att se alla detaljer inverterat!!! Muskeln som går över andra bröstet, ärren från drän etc! Skitkul!!!
Konstnären är mycket nöjd och jag med för den delen!
Hade ju tankar på att föreviga mitt förra bröstiga jag, nu fick jag bidra med något annorlunda till en finfin utställning!!!
Det krävs bara lite pengar in i projektet så har jag något att sprida reklam för!!!
/Sara
Senaste utlåtandet
Som jag märkt försvann fettet fort från undersidan bröstet ganska snabbt efter op och Inkeri konstaterade i tisdags att en till sådan op behövs innan expanderproteser sätts in. Inkeri sa det att kroppen tar ju upp det som inte används och då jag har tunn hud kan det vara orsaken till att det blev komplikationer från början. Men det är ju skillnad! Hon menar att det kommer bygga på mer en andra gång.
Hon konstaterade också att det inte fanns så mycket kvar att ta av och att nästa gång kommer de ta fettvävnad från låren också.
Dvs jag kan fortsätta att lägga på hull för hullets skull!
Det var härligt att träffa Inkeri på hemma plan och kvinnan (vars namn aldrig fastnar) som deltog sist jag träffade Åsa var med samman med en till sköterska/läkare. Kvinnan är nu presenterad som kontaktpersonen sjukhusen emellan och alltså den som håller i projektet att Åsa/Inkeri åker över till Gotland och träffar patienterna.
Nästa op blir alltså i januari på samma ställe som förut - Inkeri frågade ifall det var ok och jag sa att det enda sist var ju väntan och det går väll kanske inte att planera. Hon sa att de är ju inte vana med oss mastektomi patienter men att vi förmodligen är av en annan kaliber och därför blir lite annat i deras vardag.
Därefter tre månaders läkning innan expanderprotesen sätts in och det bästa - påfyllningen kan göras i Visby!!!
Så någonstans april/maj har jag två tuttar igen, om än olika storlek :) Inkeri sa att man behöver inte ta ut expanderprotesen om det inte är så att man behöver göra en justering.
Så jag får lägga upp en awesome planering för våren som gör att en vikarie kan gå in med mycket på fötterna! Jo det är det enda jag tänker på just nu förutom tuttar.
Jag har ju valt att inte ha utanpå-protes då jag ansett det vara säkrats innan jag fått prata om hur hårt ett hårt tryck är. Inkeri trodde absolut jag kunde använda minst mjukisprotesen men absolut silikonprotesen "för så hårt skulle de inte trycka" men jag tror att jag i kombination med tighta linnen ändå får ett hårt tryck att jag skall använda protes så lite som möjligt. Nåväl.
Over and out
/Sara
Återbesök efter op 1.3
Jag har ju helt missat att berätta om onsdagens speedmöte med dr Åsa! Det var en ny ssk som mötte mig och det verkade som hon var på utbildning då Åsa visade och förklarade vad de gjort hittills med mig.
Jag fick därmed veta att de gjort cm stora snitt, bl.a. i ljumsken, för att med hjälpa av sånna där sugrör ta ut fett från mage och kärlekshandtag och även gjort snitt på fyra ställen på bröstet, tre efter rundningen på undersidan och en vid bröstvårtan, där de med en tunn nål pumpat in fett i formen av solfjäder för att det skall spridas jämnt.
Så jag har lite fyllning i bröstet men det är hårt där jag antar AMD materialet och huden integrerats och ärrats av infektionen. Det är alltså det nu som kommer avgöra ifall det blir expanderproteser eller ifall dr Åsa skall få arbeta trasdockastyle!
Åsa kom ihåg att vi setts på plastkgruppen även fast hon just då inte kände igen mig.
Nåväl läkarbesöket gick alltså till såhär : kläder av - visa förklara - ligg på britsen - lossa gördeln - byta tejp varav flertalet ärr på bröstet redan var borta så mindre tejpande där. Dr Åsa konstaterade att allt såg fint ut och att jag skulle ha gördel en vecka. Sedan var mötet klart och jag fick åka till jobbet.
Jag hade räknat med att det skulle ta lite mer än 7 min från utsatt tid men det gjorde det inte!
Bra när det går bra!
Då var jag i epicentrum av blåmärken men de har börjar gett sig nu, även bröstet som varit helt gult börjar få tillbaka hudfärgen.
/Sara
Kvällen före Op 1.3
Så väntar man in båten igen! I morgon kl 11 ska jag infinna mig på Odengatan och Plastikgruppens mottagning. Jag hoppas narkosläkaren säger att jag inte allst är förkyld i dennes ögon och att vi kan fortsätta som planerat. Jag har lite känningar i halsen - vilket lika gärna kan vara ansträngning från yrket!
I morgon får jag äta frukost innan 5 om jag vill och sedan inta klar vätska till 9.
Ikväll skall jag göra Descutan dush innan jag går och lägger mig och likadant i morgon!
Peppad till tusen är jag i alla fall!!!
/Sara
Andas ut
Här är det snabba ryck!!!
Huden har mjuknat så jag skall fettsugas på torsdag i nästa vecka! De hade fått ett återbud så det var bara att hoppa på tåget!
Operationen kommer göras på Sabbatsbergs Sjukhus vid Odenplan pga platsbrist. Jag ska sövas och sedan flyttar de fettvävnad från magen till bröstet! Magen kommer vara blå och eländig och jag ska ha på mig en gördel omkring magen ett tag efteråt - precis som ett bröstband fast bredare - för att motverka vätskebildning.
Bröstet kommer bli lite deformerat men vara glad ändå!
Mitt möte med Ann kom alltså att bli i postoperativt syfte. Även fast det var stand by för den andra op formen!
Om tre månader skall resultatet utvärderas (av Ann i Visby igen) och det kan behöva fyllas på med mer fettvävnad.
Sedan skall det planeras för op! Vi kom överrens att december inte är en möjlig op månad utan januari passar bättre!
Hurra vad bra det känns! Dock är det lite i skolan som jag kommer vara borta från men just nu är jag själv viktigast! Och när detta är klart har jag hela hösten på mig!
/Sara
Så var dagen här igen
Spänningen är ooooolidlig!!!
Sitter på båten och skriver ned frågorna denna gången. Jag är redan inbokad till ett möte med dr Åsa fast i Visby om två veckor. Bara det gör ju att man freakar ur! Det står i likhetstecken med alternativet jag fasar för! Och då är datumet bokat utan att jag ens träffat Inkeri...
Det är det jag åker båt för - dagen är här igen - som från början - att träffa en doktor som skall vara med och bestämma mina tuttars öde. Håller alla tummar för att huden skall vara mjuk nog men inser nog samtidigt att den kanske inte är det. Precis som i början är jag beredd att slåss för bröstvårtan och hoppas de kan pussla med den utan att göra något mer drastiskt än att flytta hud och vävnad. Jag väger nu tre kilo mer än vid start och då är det bara ett inplantat! Jag hoppas de kilona har gett mig massa fördelar för ommöbleringen.
Den jag har kvar mår bra, skulle säga att jag har en domnande känsel i hela. Jag uppfattar att något är där men det är inte som på resten av kroppen där jag har full känsel. Efter op var ju känseln noll och uppfattningen fanns bara där jag hade muskel. Nu spelar det ingen roll ifall det är muskel eller ej under.
Jag tror jag aldrig kommer känna mig "hel" igen. Det kommer nog alltid vara vänster sida eller höger sida. Ett inarbetat mönster från första början. Men det är som jag säger till eleverna när vi gjort kändisporträtt - ingen sida är den andra lik. Det är asymmetrin som gör oss till den vi är.
Denna gången har jag i alla fall hunnit fixa en fantastisk vikarie! Ska verkligen inte glömma att fråga hur länge jag beräknas vara borta! Jag hoppas bara det är ett bra tillfälle jag får, snarast eller i början på nästa år hade varit bäst!
/Sara
Rocking the world!
Bikinin är provad!
Som min syster Lisa sa
- har man vänjt sig vid att muskeln arbetar över implantatet när man simmar klarar man allt.
Jag skrek inte för att det var kallt i vattnet (för det var det inte) eller för att det var äcklig botten (det var det) - jag skrek för att det var en skitäcklig upplevelse att simma!
Muskeln liksom spänner över implantatet samtidigt som den arbetar vilket närmast känns som om man har träningsvärk. Så mer bada blir det!
Har ju yogar lite - passar på då Yogastudion jag går på har sommaryoga och jag kan ta igen, mtp op mitt i terminen har jag lite att ta igen. Armhävningar i asanas är jobbigt - man vet inte om det bara är läskigt och obehagligt eller om jag inte är redo. Så gör min egen variant. Ställer mig i hög planka går ned på knä och ställer mig i låg planka sedan lägger jag mig på mage och likadant tillbaka till hunden. Hunden är inget problem! Jätteskönt att sträcka ut musklerna. Vilar dock i barnets ofta så jag ska gå lugnt fram.
Går dagligen runt med min riktiga protes i min riktiga protesbh! Ser kickas ut! Eller jag ser normal ut! De som vet utbrister -åh är det protesen!
Ju mer normal man känner sig desto mer onormal när man byter om i publika sammanhang.
På stranden bytte jag ju bikinibh och fick ta ut protesen och lägga den i den nya. Känndes konstigt att smussla med det men vem ska bry sig?
Man vill väll att de inte ska stirra bara. Kompisarna kan jag ju visa protesen för - de vet ju så de har ju mer funderingar.
En av killarna frågade - flyter dom? Har de högre eller lägre densitet än vatten?
Jag fick stå och hoppa lite i vattnet för att känna om det blev någon skillnad men lite flyter de ju. Å andra sidan gör väll riktiga bröst det med!
Angående shoppingen så gav jag Lisa Houdini topparna - de lyfte för mycket! Lisa blev glad för hon sa att hennes tuttar också blir kalla!
Amningsbhn från Boob tänkte jag ge Emma men hon sa att det var så kort tid kvar att amma. Bestämde mig ändå för att behålla den. Ska modifiera den!
Finns ett företag i Sverige som har patent på ullfrotte och säljer för 50 kr metern på fabriken i Östersund! Att jag vill dit och handla! De tipsade också om hur man skall tänka med lager för att behålla värme. Så jag har funderat på att köpa fleece och sy på amningsbhn och sedan kanske även ett vanligt tricot tyg så har jag en sjukt bra grund!
Har skaffat en overlock så inget kan stoppa mig... Pengarna kanske...
/Sara
