Grattis Storasyster, det blev en gen
Glömde helt bort att det var min storasysters födelsedag... men vem kan komma ihåg något sådant när man precis fått "dommen".
Brita Arver på Radiumhemmet är i alla fall en klippa. Rakt på sak utan att vänta på eventuell reaktion hälsade hon, bad oss sitta ned och berättade att
- vi har fått svaret och det visar sig att du har mutationen.
Ja en mutant är precis vad jag är, en dödsdömd sådan om man skall se bakåt i generationerna.
Hon frågade sedan det som sjuksystern hade påpekat, om eventuella cancerformer från Fars sida. Men Faster sa att ingen mutation hittats men att en bevisat känslig mage och tarm då farmor med systrar avlidit pga mag eller tarmcancer.
Hon pratade sedan om vad som skulle ske, jag skulle kallas till olika undersökningar någon gång per år och att bästa och enda botemedlet är att operera bort allt. Och jag sa som jag sagt till alla andra att det är jag helt för!
Hon gick iväg för att kopiera provsvaret och jag tittade på Älsklingen och sa
- Skit!
När hon kom tillbaka frågade hon ifall vi hade några frågor och jag sa att jag var på det klara med allt men förde frågan vidare till Älsklingen, men han sa att jag var bra på att informera. Det är ändå det som känns bäst, att han också hänger med på vad som sker.
Så var det dags att åka hem. Helst av allt hade jag velat stänga in mig med Älsklingen och bara låta allt komma. Men jag fick istället andas och ta upp telefonen och ringa Pappa. Det gick inte att hålla sig längre, klumpen i bröstet växte och tårarna kom, jag fick knappt fram orden, men Pappa förstod. Efter att fått prata lite med honom fortsatte jag att ringa alla som måste veta på en gång. Sedan fick djungeltrumman gå bäst fan den ville. Jag sa att
- jag vill prata om det så säg det till dem som undrar saker att det är bara att ringa!
Båten över till ön gick i alla fall fort. I morgon ska jag hämta hem katten.
/Sara
Brita Arver på Radiumhemmet är i alla fall en klippa. Rakt på sak utan att vänta på eventuell reaktion hälsade hon, bad oss sitta ned och berättade att
- vi har fått svaret och det visar sig att du har mutationen.
Ja en mutant är precis vad jag är, en dödsdömd sådan om man skall se bakåt i generationerna.
Hon frågade sedan det som sjuksystern hade påpekat, om eventuella cancerformer från Fars sida. Men Faster sa att ingen mutation hittats men att en bevisat känslig mage och tarm då farmor med systrar avlidit pga mag eller tarmcancer.
Hon pratade sedan om vad som skulle ske, jag skulle kallas till olika undersökningar någon gång per år och att bästa och enda botemedlet är att operera bort allt. Och jag sa som jag sagt till alla andra att det är jag helt för!
Hon gick iväg för att kopiera provsvaret och jag tittade på Älsklingen och sa
- Skit!
När hon kom tillbaka frågade hon ifall vi hade några frågor och jag sa att jag var på det klara med allt men förde frågan vidare till Älsklingen, men han sa att jag var bra på att informera. Det är ändå det som känns bäst, att han också hänger med på vad som sker.
Så var det dags att åka hem. Helst av allt hade jag velat stänga in mig med Älsklingen och bara låta allt komma. Men jag fick istället andas och ta upp telefonen och ringa Pappa. Det gick inte att hålla sig längre, klumpen i bröstet växte och tårarna kom, jag fick knappt fram orden, men Pappa förstod. Efter att fått prata lite med honom fortsatte jag att ringa alla som måste veta på en gång. Sedan fick djungeltrumman gå bäst fan den ville. Jag sa att
- jag vill prata om det så säg det till dem som undrar saker att det är bara att ringa!
Båten över till ön gick i alla fall fort. I morgon ska jag hämta hem katten.
/Sara
