BRCAsystrar

Petra erkände att hon och Elisabeth hade varit oroliga över hur det sett ut när vi sågs en vecka sedan.

Men nu ser det jättebra ut! Det har bara blivit ett ordentligt veck i huden som vi skall se till att rengöra dagligen med tops.

Petra fick ta bort lite av kirurgtejpen då den påverkade vecket så ersatte hon med en liten klippt bit.

Kalle hade skurit lite i bröstvårtan, vilket jag förstod skulle behövas för att det nya snittet skulle se snyggt ut då såret hade börjat torka i kanterna.

 

 

Margareta var en fantastisk kvinna! Hon sa det att mjukbröstet är ju verkligen nödfallet och visade på att det inte kommer sitta still allst. Hon sa att jag fick nåla fast det i mjukbhn.

Jag fick en storlek för stor men hon menade på att bredden stämde bättre med vad jag har så får jag tömma ut vadd. Så har jag fått hennes kort så jag kan höra av mig när den riktiga protesen skall provas ut.

 

Margareta tänkte helt rätt! Minus extra vadd ser det skitbra ut!

 

Petra lade in en ny tid om en vecka så att de är med och ser att allt ser bra ut när det är dags att byta tejpen!

Hade vi själva tagit bort kompressen idag hade vi inte kunnat konstatera det Petra konstaterade så det känns tryggt att göra allt under uppsikt tills man vet vad man tittar efter.

 

Så skönt att bli av med bröstbandet!!! Vänstra har börjar muttra lite, men inget som ser konstigt ut, bara jag som känner. På med mjukisbh och mjukisprotes! Redo att möta veckan!

 

/Sara

 

 

Tog före och efterbilder när implantatet skulle bort.

Fotat i en spegel så ditt höger är höger.

Inget implantat i höger bröst:

Sambons spontana kommentar:

- det var det sjukaste jag sett!

Och det var med kläderna på *skrockar*

/Sara

Detta hände 6:27 med skillnaden att jag inte kan vända mig på sidan och somna om. Sms till sambon som satt på terminalen i Visby och väntade på att få gå ombord. Gick och drog ned persiennen, gick på toa, lade mig och lurade, gav upp kolla Facebook, ringde sambon som numer satt på båten. Kände mig tröttare blundade och försökte en gång till, ja ni förstår!

Det är så viktigt för insomnandet att kunna byta sovställning. Nu är det på rygg med raka/böjda ben i olika varianter och det räcker inte...

Jag får helt enkelt bita i det sura äpplet och säga god morgon till mig själv så hoppas jag på en solig och varm dag i en utemöbel. Så som när jag var liten.

Mamma satte på mig overallen, tror att jag var magsjuk eller liknande och gick i mellanstadiet, tog fram vår badenbaden och så lade jag mig där i vårsolen med en filt under eken medan hon påtade i trädgården.

Bästa sovminnet!

Längtar dit ofta! Men overall är inte något man äger längre. I påsk får jag dock chansen! Bring it on Lisa!

Får nog precis plats med en badenbaden på balkongen i Visby men bara lägga upp inköpet för sambon är nog att utesluta... Nej får bli min semester i påsk, mammas svarta overall och den blå och lila/orange/brun blommiga 70-tals filt/sovsäcken (ni vet en sån med dragkedjan hela vägen så man kan välja filt eller sovsäck) under eken i vårsolen...

/Sara

Jo! De öppnade alltså upp mitt gamla snitt och tog ut implantatet. Sedan kunde Kalle konstatera att SurgiMend plattan visst hade läkt fast bra utom någon flärp som klipptes bort. De skölde rent påsen så huden skulle få en chans att återhämta sig och skar sedan bort lite av det fula och sydde ihop.

Jag bad ansvarig ssk om en utskrift på op.berättelsen och hon skrev ut den och berättade från den men hon vek ihop den och den slängdes så jag ska be om den på måndag!

På måndag får jag också se bröstet utan sterilkompressen. Sjukt spännande!

Jag har fått med en värmekudde gjord av fetvadd och någon linda till vänstra bröstet då det var kallt av chock från det tighta bröstbandet.

Narkosläkaren sa även att de skulle ge mig något avslappnande innan, då man spänner axelpartiet, som man efteråt kan känna som träningsverk och den kom på vägen hem. Eller så är det bara så att jag blev lite kall om axlarna efter att ha suttit i dagrummet och laddat mobilen i väntan på skjutsen.

Nu är det snart mat igen! Svärmor har lagat fläskfilé i gryta minsann!!!

Sova och äta - behöver man något annat? Sång och kärlek kanske då...

/Sara

Kalle som operade ritade bara en liten båge över det blå partiet och förklarade att han skulle snitta i det gamla snittet och försöka sy ihop som det var men förmodligen skulle han få skära ut en liten bit. Han sa att det var en snabb operation som förmodligen skulle ta en kvart.

Jag fick infarten  i armvecket denna gången, lite bökigt det med men hellre där än handleden tänkte jag först men slog mig senare att det hade gjort detsamma.

Narkosläkaren var en ung kille denna gången och han bad mig svälja något äckligt kuckelimuck innan de gav mig medicin mot illamående och tillslut narkosen.

Jag vaknade till 10:15, eller det var då jag öppnade ögonen och tittade på klockan. 10 hade de väckt mig.

Vaknade utan smärta och bekämpade den lilla trötthet som fanns.

Skönt att vakna utan att känna sig överkörd av en ångvält!

Kalle svängde förbi lite fort och sa att kompressen ska sitta i 2-3 dagar varav jag berättar att jag skall träffa Petra i Visby på måndag. Perfekt sa han! Kalle ber mig påminna sköterskorna på E13 att jag skall få ett bröstband som skall pressa på huden för att ej vätska skall ansamlas. Jag som glömde mitt i Tyresö! Nåväl, nu har jag ett att byta med.

10:30 ringde de på sköterskorna från E13 och de berättade sedan att de inte alst var beredda på en så tidig ankomst, inte konstigt då jag var planerad för op kl 10. Så fick ligga och lura lite innan de hämtar mig.

Jag fick återse mitt gamla rum men fick sängplatsen mitt emot min gamla! G5 alltså!

Bröstet ser fint ut. Sambon tänkte sig gamla tanters platta tuttar när vi pratade på hemvägen sist och jag kan berätta för alla att så mycket hud blir det inte! Kalle sa att jag är så ung så det fanns ingen risk. Det är lite mer hud än en pojkvasker.

Har fått in lingonsaft *mmm lingonsaft* och sörplar i mig i väntan på lunchmenyn!

Torskrygg med äggsås blev det och efterrätt kaneläpplen och vaniljkräm! Ljuvligt!!!

Har lite eftersmak av kuckelimucket jag fick svälja innan op bara. Men det får det vara värt!

Efter att ha tittat på flera avsnitt av "the nanny" som netflix fixat till utbudet tog jag mig en promenad till fikavagnen där de fredagsfestade med blåbärslängd och singoalla, man tackar!

Tänkte ge sockret en skjuts då toabesöken visat en blek stackare i badrumsspegeln. Snart dags för piller också!

Trodde jag ja, ett väntade medan batteriet på telefonen sinade. Jag frågade en sköterska om jag skulle ta mina tabletter som vanligt men jag skulle bara ligga och vänta på sjuksystern ifall det var något nytt på pillermenyn. Men Kalle hade noterat att jag kunde gå hem idag! Så jag lovade snällt att jag skulle vänta lite till.

Halv fyra och äntligen en sjuksköterska! Förutom att jag får gå hem så skall jag bära bröstbandet några dagar. Detta för att sprida på vätskan snarare än att det blir en böld säger ssk!

Hon ger mig medicinen, samma som förut! Jag blir av med infarten i armvecket och de tar fler mrsa odlingar fast från infarten, svalg, näsa och geniala delar. De har visst haft en patient som burit på dessa.

Nu är det bara att kalla på kavalleriet så kan jag åka hem!

/Sara

De har så fullt idag att jag ligger i akut/undersöknings rummet i väntan på att köras iväg.

Min sköterska känner igen mig och vi båda kommer överens om att det känns som om det var nyss jag var här.

Jag fick vänta i dagrummet innan hon kom in och gav mig armband och mina två alvedon. Så fort hon kört upp en patient till op hämtade hon mig så att jag fick byta om och krypa ned i sängen.

Då jag har ett öppet sår har hon tagit en odling för att se att jag inte har någon resistent bakterie, det tackar vi för!

Hälsodeklarationen sedan sist är ju fortfarande aktuell så jag behöver inte fylla i nya papper.

Solen skiner i alla fall och det är en fin utsikt mot skogsdungen på baksidan Karolinska.

/Sara

Negativt med att inte sova över på avdelningen är att man går upp tidigt och hinner bli hungrig! Slut är det med intag av vätska också.

Duschen själv har gått bra! Jag har mycket rörelse i armarna!

Jag kan väll inte lägga upp ena armen på ryggen och möta med den andra över axeln men det är mer än vad man tror! Jag kan lägga handen på sin axel i alla fall.

Tankar såhär på morgonen?

Inte många. Skall snart åka iväg till Karolinska. Den resan skapar alltid lite tankar men jag tror jag är dränerad. Fokuserad.

Nu kör vi!

/Sara

/Sara

Ringde och frågade Ann dels om tiden vi i fredags bokade in nästa vecka som nu inte behövs (peppar peppar). Jag frågade sedan om bilkörning, ryggsäcks bärande och sång - allt med samma svar så länge det inte gör ont så är det ok! Jag bör väll hålla mig lugn första veckan efter op 1.2. men sedan kan jag börja öva upp kroppen!

Sedan ringde jag Petra och bokade en tid på måndag dels för kontroll och sedan för protesutprovning med Margareta. De har en mjuk variant som inte skaver mot såret/huden som man kan ha tills allt läkt och man provar ut den riktiga protesen i storlek och tyngd.

Sjukt spännande! Det är nästan så jag ska fråga i morgon om implantatet slängs eller om jag kan få se det/ta det hem. Hoho

Sedan bokade jag hemresa, ringde alla arbetsgivare och vikarier för att förbereda dem att innan påsk är jag inte att räkna med. Påsken blir i Hallsberg nu när jag inte har något som binder mig till ön!

Jag ser slutet, eller ljuset!

/Sara

Lösningen på detta då?

Operation! Inte bara ta bort lite hud och sy ihop utan även ta ut implantatet och även SurgiMendplattan, som vad det verkar inte har läkt fast i huden.

Så på fredag ska jag lägga mig på op bordet igen och kan förhoppningsvis åka hem samma dag, det är en snabb op och om jag slipper drän är det bara att gå!

Sedan skall mitt då tomma brösts hud få läka i lugn och ro! När huden läkt klart kommer jag få en bröstprotes att ha i bhn. Denna kommer jag få bära över sommaren, ja jag badar ju knappt ändå så mycket som jag arbetar.

Sedan skall jag få göra en ny op där de lägger in allt igen.

Jag lämnas härmed över till Elisabeth och Petras vård tills början av juni då jag skall träffa Inkeri och Ann igen. På fredag skall jag få träffa en annan kirurg då Inkeri har andra operationer.

Detta innebär några veckors sjukskrivning igen, men snabbare återhämtning. Äntligen få börja med sjukgymnastiken som jag väntat med, och när jag känner att det går promenera längre och tillslut cykla!

Glömde fråga om bilkörning men antar att det är samma - när det känns bra. Skall dock fråga om när jag kan bära ryggsäck.

Jag skall äta mina piller någon vecka till om allt går som det ska med läkningen. Får jag feber skall jag dock ringa avdelningen.

I morgon skall jag ringa Petra och boka in möten för kontroll, ringa och boka båtbiljetter, ringa Ann och fråga om ryggsäck och bilkörning och på kvällen skall jag ringa E13 och fråga när jag är välkommen och när jag skall opereras.

Känslorna? Ja, jag förväntade att de skulle behöva ta bort hela huden efter jag sett mig i spegeln igår och att jag skulle få transplantera hud från rumpan eller så. Jag blev glatt överraskad! Det skall bli skitspännande! Bidrar till studien gör jag i alla fall!

Visst är det tråkigt att det inte gått bra. Högra sidan har ju varit ledsen från början och Inkeri sa att jag inte kunde gjort något annorlunda. Men vilken resa jag får vara med om!

När vi åkte hem till Tyresö sa jag till sambon

- jag är skittaggad! Får man vara det?

Det är ju bättre att vara positiv i alla fall, jag förnekar ju inget precis.

Hade de sytt om ärret utan att ta ut implantatet hade det nog varit en längre återhämtning. Nu kan jag fokusera på att bli bra och komma tillbaka till mina sysslor!

Jag slipper Descutan duschen då bakterierna på huden redan är i såret. Så det är bara att duscha som vanligt i morgon! Yey!

/Sara

Idag såg vi att såret hade torkat lite så vi ser muskeln genom ett 3 mm hål. Jag ringde Ann och frågade ifall vi skall åka över snabbare men det kommer inte betyda något i tid i alla fall.

En vecka kvar till sjukskrivningen tar slut ... Men tre till påsklovet! Kan ju hoppas att min sjukskrivning är över därefter!

Pallar inte att vara stilla mer!

Nöjd över att jag tackat nej till några saker innan op iaf. Nu är det verkligen bara körerna och skolan som väntar på mig.

/Sara

Jag tipsar er att lyssna på detta avsnitt från Tendens - Rädsla för knölen - Bröstcancer en folksjukdom. Det är del 3 i en serie i tre delar.

 

Per Hall pratar om högre riskfaktorer

1. Genetiskt

2. Mammografiska tätheten

3. Inget barnafödande och P-piller, levnadsvanor

 

Mammografiska tätheten handlar om hur mycket bröstkörtlar i täthet man har. Hade jag inte haft en gen hade jag fortfarande haft en hög risk då min täthet var ett fakto.

 

Per Hall pratar även om hur man kan skydda sig genom mycket fysisk aktivitet och få barn tidigt (innan 20) och många barn. Givetvis säger han också att alla inte kan få barn i tidig ålder, kariärmässigt, och det finns en anledning att bröstcencerfallen har ökat med 4% då vi föder barn i allt senare ålder.

Det är bra att man börjar prata om förebyggande insatser! Att kvinnorna redan vid första mammografi besöket kan få sin riskanalys för bröstcancer!

/Sara

Vi har konstaterat under helgen att det blivit lite blåare vid ärr och lite spräckligt på undersidan så de tog kort och Petra skylle ringa till Ann för att meddela vad de sett. Inkeri hade operationer idag så Ann skulle prata med henne så fort Inkeri var tillgänglig.

Förutom vithet skall vi alltså hålla utkik på blåhet. Många färger blir det!

Såret vid bröstvårtan har utvecklats till ett hjärta. Där skall vi hålla koll så att det inte blir större eller djupare.

Ann kommer ringa och meddela ifall det blir några ändringar på planen att jag inte åker till Stockholm förrän nästa tisdag.

/Sara

När man känner över högra bröstet känner man hur den för några veckor sedan utspända SurgiMend plattan veckat sig som att den försöker hitta sin nya position.

Orolig är bara förnamnet men jag försöker inte tänka på det. Tänk om de måste gå in och justera? Jag funderar även på om det inte finns vätska eller om det är så mjukt på mina brösts undersidor och alltid kommer att vara det.

Här om dagen var jag med kören jag sjunger i. Första delen var stämrep och jag hjälpte lite vid pianot och sjöng lite. Det slog mig att jag använder bröstmuskeln aktivt när jag sjunger. Jag måste fråga om jag ens får sjunga. Resten av det vanliga repet satt jag därför och bara lyssnade.

Axlarna blir trötta fort. Jag skulle inte skylla på magmusklerna, för de är upptränade för att ta sig ur sängen, utan det är helt och hållet axelstyrka som saknas. Spänningar från tyngden av jackorna, jag får hålla upp jackan med axlarna då det är tight över bysten och obehagligt.

I morgon åker vi över till fastlandet. På fredag skall vi träffa Inkeri och Ann. På ett sätt skulle jag vilja bo närmare Karolinska. Det är något nytt jag genomgår för sjukhus-Sverige och att åka till akuten på Visby lasarett ger inga svar på frågor mer än om det är livshotande. Bröstmottagningen pratade jag med igår för att få reseintyg och Petra välkomnade mig att ringa och besöka. Det känns åtminstone tryggt. Kanske skall avlägga ett besök så de också vet hur jag ser ut och vad Inkeri och Ann säger. Kan vara taktiskt! Jag har ju frikort så för min del spelar det ingen roll.

/Sara

Ett märke under bysten (ja såklart den högra) har uppkommit under fredags kvällen och det ser ut som att det varit en blåsa som läkt.

Läkaren på akuten sa att enligt henne så var det ingen fara. Jag fick (eller rättare sagt Inkeri fick) beröm för hur det såg ut och en sjuksköterska berömde snittet. De tog stickprov i mitt finger och tog tempen och det var inget märkvärdigt något av det så de lade om förbandet och jag fick gå hem.

Samtidigt så funderar man på om Inkeri eller Ann har sagt något om det. Vi har tagit bilder i alla fall. Speciellt då det sitter under så jag hade ju ingen chans att se när Max påpekade förändringen.

Så det var denna dags äventyr!

/Sara

Inkeri kommer in säger att huden ser ansträngd ut och jag skall vänta på ett telefonsamtal om akut ultraljud för att se  om det ser bra ut inuti.

Max och jag kan planera hemfärd men jag skall tillbaka nästa fredag för en ny undersökning. Jag ska ta det lugnt så som de första veckorna och kan prova att ta bort Naproxenen från mitt pillerintag. Framförallt skall jag hålla brösten varma!

Det börjar sjunka in att jag trots min fysiska form och hälsa nog skall finna mig i 6 veckors sjukskrivning. Komplikationen är det enda som stör, vilket gör mig något bitter för det är alltid något som skall gå emot.

Efter op så gjorde jag ju sämsta rörelsen just med högra sidan. Jag tog tag i sängens hävarm och drog mig till rätta där jag satt. Sjuksystern stod bredvid och förfasade sig efteråt men ingrep inte medan jag gjorde det. Kan det vara det misstaget som bidrog?

Det var också höger sida som det sista jobbiga dränaget satt på.

Men det är även det implantatet som legat rätt!

Felet går nog inte att lista ut mer än att konstatera att det blivit som det blivit! Och om det vill sig kommer det bråka färdigt och sedan aldrig mer krångla!

Båten är i alla fall bokad för morgondagen, vi hade en tanke att åka hem ikväll men nu blev det lite mer att boka in under dagen.

Ultraljudet visade sig vara positivt och ingen vätska fanns kring implantatet. Så jag slapp dränage! Hurra!!!

Läkaren sa att det var många patienter de tog emot med denna komplikation och visade på en svullnad (på rätt sida bröstet) ungefär hur det skulle sett ut med vätska, men svullnaden innehöll partiklar och skulle det varit vätska skulle det varit helt svart.

Annars hade de satt i ett dränage för att sedan låta mig gå upp på mottagningen igen och så hade de tömt mig där.

Konstigt att se ultraljudet på sina nya tuttar. Ett par vanliga ser ut som årsringar eller bark på ett träd med lite håligheter (vattensystor eller liknande). Nu hade jag ett lager med årsringar och sedan bäckmörker. Implantatet är ju vätska.

Vi gick upp på mottagningen i alla fall och lyckas timea Ann för att berätta att dalacinen inte skrivits ut. Hon blev chockad över att de på ultraljudet inte gjort någonting av det som trots.

Så nu väntar jag på att klockan ska vandra så att Inkeri ska hinna skriva ut dalacin så jag kan åka in till Tyresö och hämta ut.

Lite vårsol hinns med!

/Sara

Jag hämtar alsolsprit och förband och gör rent och sätter sedan på förbandet.

På kvällen kan jag konstatera att det läckt lite och dagen efter lite till men allt är under kontroll och jag ringer inte avdelningen något mer.

Så när jag idag träffade ssk Ann berättar jag och Isabelle har journalfört att jag haft kontakt. Hon ber att få se på mig och kan liksom jag konstatera att rodnaden är helt borta och det som är nu är blåmärken. Hon lättar lite på förbandet och det pulserar ut blod från ingenstans! Så snart hon släpper lugnar det sig igen och det blir spring efter papper och kompresser och så får jag lägga mig ned.

Ärret är inte läkt och när hon pressar forsar det ut vad hon beskriver som sårvätska blandat med gammalt blod. Ann säger även att det känns som mer men hade det varit ett drän hade det inte mätt mycket.

Som tur är känner jag inget mer än obehaget när implantatet flytta runt och Ann klämmer ut allt hon förmår. Och jag får ett stort förband som skall samla upp det resterande.

Ann förklarar när jag berättar om katten att det var nog bara en tidsfråga så mycket vätska som bröstet samlat på sig. Blåsan var första tecknet då huden inte kunde spänna ut sig mer utan behövde lättnad. Hade det inte hänt hade de fått sticka hål idag i alla fall.

Blodproverna jag tog för en vecka sedan visade på höga värden så Ann hade gjort rätt i att sätta till antibiotika! Den försvunna rodnaden är beviset och jag skall äta lila piller i två veckor till.

Jag är inbokad på besök på torsdag igen tidigt som attan för att Inkeri skall kunna titta förbi på sin annars fullspäckade dag.

Förbandet skall bytas varje dag tills dess.

Gotland får alltså vänta ett tag till!

/Sara

Komplikationer kan komma när man minst anar det.

 

Idag som är duschdagen! Jaja, får bli en selektiv dusch som första gången efter op.

 

Goda nyheter är i alla fall att rodnaden från inflammationen har lagt sig tack vare antibiotikan! Nu är det bara vätskan i bröstet som är frågan ifall det är för mycket. Hur är det när det skvalpar runt lixom? För det är mycket vätska men skvalpar tycker jag inte att det gör.

 

Nåväl, förbereder mig på att kanske få ligga över på måndag för tömning och andra åtgärder. Undra hur de tömmer? Får man ett nytt dränage inopererat?

 

/Sara

Man kan lätt konstatera att Lisa och jag inte är de enda där ute! Vi är så fantastiskt många!

 

Tidningar gör reportage, tex med bloggerskan Angelica, och det produceras dokumentärer och kortfilmer (Snygga Bröst - Inspelad på Gotland och finns att köpa på Destination Gotlands färja i Informationen).

 

Jag har inte berättat om min granne, vars namn jag aldrig uppfattade så jag kunnat spara det. Men på Avdelningen E13 i sal G låg en 10 år äldre kvinna som gjort samma operation två dagar innan mig. Hon hade BRCA-2 och det var både äggstockscancer och bröstcancer med i släkten. Vi pratade om barn och att de förstår så mycket mer och att hennes brorsdöttrar frågat sin mor varför hon inte hade lika snygga tuttar som farmor? Hennes moster fick bröstcancer - överlevde och samtliga kollade sig och har gjort operationen. Hon hade vetat i 10 år och funnit tillfälle nu när barnen var tillräckligt stora.

 

Men ändå känns det som vi är ett stort mörkertal. Att när man börjar skrapa på ytan så är det en hel sjö under. Och ändå är det inte fokus på oss. Vi som med våra val i livet kan göra skillnad på liv och död, cancer eller inte cancer. Svåra val.

 

Jag är själv med i BRO (Brcf Rosa Gotland) men där pratar de bara om efter cancern. Var med på årsmöte och de frågade när jag opererats - som i när jag blev kvitt cancern. Man är med i systerheten men står ändå på sidan av. Skrev till BRO en gång och sa att de borde fokusera lite på oss också, men inget svar.

 

Har funderat länge på varför i detta föreningsstarka land det inte finns någonstans där vi med våra erfarenheter och frågor platsar. Eller ja jag tycker vi platsar i BRO men de måste ju också ha intresset. Kanske dags att infiltrera.

 

Sverige har en forskningsgrupp i alla fall: SweBCG

Amerika har en organisation - Facing our risk och Danmark som har en yahoo basead kontaktgrupp - BRCAgruppen

 

Jag måste bara tipsa om lite organisation och shopping! Fight like a Girl

T-shirtar mm med texten "Heck Yes they're Fake the Real Ones tried to Kill me"

snart ska ett ex vara mitt!

 

/Sara

Idag fick jag träffa Ann Lindén för återbesök.

 

Hon konstaterade att rodnaden på högra bröstet har urartat något och att det troligtvis är en inflamation. Hon ritade runt rodnaden och bad mig hålla koll på utvecklingen och jag fick utskrivet antinflamatoriskt som jag ska ta tre gånger per dag (hoppas de får plats i min fina dosett).

Bröstbandet har ju tryckt ned det högra implantatet i botten fastän det är det vänsta vi vill flytta på. Ann instruerade hur bröstbandet borde sitta för att arbeta mest med vänsta implantatet och skona det högra så mycket som möjligt. Jag kan börja lätta på det när jag sitter och tillslut efter två veckor från op även sova utan.

Jag använder ingen sportbh än men det verkar få vänta.

 

Ann bytte tejpen på mig och sa att jag borde göra så en gång i veckan - nästa gång är på ytterligare ett återbesök som hon först tyckte var onödig men när hon väl fick kika på mig sa hon att det får vara kvar men att sjuksköterskorna på bröstmottagningen i Visby har erfarenhet av att titta på bröst som dessa. Känns bra att kunna kontakta bröstmot i Visby om det är funderingar.

 

Jag bad att få ut en kopia på operations berättelsen!

Jag har genomgått en profylaktisk subcutan mastektomi och rekonstruktion med ADM och permanenta implantat. De har tagit ut 365 g bröstkörtlar från vänstra och 390 g från det högra. Detta har ersatts med gelé implantat med volymen 390 cc (alltså 390 cubic-centimeter alltså 390 ml). De har satt in 10x15 cm SurgiMend på varje sida.

Språket som används är ju fantastiskt (obegripligt) men jag förstår andemeningen om vad de har gjort i alla fall!

 

Jag får i mig 4000 mg alvedon och 1000 mg naproxen och skall nu även äta 900 mg Dalacin dagligen. ALLA med biverkningar rörande tarmsystemet, tack för den. Är ganska svullen om buken därför. Dalacin stod även kunde påverka p-piller så jag ska kontakta apoteket angående kombinationen Cerazette och Dalacin.

 

Igår duschade jag på rikigt för första gången! Att få varmt vatten rinnande över kroppen är verkligen underskattat! Duschade halvdant dagen efter hemkomsten då dränage såren under vänster bröst hade läckt lite. Dvs Max skrubbade rygg och armar med en våt handduk och så tog vi naveln och nedåt med tvål och rinnande vatten. Men igår stod hela jag i duschen! Innan duschen tog jag bort förbanden på dränange såren och försökte få bort klisterrester med alsolsprit.

 

Det är sådana kontraster att bearbeta hud med och utan känsel i... precis under bysten har jag känsel men ju längre in på brösten man vandrar desto mindre känsel. Kände knappt när Ann bytte tejpen. Man är liksom medveten om att någon är där och drar bort något men utan den svidande dragande känslan som man får när tejp tas bort från hud.

 

I helgen har jag haft besök av systrarna och kusin Sven med familj. Storasyster Emma har en 2 mån bebis som jag ville men inte kunde bära omkring på. Vilket mer understryker att det är bäst att göra operationen innan man får barn.

 

I och med inflammationen så börjar jag finna mig mer i att stanna hemma längre än tänkt. Känns som att man sviker men å andra sidan så viste jag inte hur många veckor jag skulle vara borta och kunde inte ge något slutgiltigt besked till någon. Så det är morgondagens arbete att ringa runt och medela bortavaro minst en vecka till.

 

/Sara