BRCAsystrar

När man känner över högra bröstet känner man hur den för några veckor sedan utspända SurgiMend plattan veckat sig som att den försöker hitta sin nya position.

Orolig är bara förnamnet men jag försöker inte tänka på det. Tänk om de måste gå in och justera? Jag funderar även på om det inte finns vätska eller om det är så mjukt på mina brösts undersidor och alltid kommer att vara det.

Här om dagen var jag med kören jag sjunger i. Första delen var stämrep och jag hjälpte lite vid pianot och sjöng lite. Det slog mig att jag använder bröstmuskeln aktivt när jag sjunger. Jag måste fråga om jag ens får sjunga. Resten av det vanliga repet satt jag därför och bara lyssnade.

Axlarna blir trötta fort. Jag skulle inte skylla på magmusklerna, för de är upptränade för att ta sig ur sängen, utan det är helt och hållet axelstyrka som saknas. Spänningar från tyngden av jackorna, jag får hålla upp jackan med axlarna då det är tight över bysten och obehagligt.

I morgon åker vi över till fastlandet. På fredag skall vi träffa Inkeri och Ann. På ett sätt skulle jag vilja bo närmare Karolinska. Det är något nytt jag genomgår för sjukhus-Sverige och att åka till akuten på Visby lasarett ger inga svar på frågor mer än om det är livshotande. Bröstmottagningen pratade jag med igår för att få reseintyg och Petra välkomnade mig att ringa och besöka. Det känns åtminstone tryggt. Kanske skall avlägga ett besök så de också vet hur jag ser ut och vad Inkeri och Ann säger. Kan vara taktiskt! Jag har ju frikort så för min del spelar det ingen roll.

/Sara