När ens oro tar till igen.
Nu var det ett tag sedan jag skrev här, men jag tänkte skriva om det som kommer när oron för bröstcancer försvinner efter ens operationer.
Nämligen oron för förändringar på ens äggstockar.
Varje år, sedan jag fick veta att jag bär på BRCA1, har jag blivit kallad på äggstocksundersökning. Jag har haft samma gynekolog, Luz, och hon är helt fantastisk. Hon påpekar nästan varje gång hur fertil jag är och pekar och visar glatt hur mina äggstockar och livmoder ser ut.
En undersökning av äggstockarna går till som så, att en stav till en ultraljudsmaskin förs in i slidan, och med lätta vinklingar kan gynekologen lokalisera urinblåsan, äggstockarna och livmodern, alltså de organ som håller till där i krokarna. Gynekologen känner också utanpå magen för att se att inget känns onormalt. På skärmen till ultraljudsmaskinen kan gynekologen ta bilder av äggstocken och livmoder och mäta dem med enkla klick på skärmen med pekaren. Jag tycker att det är lika spännande varje gång att få se på vad Luz hittar i mig. Alla övriga gånger så har det bara varit just äggstockarna, livmoder och urinblåsa. Allt har alltid sett bra ut. Men idag visade hon att det fanns en vätska runt äggstockarna som inte ska vara där. Jag är mitt i ägglosningen så det kan vara något som har med det att göra. Ändå så kunde jag inte hjälpa att tänka "vad fan". Kan inte mina äggstockar se normala ut ett tag till? Kan jag inte få slippa vänta på svaret från blodprover ett tag till? Men nej då, tre rör blod tog de från min arm, och nu får vi bara hoppas att min kropp brukar lägga lite extra vätska runt äggstockarna när jag har ägglossning.
Jag är inte säker, men jag tror att jag alla andra gånger jag varit hos Luz, antingen precis haft mens eller precis ska få mens. Så det kan ju vara helt normalt med den här vätskan, som Luz säger, men vi har bara inte stött på det under de andra undersökningarna vi gjort på mitt underliv. Och allt nytt, är lite skrämmande. Sen att jag troligtvis har 15 år till av den här sortens oro innan jag gör mig av med äggstockarna, gör mig lite trött. Men jag har klarar 5 år hittills, så det är bara tre gånger så länge till.
Jag önskar ändå att mamma var här så vi kunde prata om allt.
Läget
I onsdags fick jag träffa dr Åsa som var på besök i Visby, och dr Helena var också på plats. Åsa sa att det såg mjukt och fint ut trots min historia. Hon kom dock med ett dåligt besked - mitt västra implantat är one of a kind - dvs de använder inte den sorten längre. Det betyder att vill jag byta så måste båda bytas. Åsa sa att det skulle vara väldigt klåfingrigt att gå in och byta båda mtp alla risker som det medför. Jag höll med!
Hon tömde 20 ml från expandern och nu äntligen är brösten jämnstora! Åsa sa att kanske 10 ml till kunde tömmas när Inkeri kommer i november då porten skall tas bort.
Utseendemässigt så är vänstra implantatet anatomiskt utformad dvs bredaste stället är längst ned på protesen medan expandern har sitt fyllnadsställe mitt på så den är rundare. Innan de tömde i onsdags syntes det ganska bra men nu är de så lika de kan. Vänster har ju mindre underhudsfett och man ser tydligt bröstmuskelns kontur medan höger tagit åt sig det transplanterade fettet.
Måste säga att jag uppskattar saltlösning. Det följer ju gravitationen och nu när vi tömt så mycket (kapaciteten är 450ml nu har jag 330ml) är bröstet riktigt mjukt. Något jag tänker ha i åtanke när jag skall byta om en 10 år.
/Sara
Sommarfix
Idag har jag träffat dr Helena Vastas! Hon är kirurg på bröstavdelningen. Huvudsakliga anledningen var för att det börjat göra ont under bröstet, och varit så i minst en vecka. Jag ringde bröstmottagningen i morse och ssk Sofia svarade då Petra har semester. Helena var på operation hela dagen men Sofia skulle se om det gick att jag kom in.
Helena tyckte allt såg fint ut men sa det att hon varit i kontakt med Inkeri för att se om hon var i tjänst - och det var hon! Så Helena ringer Inkeri och de snackar lite läkarspråk kirurger emellan. Det beslutas att de skall tömma på åtminstone 40-50 ml och jag skall ta prover för att se vitbalansen. Helena tömmer 39 ml och jag får en tid bokad i nästa vecka. Jag får en remiss till provtagningen och visar proverna på infektion skall Helena ringa och så får jag gå och hämta ut infektionshämmande. Börjar det bli en rodnad skall jag in akut och då skall jag som patient vara medveten om att de inte får gå in och tömma på sårvätska om det inte är på röntgen och att denne har erfarenhet av proteser!
Helena säger till Inkeri på telefon att "hon har inte hoppat omkring mer än vanligt" varav jag tänker - vi var på Liseberg! Så man kan ju lungt säga att jag hoppas allt går över och det bara är en svacka för annars har jag satt mig själv i skiten i samma sekund som jag satte mig Balder.
Redan nu efter tömningen känns det i alla fall bättre! Jag kan ha på mig op-bh utan att det gör ont under resårbandet. Så nu ska här vilas!
Vi fick se bilderna från starten! Helena tog fram före bilderna och konstaterade högt att jag hade haft riktigt fina bröst innan - mhm sa vi! Sedan fick vi se efterbilderna med det uppsvällda högerbröstet - shit så jag såg ut! Helena fick fråga ifall de satt in olika storlekar varav vi fick berätta att det var vätska. Sedan fanns de andra bilderna från när det skiter sig ännu mer och tillslut foton efter de tagit bort protesen. Vilken resa!
Hon sa att bilderna finns där ifall vi vill komma åt dem - najs tänkte jag!
På provtagningen fick vi träffa Oscar! Effektivt och bra gick det så jag fattade knappt att det var klart!
Ja antingen har vi varit klantiga eller så var det bara dags att tömma. Håll tummarna för det senare!
/Sara
Senaste utlåtandet
Som jag märkt försvann fettet fort från undersidan bröstet ganska snabbt efter op och Inkeri konstaterade i tisdags att en till sådan op behövs innan expanderproteser sätts in. Inkeri sa det att kroppen tar ju upp det som inte används och då jag har tunn hud kan det vara orsaken till att det blev komplikationer från början. Men det är ju skillnad! Hon menar att det kommer bygga på mer en andra gång.
Hon konstaterade också att det inte fanns så mycket kvar att ta av och att nästa gång kommer de ta fettvävnad från låren också.
Dvs jag kan fortsätta att lägga på hull för hullets skull!
Det var härligt att träffa Inkeri på hemma plan och kvinnan (vars namn aldrig fastnar) som deltog sist jag träffade Åsa var med samman med en till sköterska/läkare. Kvinnan är nu presenterad som kontaktpersonen sjukhusen emellan och alltså den som håller i projektet att Åsa/Inkeri åker över till Gotland och träffar patienterna.
Nästa op blir alltså i januari på samma ställe som förut - Inkeri frågade ifall det var ok och jag sa att det enda sist var ju väntan och det går väll kanske inte att planera. Hon sa att de är ju inte vana med oss mastektomi patienter men att vi förmodligen är av en annan kaliber och därför blir lite annat i deras vardag.
Därefter tre månaders läkning innan expanderprotesen sätts in och det bästa - påfyllningen kan göras i Visby!!!
Så någonstans april/maj har jag två tuttar igen, om än olika storlek :) Inkeri sa att man behöver inte ta ut expanderprotesen om det inte är så att man behöver göra en justering.
Så jag får lägga upp en awesome planering för våren som gör att en vikarie kan gå in med mycket på fötterna! Jo det är det enda jag tänker på just nu förutom tuttar.
Jag har ju valt att inte ha utanpå-protes då jag ansett det vara säkrats innan jag fått prata om hur hårt ett hårt tryck är. Inkeri trodde absolut jag kunde använda minst mjukisprotesen men absolut silikonprotesen "för så hårt skulle de inte trycka" men jag tror att jag i kombination med tighta linnen ändå får ett hårt tryck att jag skall använda protes så lite som möjligt. Nåväl.
Over and out
/Sara
Återbesök efter op 1.3
Jag har ju helt missat att berätta om onsdagens speedmöte med dr Åsa! Det var en ny ssk som mötte mig och det verkade som hon var på utbildning då Åsa visade och förklarade vad de gjort hittills med mig.
Jag fick därmed veta att de gjort cm stora snitt, bl.a. i ljumsken, för att med hjälpa av sånna där sugrör ta ut fett från mage och kärlekshandtag och även gjort snitt på fyra ställen på bröstet, tre efter rundningen på undersidan och en vid bröstvårtan, där de med en tunn nål pumpat in fett i formen av solfjäder för att det skall spridas jämnt.
Så jag har lite fyllning i bröstet men det är hårt där jag antar AMD materialet och huden integrerats och ärrats av infektionen. Det är alltså det nu som kommer avgöra ifall det blir expanderproteser eller ifall dr Åsa skall få arbeta trasdockastyle!
Åsa kom ihåg att vi setts på plastkgruppen även fast hon just då inte kände igen mig.
Nåväl läkarbesöket gick alltså till såhär : kläder av - visa förklara - ligg på britsen - lossa gördeln - byta tejp varav flertalet ärr på bröstet redan var borta så mindre tejpande där. Dr Åsa konstaterade att allt såg fint ut och att jag skulle ha gördel en vecka. Sedan var mötet klart och jag fick åka till jobbet.
Jag hade räknat med att det skulle ta lite mer än 7 min från utsatt tid men det gjorde det inte!
Bra när det går bra!
Då var jag i epicentrum av blåmärken men de har börjar gett sig nu, även bröstet som varit helt gult börjar få tillbaka hudfärgen.
/Sara
Andas ut
Här är det snabba ryck!!!
Huden har mjuknat så jag skall fettsugas på torsdag i nästa vecka! De hade fått ett återbud så det var bara att hoppa på tåget!
Operationen kommer göras på Sabbatsbergs Sjukhus vid Odenplan pga platsbrist. Jag ska sövas och sedan flyttar de fettvävnad från magen till bröstet! Magen kommer vara blå och eländig och jag ska ha på mig en gördel omkring magen ett tag efteråt - precis som ett bröstband fast bredare - för att motverka vätskebildning.
Bröstet kommer bli lite deformerat men vara glad ändå!
Mitt möte med Ann kom alltså att bli i postoperativt syfte. Även fast det var stand by för den andra op formen!
Om tre månader skall resultatet utvärderas (av Ann i Visby igen) och det kan behöva fyllas på med mer fettvävnad.
Sedan skall det planeras för op! Vi kom överrens att december inte är en möjlig op månad utan januari passar bättre!
Hurra vad bra det känns! Dock är det lite i skolan som jag kommer vara borta från men just nu är jag själv viktigast! Och när detta är klart har jag hela hösten på mig!
/Sara
Så var dagen här igen
Spänningen är ooooolidlig!!!
Sitter på båten och skriver ned frågorna denna gången. Jag är redan inbokad till ett möte med dr Åsa fast i Visby om två veckor. Bara det gör ju att man freakar ur! Det står i likhetstecken med alternativet jag fasar för! Och då är datumet bokat utan att jag ens träffat Inkeri...
Det är det jag åker båt för - dagen är här igen - som från början - att träffa en doktor som skall vara med och bestämma mina tuttars öde. Håller alla tummar för att huden skall vara mjuk nog men inser nog samtidigt att den kanske inte är det. Precis som i början är jag beredd att slåss för bröstvårtan och hoppas de kan pussla med den utan att göra något mer drastiskt än att flytta hud och vävnad. Jag väger nu tre kilo mer än vid start och då är det bara ett inplantat! Jag hoppas de kilona har gett mig massa fördelar för ommöbleringen.
Den jag har kvar mår bra, skulle säga att jag har en domnande känsel i hela. Jag uppfattar att något är där men det är inte som på resten av kroppen där jag har full känsel. Efter op var ju känseln noll och uppfattningen fanns bara där jag hade muskel. Nu spelar det ingen roll ifall det är muskel eller ej under.
Jag tror jag aldrig kommer känna mig "hel" igen. Det kommer nog alltid vara vänster sida eller höger sida. Ett inarbetat mönster från första början. Men det är som jag säger till eleverna när vi gjort kändisporträtt - ingen sida är den andra lik. Det är asymmetrin som gör oss till den vi är.
Denna gången har jag i alla fall hunnit fixa en fantastisk vikarie! Ska verkligen inte glömma att fråga hur länge jag beräknas vara borta! Jag hoppas bara det är ett bra tillfälle jag får, snarast eller i början på nästa år hade varit bäst!
/Sara
En riktig bröstprotes
Trodde inte jag skulle skutta hem som ett sommarbarn men det var just det jag gjorde!
Här är min nya protesväska samman med protesen och en "svettpåse" (något som tyvärr inte kommer med protesen längre men Margareta tycker är bra att ha - vilket jag håller med om).
Margareta, som är norrländska till dialekten, frågade vilken bh storlek och med erfarenheten av bikinitoppen sa jag 80B. Hon minskade till 80A och tillslut kom vi överrens om 75B. Så det skulle hon beställa - en Amoena Mona i champagne.
Protesen är perfekt! Eftersom jag har mer rundade än sluttande så rotade hon runt ett bra tag efter rätt protes - som hon visste fanns men inte säkert i hyllorna hos sig.
Med sin svettpåse kan jag ha protesen i vilken av mina bh-ar som helst.
Hade tänkt att lägga upp en fin bikinibild men då jag är osäker på ifall jag ska ha en storlek mindre ändå (då protesen just nu har en jätteficka och den hoppar runt lite som den känner) så blir den inte så bra!
Bikinin är ju rynkad så det är svårt att se i förväg vad som är rätt eller fel.
Over and out!
Back to basic
Idag så träffade jag Inkeri igen...
Såklart är det inte bara att lyfta på huden och slänga in ett nytt implantat som jag hoppats på!
Inkeri sa att alternativet Åsa pratat om är aktuellt och att de kommer ta vävnad från innanlåret som de pusslar ihop så att blodkärlen ej slutar fungera. Då jag är ung och töjlig har min tuttpåse krympt ihop och hudtransplantation krävs för att komma upp i samma storlek.
Jag frågade om man inte kunde använda expanderproteser och det kan man! Huden behöver mjukna till lite mer och förmodligen skall vi hjälpa den processen med att transplantera fett från magen.
Då kan man förhoppningsvis sätta i en protes om allt går väl!
Jag skall träffa Inkeri i september för att utvärdera vidare mina möjligheter innan vi planerar operation.
En längre process i båda fallen.
Använder vi min vävnad så kommer jag och bröstet se ut som en trasdocka.
Använder vi expanderproteser så är det op och sedan påfyllning och op igen.
Men det känns ju som att det är trevligast att båda sidor är gjorda på samma sätt...
Som vanligt så kommer frågorna i efterhand. Jag måste fråga om planeringen i båda fallen, om nya snitt och bröstvårtor, hur många veckor jag kommer vara sjukskriven, hur det skiljer sig visuellt och om två olika kommer kännas just det - olika...
Jag skall ringa Margareta och säga att jag vill ha en "anatomisk" bröstprotes också så jag kan bada i sommar!
Allt ser bra ut!
Blånaden på vänstra var inget att bry sig om sa plastikkirurgen Åsa! SKITBRA!!! säger jag! Hon sa att det var ju så tunnt där och lärde mig känna vart SurgiMend plattan ligger.
Det är till och med mindre eller ingen vätska kvar i tuttpåsen (det som en gång var höger bröst). Så det behövde hon aldrig ge kommentar på. Hon sa att det skulle ta ett tag för huden att bli mjuk igen.
Jag skall äta upp de antiinflammatoriska piller jag har kvar och sedan är det slut med det!
Mycket riktigt stod det mellan Åsa, Kalle och någon mer som skulle operera ut implantatet på mig, men det blev Kalle! Så hon "kom ihåg" mig.
Hon berättade att det skulle läka i 6 månader innan de kunde gå in med ett nytt implantat. Åsa själv opererar många vad hon kallade "sista utvägen" operationer. Dvs ta vävnad från innerlåret (ni vet där det på oss tjejer putar ut lite, som en del väljer att photoshopa bort), vilket kan vara aktuellt beroende på hur det går med framtida försök med implantat. De kan ta från ryggen också men det görs inte på någon så ung.
Åsa sa även att det såg ut på mig som att jag hade mindre bröst innan. Jag tycker det är ganska samma men å andra sidan har jag inte provat bh-ar. En storlek större kan det iofs vara, men det är svårt att jämföra med ett hårt bröst som inte går att squeesa omkring i kläderna.
Åsa besöker Visby någon gång per månad men hon sa att det kanske skulle delas med Inkeri så att även hon hälsar på här!
Jag har fått ett namn på en sjukgymnast här i Visby som jag skall boka in mig hos! Hoppas de kan ta emot mig innan påsken så jag kan bli fit for fight efter påsk!
Och försäkringskassan ringde igår så jag kommer få besked i veckan om ersättning! Hurra!!!
/Sara
Sista återbesöket på länge
Idag byttes tejpen på det nya ärret.
I veckan har det samlats lite vätska som nu på morgonen hade delvis försvunnit. Här om dagen när jag använde mjukprotesen så var det lite rött men det gick också ned bortsätt från ett litet märke. Inget anmärkningsvärt men att hålla koll på.
Jag fick veta att mjukprotesen kan fungera som bröstbandet vilket är goda nyheter för vänstra bröstet! Så svullnar det så kan jag använda mjukprotesen mer.
Vänstra bröstet har fått en liten blånad på undersidan som inte får bli blåare och ytligare. Men det är cirkulation i alla fall. Jag skall fortsätta med min värmekudde (ska sy en mysig ylle-bh också så slipper jag se ut som att jag gjorde en förstoring samtidigt som rekonstruktionen).
Ärret såg bra ut och vecken var rena! Jag skall nu själv ta hand om allt och rapportera om det är något annat.
Petra skulle kolla med Elisabet ang hur länge jag skall äta antibiotikan men det är en vecka kvar så förmodligen är det inte mer än så.
Jag har i veckan dragit ned på alvedonen. Inga mer natt tabletter! Så har jag spritt ut mitt intag också.
När jag vaknade hade jag den där två dagar efter träningsvärken. Men det kan jag leva med, mitt tarmsystem behöver få vila efter 7 veckor av pillerknaprande.
Det börjar bli tråkigt att sitta hemma, ska bli kul att börja arbeta! Jag är sjukskriven till efter påsk men kommer arbeta samman med min vikarie på waldorfskolans avslutning.
Vikarien för kören i Eskelhem tar hand om dem till Valborg så jag har tid på mig att återhämta mig tillräckligt för bilkörning.
Jag provade att cykla till Ica här om dagen. Jag har aldrig tänkt på att man lägger vikten på styret när man hoppar upp på cykeln. Visst fördelar man vikt när man cyklar men det kan man parrera. Så det blir inte cykla förrän jag har lite mer styrka eller stretchat ut muskeln lite mer.
Så busskort skall inhandlas!
Försäkringskassan skickade papper i veckan så jag fick åka runt och hämta in uppgifter om timmar och lön från alla arbetsgivare. Jag är ju timanställd överallt så det är ju lite papper som inte hittade rätt!
Hoppas jag får betalt fort efter alla papper och nya papperna för förlängningen är inne.
/Sara
Så ska man in igen
Inkeri ringde igår och sa att de inte kunde bedöma på bilderna vad som var bra eller ej. Jag skall därför åka till Stockholm i morgon med risk för att jag skall läggas på operationsbordet igen för att ta bort ledsen hud.
Idag såg vi att såret hade torkat lite så vi ser muskeln genom ett 3 mm hål. Jag ringde Ann och frågade ifall vi skall åka över snabbare men det kommer inte betyda något i tid i alla fall.
En vecka kvar till sjukskrivningen tar slut ... Men tre till påsklovet! Kan ju hoppas att min sjukskrivning är över därefter!
Pallar inte att vara stilla mer!
Nöjd över att jag tackat nej till några saker innan op iaf. Nu är det verkligen bara körerna och skolan som väntar på mig.
/Sara
Besök på Visby bröstmottagning
Idag träffade jag Petra och Elisabeth!
Vi har konstaterat under helgen att det blivit lite blåare vid ärr och lite spräckligt på undersidan så de tog kort och Petra skylle ringa till Ann för att meddela vad de sett. Inkeri hade operationer idag så Ann skulle prata med henne så fort Inkeri var tillgänglig.
Förutom vithet skall vi alltså hålla utkik på blåhet. Många färger blir det!
Såret vid bröstvårtan har utvecklats till ett hjärta. Där skall vi hålla koll så att det inte blir större eller djupare.
Ann kommer ringa och meddela ifall det blir några ändringar på planen att jag inte åker till Stockholm förrän nästa tisdag.
/Sara
Fjärde återbesöket
Samtidigt som ena bröstet ser fint ut så är det högra ledset.
Vätskan är i alla fall borta! Men det verkar som att det är dålig cirkulation i huden och jag ska ha varmt på för att uppmuntra huden att läka utan att implantatet trycker på för mycket. Vi skall heller inte stressa huden med tejp. Så jag skall fortsätta vila, helst ligga ned mycket alternativt halvsitta lutande åt vänster för att luta implantatet åt något annat håll än nedåt.
Jag pratade med Petra på Visbys bröstmottagning igår och skall möta henne och Elisabeth på måndag så de också har lite koll. Jag skall träffa Inkeri igen näst nästa tisdag.
Blir området vitare så skall jag ringa till plastikmottagningen så ska jag få åka över till Karolinska.
Det har blivit som ett hål närmast bröstvårtan och där ska de skära om och sy ihop så snart huden mår bra igen.
Att jag upplevde den sidan som ledsen här om dagen var inte så konstigt. Om huden inte har cirkulation så har den ju ingen spänst och alltså blir det en belastning om implantatet trycker på.
Att gå promenader i solskenet kan jag alltså glömma. Därmed också att cykla. Vilket ju är en pers då allt annat mår skitbra! Jag skulle kunna göra allt jag brukar, men får inte. Kan inte då jag inte kan ta mig någonstans på egen hand.
Glömde fråga om sång, men om man inte skall springa så ska man inte sjunga. Sången får vila en till vecka!
/Sara
Akuten bara för att
Ibland måste man kolla upp saker och detta var en sådan sak!
Ett märke under bysten (ja såklart den högra) har uppkommit under fredags kvällen och det ser ut som att det varit en blåsa som läkt.
Läkaren på akuten sa att enligt henne så var det ingen fara. Jag fick (eller rättare sagt Inkeri fick) beröm för hur det såg ut och en sjuksköterska berömde snittet. De tog stickprov i mitt finger och tog tempen och det var inget märkvärdigt något av det så de lade om förbandet och jag fick gå hem.
Samtidigt så funderar man på om Inkeri eller Ann har sagt något om det. Vi har tagit bilder i alla fall. Speciellt då det sitter under så jag hade ju ingen chans att se när Max påpekade förändringen.
Så det var denna dags äventyr!
/Sara
Tredje återbesöket efter op
Sårvätska flyter fortfarande ut från några öppningar och Ann tar prover.
Inkeri kommer in säger att huden ser ansträngd ut och jag skall vänta på ett telefonsamtal om akut ultraljud för att se om det ser bra ut inuti.
Jag får mer dalacin utskrivet och får min första mjukis bh, inte allst en sådan sportvariant som skall hålla ihop allt utan en lättare som man får åla sig i med lagom med stöd.
Jag får en remiss ned till foto där jag blir dokumenterad med komplikationen.
Max och jag kan planera hemfärd men jag skall tillbaka nästa fredag för en ny undersökning. Jag ska ta det lugnt så som de första veckorna och kan prova att ta bort Naproxenen från mitt pillerintag. Framförallt skall jag hålla brösten varma!
Det börjar sjunka in att jag trots min fysiska form och hälsa nog skall finna mig i 6 veckors sjukskrivning. Komplikationen är det enda som stör, vilket gör mig något bitter för det är alltid något som skall gå emot.
Efter op så gjorde jag ju sämsta rörelsen just med högra sidan. Jag tog tag i sängens hävarm och drog mig till rätta där jag satt. Sjuksystern stod bredvid och förfasade sig efteråt men ingrep inte medan jag gjorde det. Kan det vara det misstaget som bidrog?
Det var också höger sida som det sista jobbiga dränaget satt på.
Men det är även det implantatet som legat rätt!
Felet går nog inte att lista ut mer än att konstatera att det blivit som det blivit! Och om det vill sig kommer det bråka färdigt och sedan aldrig mer krångla!
Båten är i alla fall bokad för morgondagen, vi hade en tanke att åka hem ikväll men nu blev det lite mer att boka in under dagen.
Ultraljudet visade sig vara positivt och ingen vätska fanns kring implantatet. Så jag slapp dränage! Hurra!!!
Läkaren sa att det var många patienter de tog emot med denna komplikation och visade på en svullnad (på rätt sida bröstet) ungefär hur det skulle sett ut med vätska, men svullnaden innehöll partiklar och skulle det varit vätska skulle det varit helt svart.
Annars hade de satt i ett dränage för att sedan låta mig gå upp på mottagningen igen och så hade de tömt mig där.
Konstigt att se ultraljudet på sina nya tuttar. Ett par vanliga ser ut som årsringar eller bark på ett träd med lite håligheter (vattensystor eller liknande). Nu hade jag ett lager med årsringar och sedan bäckmörker. Implantatet är ju vätska.
Vi gick upp på mottagningen i alla fall och lyckas timea Ann för att berätta att dalacinen inte skrivits ut. Hon blev chockad över att de på ultraljudet inte gjort någonting av det som trots.
Så nu väntar jag på att klockan ska vandra så att Inkeri ska hinna skriva ut dalacin så jag kan åka in till Tyresö och hämta ut.
Lite vårsol hinns med!
/Sara
Andra återbesöket efter operation
Den selektiva duschen i lördags gick till så att jag höll en handduk mot bröstet. När jag kliver ur duschen och tar bort handduken är det blod i handduken men inget rinner.
Jag hämtar alsolsprit och förband och gör rent och sätter sedan på förbandet.
På kvällen kan jag konstatera att det läckt lite och dagen efter lite till men allt är under kontroll och jag ringer inte avdelningen något mer.
Så när jag idag träffade ssk Ann berättar jag och Isabelle har journalfört att jag haft kontakt. Hon ber att få se på mig och kan liksom jag konstatera att rodnaden är helt borta och det som är nu är blåmärken. Hon lättar lite på förbandet och det pulserar ut blod från ingenstans! Så snart hon släpper lugnar det sig igen och det blir spring efter papper och kompresser och så får jag lägga mig ned.
Ärret är inte läkt och när hon pressar forsar det ut vad hon beskriver som sårvätska blandat med gammalt blod. Ann säger även att det känns som mer men hade det varit ett drän hade det inte mätt mycket.
Som tur är känner jag inget mer än obehaget när implantatet flytta runt och Ann klämmer ut allt hon förmår. Och jag får ett stort förband som skall samla upp det resterande.
Ann förklarar när jag berättar om katten att det var nog bara en tidsfråga så mycket vätska som bröstet samlat på sig. Blåsan var första tecknet då huden inte kunde spänna ut sig mer utan behövde lättnad. Hade det inte hänt hade de fått sticka hål idag i alla fall.
Blodproverna jag tog för en vecka sedan visade på höga värden så Ann hade gjort rätt i att sätta till antibiotika! Den försvunna rodnaden är beviset och jag skall äta lila piller i två veckor till.
Jag är inbokad på besök på torsdag igen tidigt som attan för att Inkeri skall kunna titta förbi på sin annars fullspäckade dag.
Förbandet skall bytas varje dag tills dess.
Gotland får alltså vänta ett tag till!
/Sara
Första återbesöket efter operation
Idag fick jag träffa Ann Lindén för återbesök.
Hon konstaterade att rodnaden på högra bröstet har urartat något och att det troligtvis är en inflamation. Hon ritade runt rodnaden och bad mig hålla koll på utvecklingen och jag fick utskrivet antinflamatoriskt som jag ska ta tre gånger per dag (hoppas de får plats i min fina dosett).
Bröstbandet har ju tryckt ned det högra implantatet i botten fastän det är det vänsta vi vill flytta på. Ann instruerade hur bröstbandet borde sitta för att arbeta mest med vänsta implantatet och skona det högra så mycket som möjligt. Jag kan börja lätta på det när jag sitter och tillslut efter två veckor från op även sova utan.
Jag använder ingen sportbh än men det verkar få vänta.
Ann bytte tejpen på mig och sa att jag borde göra så en gång i veckan - nästa gång är på ytterligare ett återbesök som hon först tyckte var onödig men när hon väl fick kika på mig sa hon att det får vara kvar men att sjuksköterskorna på bröstmottagningen i Visby har erfarenhet av att titta på bröst som dessa. Känns bra att kunna kontakta bröstmot i Visby om det är funderingar.
Jag bad att få ut en kopia på operations berättelsen!
Jag har genomgått en profylaktisk subcutan mastektomi och rekonstruktion med ADM och permanenta implantat. De har tagit ut 365 g bröstkörtlar från vänstra och 390 g från det högra. Detta har ersatts med gelé implantat med volymen 390 cc (alltså 390 cubic-centimeter alltså 390 ml). De har satt in 10x15 cm SurgiMend på varje sida.
Språket som används är ju fantastiskt (obegripligt) men jag förstår andemeningen om vad de har gjort i alla fall!
Jag får i mig 4000 mg alvedon och 1000 mg naproxen och skall nu även äta 900 mg Dalacin dagligen. ALLA med biverkningar rörande tarmsystemet, tack för den. Är ganska svullen om buken därför. Dalacin stod även kunde påverka p-piller så jag ska kontakta apoteket angående kombinationen Cerazette och Dalacin.
Igår duschade jag på rikigt för första gången! Att få varmt vatten rinnande över kroppen är verkligen underskattat! Duschade halvdant dagen efter hemkomsten då dränage såren under vänster bröst hade läckt lite. Dvs Max skrubbade rygg och armar med en våt handduk och så tog vi naveln och nedåt med tvål och rinnande vatten. Men igår stod hela jag i duschen! Innan duschen tog jag bort förbanden på dränange såren och försökte få bort klisterrester med alsolsprit.
Det är sådana kontraster att bearbeta hud med och utan känsel i... precis under bysten har jag känsel men ju längre in på brösten man vandrar desto mindre känsel. Kände knappt när Ann bytte tejpen. Man är liksom medveten om att någon är där och drar bort något men utan den svidande dragande känslan som man får när tejp tas bort från hud.
I helgen har jag haft besök av systrarna och kusin Sven med familj. Storasyster Emma har en 2 mån bebis som jag ville men inte kunde bära omkring på. Vilket mer understryker att det är bäst att göra operationen innan man får barn.
I och med inflammationen så börjar jag finna mig mer i att stanna hemma längre än tänkt. Känns som att man sviker men å andra sidan så viste jag inte hur många veckor jag skulle vara borta och kunde inte ge något slutgiltigt besked till någon. Så det är morgondagens arbete att ringa runt och medela bortavaro minst en vecka till.
/Sara
