Inför dagen D
Igår var jag alltså på Plastikkirurgiska kliniken på USÖ och träffade min plastikkirurg Jesper. Han verkar kunna det han jobbar med och har samma handstil som de flesta inom sjukvården har, bara de förstår vad de skriver.
Men vi började diskutera hur jag ville göra och eftersom jag vill ha lite mindre bröst än vad jag har nu så tyckte han att om jag ville ha kvar bröstvårta och vårtgård så skulle det vara bäst att förminska brösten först och sen när det har läkt så skulle de göra operationen då de tar bort alla bröstkörtlar och lägger i ett geléinplantat. Men då skulle jag få ett ankareärr och jag skulle vilja ha så lite ärr som möjligt och bröstvårta och vårtgård ser jag inte som något som behöver vara kvar. Då bestämde vi instället att han tar bort allt i en och samma operation, jag får bara ett ärr där vårtgården skulle ha suttit och han gör nya bröstvårtor genom att sy ihop flikar, tänk er typ en stjärna och sen syr man ihop de inre spetsarna. han var väldigt bra på att förklara och jag känner att det kommer gå bra, jag litar på hans estetiska teckningar.
Sen började han mäta och sånt och kolla vilken storlek jag ska ha. Jag fick inte klämma på några inplantat, men det kanske man får sen om man ber snällt. När det var klart skickade han iväg mig till narkosläkaren, operationen kommer ta 3,5 timmar ink. nedsövning och uppväckning (heter det så?). Efter det så gick jag till inskrivningen där jag fick ge dem uppgifter inför operationen för att sen få gå upp till Plastikmottagningen igen och få en spruta att ta med hem. Den sprutan ska jag ta kvällen innan operationen för att förebygga illamående efter narkosen. Man känner sig som en knarkare när man stoppar ner små sprutor i väskan, knarkarLisa kommer mitt smeknamn bli framöver.
När jag fått sprutan så ville de inte ha mig där längre och jag tog min stödförening Lovisa och Emy med mig ut för att äta. Än får jag inte veta när operationen blir men eftersom jag redan fått sprutan att förvara hemma så blir det väll inom 2 månader, så att jag blir frisk nog att plugga i höst.
Efter lunch med de fina gick vi tillbaka till USÖ för att ultraljudsundersöka mina bröst, trodde jag, men istället blev det mammografi. Jävla nödvändiga uppfinning, klämma ihop brösten till ca 2 cm i tre olika vinklar per bröst. Det var inte skönt men jag skrek inte iallafall, men idag har jag som träningsvärk i ena muskeln bakom armhålan, kan de varit så att de klämde något som inte skulle klämmas??
Det var inga fel på brösten iallafall men jag blev väldigt sugen på glass, istället gick vi och tröstshoppade. Tröstshopping is the best!!
Så det var den dagen!! Hipp hurra för snabba ryck och sånt, jag gillart.
Puss och kram// Lisa
Men vi började diskutera hur jag ville göra och eftersom jag vill ha lite mindre bröst än vad jag har nu så tyckte han att om jag ville ha kvar bröstvårta och vårtgård så skulle det vara bäst att förminska brösten först och sen när det har läkt så skulle de göra operationen då de tar bort alla bröstkörtlar och lägger i ett geléinplantat. Men då skulle jag få ett ankareärr och jag skulle vilja ha så lite ärr som möjligt och bröstvårta och vårtgård ser jag inte som något som behöver vara kvar. Då bestämde vi instället att han tar bort allt i en och samma operation, jag får bara ett ärr där vårtgården skulle ha suttit och han gör nya bröstvårtor genom att sy ihop flikar, tänk er typ en stjärna och sen syr man ihop de inre spetsarna. han var väldigt bra på att förklara och jag känner att det kommer gå bra, jag litar på hans estetiska teckningar.
Sen började han mäta och sånt och kolla vilken storlek jag ska ha. Jag fick inte klämma på några inplantat, men det kanske man får sen om man ber snällt. När det var klart skickade han iväg mig till narkosläkaren, operationen kommer ta 3,5 timmar ink. nedsövning och uppväckning (heter det så?). Efter det så gick jag till inskrivningen där jag fick ge dem uppgifter inför operationen för att sen få gå upp till Plastikmottagningen igen och få en spruta att ta med hem. Den sprutan ska jag ta kvällen innan operationen för att förebygga illamående efter narkosen. Man känner sig som en knarkare när man stoppar ner små sprutor i väskan, knarkarLisa kommer mitt smeknamn bli framöver.
När jag fått sprutan så ville de inte ha mig där längre och jag tog min stödförening Lovisa och Emy med mig ut för att äta. Än får jag inte veta när operationen blir men eftersom jag redan fått sprutan att förvara hemma så blir det väll inom 2 månader, så att jag blir frisk nog att plugga i höst.
Efter lunch med de fina gick vi tillbaka till USÖ för att ultraljudsundersöka mina bröst, trodde jag, men istället blev det mammografi. Jävla nödvändiga uppfinning, klämma ihop brösten till ca 2 cm i tre olika vinklar per bröst. Det var inte skönt men jag skrek inte iallafall, men idag har jag som träningsvärk i ena muskeln bakom armhålan, kan de varit så att de klämde något som inte skulle klämmas??
Det var inga fel på brösten iallafall men jag blev väldigt sugen på glass, istället gick vi och tröstshoppade. Tröstshopping is the best!!
Så det var den dagen!! Hipp hurra för snabba ryck och sånt, jag gillart.
Puss och kram// Lisa
Vad är BRCA-1
BRCA-1 är en gen bärande på två cancerformer: Bröstcancer och äggstockscancer.
Är man bärare och får en annan cancerform är detta inte kopplat till denna cancergen utan beror i så fall en annan kombination av ev gener eller den naturliga nedbrytningsprocess som sker vid 50 års ålder.
Genen gör i princip att man får högre risk att utveckla cancer och i en tidigare ålder. Som bärare av BRCA1 har man 80% chans till bröstcancer och 40-60% chans till äggstockscancer. Det vi har dokumenterat i våran släkt 3 generationer bakåt är yngsta fallet bröstcancer 34 år och älsta 44 år alla med dödlig utgång (riskåldern är mellan 40-50 år, kan upptäckas från 20 år till 70 år, för någon utan genen ligger snitt åldern 65 år). Detta gör att vi inte kan beräkna när en eventuell äggstockscancer torde bryta ut då vi inte har något fall i släkten. Äggstockscancer för en person utan gen inträffar vid ca 60-70 års ålder, med cancergen ned mot 40 års ålder.
Bröstcancern kan man enkelt hålla koll på själv genom att månatligen känna igenom brösten. Vi som är bekräftade bärare av genen kallas även årligen till Mammografi, ultraljud och magnetröntgen. Under mammografi tar man kort på brösten genom att trycka ihop dem så mycket som möjligt från olika vinklar, vid ultraljudsundersökning trycker läkaren en ultraljudskamera mot bröst och armhåla med cirklande rörelser och magnetröntgen görs liggande på mage i en magnetröntgenkamera.
Äggstockscancern kallas bukens tysta tumör då det är svårt att upptäcka den i tid. Årligen och slutligen så ofta man kommer överrens med sin gyn-läkare kallas man till ultraljudsundersökning. Detta sker genom att en ultraljudskamera går vaginal väg och trycks mot slidväggarna för att se hur äggstockarna mår.
Förebyggande operationer kan man göra i båda fallen, valet är ditt och processerna sätter igång när du säger att du är redo. För att vara på den säkra sidan räknar de ca 5 år före det yngsta fallet. Då vi inte har någon dokumenterad ålder på äggstockscancer sker en eventuell operation när man själv vill, men alla parter är medvetna om riksåldern.
Riskåldern handlar om den biologiska klockan. Även fast man gjort profylaktisk mastektomi (förebyggande bröstoperation) innan 30 års ålder betyder inte detta att riskåldern för ovarialcancer (äggstockscancer) sänks. Om man tänker att våran riskålder för ovarialcancer egentligen ligger runt 43-45 år så skall alltså en profylaktisk ooforektomi (förebyggande äggstocksoperation) räknas in vid/innan 40 års ålder. Vi har alltså många år på oss att skaffa barn innan vi väljer en ooforektomi. Det är alltså ingen som tvingar in dig i en operationssal utan det är helt och hållet ens egna val, läkarna kan bara rekommendera.
Cancerfonden:
På 1990-talet hittades två förändrade gener som kan orsaka bröstcancer, BRCA1 och BRCA2 på kromosom 17 respektive 13. Båda är högriskgener för bröstcancer, och ger upp till 80 procents risk att utveckla sjukdomen. De ökar även risken för äggstockscancer till 20-40 procent för BRCA1 och till 10-20 procent för BRCA2. Män kan bära på anlaget och överföra det till sina barn. De män som bär på en förändring i BRCA2-genen löper ökad risk för prostatacancer.
Åldern vid insjuknande är i genomsnitt lägre än vid de spontana formerna, vilket innebär att framför allt bröstcancerrisken börjar öka i 30-årsåldern och ökar påtagligt från 40-årsålder. Risken för äggstockscancer ökar från 40-års ålder.
Trots intensivt sökande har ännu ingen tredje bröstcancergen hittats, vilket tyder på att de flesta formerna av bröstcancer kan orsakas av ett samspel mellan olika gener, polymorfier, i kombination med andra faktorer.
Peter Hall, Radiumhemmet:
Det finns 2 typer av gener;
• Högpenetranta gener ‐ BRCA 1 och 2. Dessa medför mycket stor risk att bröstcancer utvecklas. Det
är dock endast ca 2 – 4 % av alla bröstcancerdrabbade som bär på denna gen, ca 1 av 1 000 kvinnor.
• Lågpenetranta gener ‐ FGFR2, CASP8. Dessa är en tillväxtfaktorreceptor som inte har lika stor risk
att ge bröstcancer. Här krävs en kombination med livsstilsfaktorerna. Dessa gener bärs av 30 – 40 %
av alla kvinnor i Sverige.
Massa information om cancergenerna brca1 och brca2 i PDF format
www.lakartidningen.se/old/content_0425/pdf/2172_2177.pdf
http://sfmg.se/sv/filarkiv/externa-dokument/category/7-arbetsgruppen-for-cancergenetiska-mottagningar?download=30%3Asota-brost-och-ovarialcancer-draft
Bra länkar
http://www.ungochbrostcancer.se/index.php?id=7
Är man bärare och får en annan cancerform är detta inte kopplat till denna cancergen utan beror i så fall en annan kombination av ev gener eller den naturliga nedbrytningsprocess som sker vid 50 års ålder.
Genen gör i princip att man får högre risk att utveckla cancer och i en tidigare ålder. Som bärare av BRCA1 har man 80% chans till bröstcancer och 40-60% chans till äggstockscancer. Det vi har dokumenterat i våran släkt 3 generationer bakåt är yngsta fallet bröstcancer 34 år och älsta 44 år alla med dödlig utgång (riskåldern är mellan 40-50 år, kan upptäckas från 20 år till 70 år, för någon utan genen ligger snitt åldern 65 år). Detta gör att vi inte kan beräkna när en eventuell äggstockscancer torde bryta ut då vi inte har något fall i släkten. Äggstockscancer för en person utan gen inträffar vid ca 60-70 års ålder, med cancergen ned mot 40 års ålder.
Bröstcancern kan man enkelt hålla koll på själv genom att månatligen känna igenom brösten. Vi som är bekräftade bärare av genen kallas även årligen till Mammografi, ultraljud och magnetröntgen. Under mammografi tar man kort på brösten genom att trycka ihop dem så mycket som möjligt från olika vinklar, vid ultraljudsundersökning trycker läkaren en ultraljudskamera mot bröst och armhåla med cirklande rörelser och magnetröntgen görs liggande på mage i en magnetröntgenkamera.
Äggstockscancern kallas bukens tysta tumör då det är svårt att upptäcka den i tid. Årligen och slutligen så ofta man kommer överrens med sin gyn-läkare kallas man till ultraljudsundersökning. Detta sker genom att en ultraljudskamera går vaginal väg och trycks mot slidväggarna för att se hur äggstockarna mår.
Förebyggande operationer kan man göra i båda fallen, valet är ditt och processerna sätter igång när du säger att du är redo. För att vara på den säkra sidan räknar de ca 5 år före det yngsta fallet. Då vi inte har någon dokumenterad ålder på äggstockscancer sker en eventuell operation när man själv vill, men alla parter är medvetna om riksåldern.
Riskåldern handlar om den biologiska klockan. Även fast man gjort profylaktisk mastektomi (förebyggande bröstoperation) innan 30 års ålder betyder inte detta att riskåldern för ovarialcancer (äggstockscancer) sänks. Om man tänker att våran riskålder för ovarialcancer egentligen ligger runt 43-45 år så skall alltså en profylaktisk ooforektomi (förebyggande äggstocksoperation) räknas in vid/innan 40 års ålder. Vi har alltså många år på oss att skaffa barn innan vi väljer en ooforektomi. Det är alltså ingen som tvingar in dig i en operationssal utan det är helt och hållet ens egna val, läkarna kan bara rekommendera.
Cancerfonden:
På 1990-talet hittades två förändrade gener som kan orsaka bröstcancer, BRCA1 och BRCA2 på kromosom 17 respektive 13. Båda är högriskgener för bröstcancer, och ger upp till 80 procents risk att utveckla sjukdomen. De ökar även risken för äggstockscancer till 20-40 procent för BRCA1 och till 10-20 procent för BRCA2. Män kan bära på anlaget och överföra det till sina barn. De män som bär på en förändring i BRCA2-genen löper ökad risk för prostatacancer.
Åldern vid insjuknande är i genomsnitt lägre än vid de spontana formerna, vilket innebär att framför allt bröstcancerrisken börjar öka i 30-årsåldern och ökar påtagligt från 40-årsålder. Risken för äggstockscancer ökar från 40-års ålder.
Trots intensivt sökande har ännu ingen tredje bröstcancergen hittats, vilket tyder på att de flesta formerna av bröstcancer kan orsakas av ett samspel mellan olika gener, polymorfier, i kombination med andra faktorer.
Peter Hall, Radiumhemmet:
Det finns 2 typer av gener;
• Högpenetranta gener ‐ BRCA 1 och 2. Dessa medför mycket stor risk att bröstcancer utvecklas. Det
är dock endast ca 2 – 4 % av alla bröstcancerdrabbade som bär på denna gen, ca 1 av 1 000 kvinnor.
• Lågpenetranta gener ‐ FGFR2, CASP8. Dessa är en tillväxtfaktorreceptor som inte har lika stor risk
att ge bröstcancer. Här krävs en kombination med livsstilsfaktorerna. Dessa gener bärs av 30 – 40 %
av alla kvinnor i Sverige.
Massa information om cancergenerna brca1 och brca2 i PDF format
www.lakartidningen.se/old/content_0425/pdf/2172_2177.pdf
http://sfmg.se/sv/filarkiv/externa-dokument/category/7-arbetsgruppen-for-cancergenetiska-mottagningar?download=30%3Asota-brost-och-ovarialcancer-draft
Bra länkar
http://www.ungochbrostcancer.se/index.php?id=7
24 April 2011
Nu är det snart time att få prata med plastikkirurgen och även ultraljudsundersöka mina bröst. På tisdag smäller det och jag håller på att skriva ner frågor och sånt.
Jag får med mig min vän Emy så jag slipper vara helt ensam mellan varven.
Det känns skönt. Hoppas på snabba puckar sen men jag vågar inte hoppas för mycket.
// Lisa
Jag får med mig min vän Emy så jag slipper vara helt ensam mellan varven.
Det känns skönt. Hoppas på snabba puckar sen men jag vågar inte hoppas för mycket.
// Lisa
...efter healingen
Jag grät inte allst! Jag har skuttat på lätta fötter ned för backarna till jobbet igen (visst vårsolen hjälper också)
Men som vi båda kom överrens om så är det något i bröstkorgen. Men det verkar inte som om det behövdes idag, men jag har med all säkerhet fått styrka till något annat... vi får se vad.
Genom gyckleriet så vet jag ju att jag gillar kontroll så det kan varit just det som stoppat idag men det är det ingen som vet. Får ta steg mot att kunna släppa kontrollen och jag kommer kunna vara mer mottaglig.
Ja det blev lite flummigt idag, men så är det när man är en liten yogi som tror på lite mer saker... kanske inte allt... men att healing finns och har ett syfte det är sant som att jag sitter här och skriver dessa rader.
Sara
Men som vi båda kom överrens om så är det något i bröstkorgen. Men det verkar inte som om det behövdes idag, men jag har med all säkerhet fått styrka till något annat... vi får se vad.
Genom gyckleriet så vet jag ju att jag gillar kontroll så det kan varit just det som stoppat idag men det är det ingen som vet. Får ta steg mot att kunna släppa kontrollen och jag kommer kunna vara mer mottaglig.
Ja det blev lite flummigt idag, men så är det när man är en liten yogi som tror på lite mer saker... kanske inte allt... men att healing finns och har ett syfte det är sant som att jag sitter här och skriver dessa rader.
Sara
Healing
kl 14.00 smäller det!
Jenny på Yogastudion småhealade mig i savasana för några veckor sedan... jag var då i samma skick som nu dvs jag har ägnat senaste timman att läsa runt på flera bloggar och börjat bygga upp en liten gråt i bröstet. Dålig timing men jag tror att det är det som jag kommer få ut av healingen hur jag än gör. Jag kommer gråta som ett litet barn.
Det är det som är det värsta. Du vet att du behöver inte gråta, för att du har ett fantastiskt liv ändå, men ändå så bygger man på ett litet förråd. Lyckogråt och sorggråt om vart annat. Det största felet just nu är att jag har inte sörjt klart min älskade kisse Murre som tragiskt fick ta livet till i somras, men jag har heller inte fått sörja Borka, bigeln med personligheten som kommer saknas länge. Varför? för att jag har distans till det som händer på fastlandet... och tar distans också... är mitt uppe i en musikalproduktion och vill mycket med kultursamorderiet men det händer inte mycket just nu (passiv stress).
Sedan laddar man ju också för att åka hem i påsk, ränsa ut skiten och komma tillbaka med ny energi.
Nu får man ju inte tro att jag inte kan gråta ut hos älskingen, men om jag känner att jag inte behöver så tränger jag bort det istället. Eller rättare sagt... jag har kännt mig blank... som om jag sparar det till sen... jag har velat gråta några gånger men det har liksom inte kommit... och då orkar man inte sätta på snyft-filmen som man vet kommer funka alla gånger för man vet att det skulle bara vara tragiskt.
Men nu ska jag prova healing på riktigt, hon ska få kolla in i mina knän som har bråkat över helgen, axlarna som är konstant spända sedan kommer hon väll gå på djupet och då kommer hon få se upp! Hon sa att det ska bli spännande och jag kunde bara bifalla...
Ska ta en healingstund med Marjo i sommar, för det har jag sagt att vi ska göra.
Nej nu är det dags att ta tag i dagen, måste fixa lite musikarr till musikalträningen ikväll så produktionen är perfekt om tre veckor.
Sara
Jenny på Yogastudion småhealade mig i savasana för några veckor sedan... jag var då i samma skick som nu dvs jag har ägnat senaste timman att läsa runt på flera bloggar och börjat bygga upp en liten gråt i bröstet. Dålig timing men jag tror att det är det som jag kommer få ut av healingen hur jag än gör. Jag kommer gråta som ett litet barn.
Det är det som är det värsta. Du vet att du behöver inte gråta, för att du har ett fantastiskt liv ändå, men ändå så bygger man på ett litet förråd. Lyckogråt och sorggråt om vart annat. Det största felet just nu är att jag har inte sörjt klart min älskade kisse Murre som tragiskt fick ta livet till i somras, men jag har heller inte fått sörja Borka, bigeln med personligheten som kommer saknas länge. Varför? för att jag har distans till det som händer på fastlandet... och tar distans också... är mitt uppe i en musikalproduktion och vill mycket med kultursamorderiet men det händer inte mycket just nu (passiv stress).
Sedan laddar man ju också för att åka hem i påsk, ränsa ut skiten och komma tillbaka med ny energi.
Nu får man ju inte tro att jag inte kan gråta ut hos älskingen, men om jag känner att jag inte behöver så tränger jag bort det istället. Eller rättare sagt... jag har kännt mig blank... som om jag sparar det till sen... jag har velat gråta några gånger men det har liksom inte kommit... och då orkar man inte sätta på snyft-filmen som man vet kommer funka alla gånger för man vet att det skulle bara vara tragiskt.
Men nu ska jag prova healing på riktigt, hon ska få kolla in i mina knän som har bråkat över helgen, axlarna som är konstant spända sedan kommer hon väll gå på djupet och då kommer hon få se upp! Hon sa att det ska bli spännande och jag kunde bara bifalla...
Ska ta en healingstund med Marjo i sommar, för det har jag sagt att vi ska göra.
Nej nu är det dags att ta tag i dagen, måste fixa lite musikarr till musikalträningen ikväll så produktionen är perfekt om tre veckor.
Sara
15 April 2011
Jag är glad och ledsen.
Idag fick jag brev ifrån Plastikkirurgiska kliniken och för att fatta mig kort så ska jag få komma dit 26 April, samma dag som jag ska till ultruljudsundersökning av brösten fast på olika tider.
Kort och gott blev jag en väldigt glad tjej för att USÖ än en gång har visat att de faktiskt kan vara otroligt snabba och att de är jävligt duktiga på att matcha tider.
Jag blev en ledsen tjej då jag tänker på Mamma, att det kunde ha gjorts något för henne innan hon fick cancer, om man bara hade sett den otrevliga röda tråden att hennes fastrar hade haft cancer och så vidare.
Att Mamma själv någonstans förstod att hon också kunde få bröstcancer men nöjde sig med att undersöka brösten själv. Men information om att man kan gentesta sig fanns nog inte då. Jag blir arg. Jävlaskitcancerhelvete!!
Shit... 26e är om 11 dagar!!
Är det någon som har frågor som jag kan ställa till plastikkirurgern eller ultraljudsteknikern??
För jag kommer liksom aldrig på något att fråga, eller jag har ju lite frågor om operationen men jag kommer säkert glömma bort hälften när jag väl sitter där. Så kom med frågor som ni har i hjärtat och som vill komma ut så kan jag ge er och mig själv svaren sen när jag har varit där.
Men nu ska jag duscha. Jag har cyklat med både vår hund Boy och sen tog jag en tur utan han.
Efter duschen ska jag väga mig och skriva hälsodeklaration. Hurra!! Jag vill inte veta...
Puss hej!!
Mot planerad väntan
Idag fick jag två brev från USÖ. Ett där jag har blivit kallad till ultraljudsundersökning av brösten och ett där de säger att inom de närmaste två månaderna kommer jag få komma till Plastikkirurgiska Kliniken för undersökning och bedömning.
Väntan på en sak leder till en till och under den tiden kommer jag snart inte ha några problem att visa mina bröst för främlingar. För att vara lite rolig kanske jag börjar blotta mig på gatan, nyckter och nästan vid mina sinnes fulla bruk.
Men nu kanske jag vill ha någon med mig... det är tråkit att vara på sjukhus själv och jag gillart inte. Inte där det luktar sjukt och medicinerat.
Så vem vill följa med på ultraljud den 26 April??
Väntan på en sak leder till en till och under den tiden kommer jag snart inte ha några problem att visa mina bröst för främlingar. För att vara lite rolig kanske jag börjar blotta mig på gatan, nyckter och nästan vid mina sinnes fulla bruk.
Men nu kanske jag vill ha någon med mig... det är tråkit att vara på sjukhus själv och jag gillart inte. Inte där det luktar sjukt och medicinerat.
Så vem vill följa med på ultraljud den 26 April??
