Äggstockar och barn
I våras så fick jag äntligen träffa en expert på äggstockscancer och BRCA, Elisabet Hjerpe! Henne har jag väntat på sedan 2014. Hon var upprörd efter att hon läst min journal då hon tyckte att riktiga fel begåtts i fråga om hanteringen av mig
som BRCA-patient.
- För det första så sa hon att årliga kontroller när det gäller äggstockarna ger inte samma säkerhet som med brösten. Varför? Äggstockscancer bildas inte från cystor. Den bildas och skickar ut metastaser direkt som angriper
vävnader i magen - just det, du läser rätt - bröst sitter utanpå och kräver lymforna för att spridas medan äggstockscancer skickar ut sina "sporer" - som jag tänker mig det - direkt!
- För det andra så sa hon att BRCA patienter ska ta p-piller och inte minipiller. Visst minipiller (Cerazette) har fungerat för mig och jag har inte haft menstruation på år och dar. Men p-piller garanterar att äggstockarna inte släpper ifrån sig ägg - dvs ägglossningen - som triggar cancerbildningen.
Så jag fick först Prionelle som inte har sockerpiller och så tyckte jag mig ha symptom som uppkom i bytet och jag fick Estrelen istället. Symptomen vete tusan om de ens hade med detta och göra men nu äter jag klart Estrelen paketet och så ska jag prova att byta tillbaka för jag gillade Prionelle just för att alla tabletter har samma mängd hormon och så behöver en inte slänga bort piller. Då jag inte har mens behöver jag nämligen inte ta sockerpillerna.
Jag fick äntligen ställa min fråga
- fungerar livmodern efter äggstockarna tagits bort?
Hon svarar att det är inget som kan garanteras så om vi ska ha barn så är det nu!
Min mammas faster dog i bröstcancer när hon var 34 och jag fyller det i år.
Nu i mitt liv har jag precis bytt hemstad, från Gotland till Västergötland. Jag och Max påbörjar en ny etapp i vårt liv och jag prioriterar det livet med allt vad en ny plats och nytt jobb innebär.
Jag är glad att jag och Max pratat fram och tillbaka om barn - jag menar det första jag berättade på våran första dejt var om min mamma som gått bort i bröstcancer och sedan har han varit med på resan med beskedet och brösten och allt. Så vi har
pratat högt och lågt. En avgörande sak som jag funderat länge på är
- hur uppfostrar jag ett barn med BRCA? Om jag sätter ett biologiskt barn till världen så kommer jag vilja veta direkt. Jag vill kunna förbereda barnet på de livsval som hen kommer behöva göra. Men hur gör jag sånt så att det är naturligt utan att
förebilder finns mer än jag och Lisa som har fejktuttar? Vad är cancer och ska hen vara rädd? Hur gör en så att hen inte blir rädd utan kan känna att mamma vet och har kontroll?
Så hur undviker jag att få barn med BRCA?
- tar ut ägg och ber de sålla bort embryon med BRCA
- adoption
- fosterhem
Jag har alltid sett fram emot att skaffa egna barn. Jag såg fram emot att kunna föra vidare 30 år mellan förälder och barn som det är på min fars sida. Men livet med studier och karriärval har lagt barnplanerna på is. När frågan kommer - för vi är
ju i den åldern där det är normativt att skaffa barn - har jag börjat säga "vi har inte bestämt hur vår familj ska se ut än".
Jag har någonstans på vägen insett att jag förmodligen aldrig kommer vara gravid. Något som jag både sörjer och kan klara mig utan! Visst är det häftigt att ha en "ailien" i magen men allt runtomkring...
För det finns också många barn i världen som behöver en ny familj.
Som lärare får jag umgås med barn i alla fall och som moster är jag del av mina systerdöttrars liv.
Jag känner en enorm lättnad att kunna säga att de kan ta mina äggstockar utan att jag har fått föra mina gener vidare. Att jag inte behöver leva med pressen att pressa in ett barn innan operationen.
Nu ska jag landa och sedan söka upp sjukvården här för att se vad de kan erbjuda.
Sara satt och skrev
