Tredje återbesöket efter op
Sårvätska flyter fortfarande ut från några öppningar och Ann tar prover.
Inkeri kommer in säger att huden ser ansträngd ut och jag skall vänta på ett telefonsamtal om akut ultraljud för att se om det ser bra ut inuti.
Jag får mer dalacin utskrivet och får min första mjukis bh, inte allst en sådan sportvariant som skall hålla ihop allt utan en lättare som man får åla sig i med lagom med stöd.
Jag får en remiss ned till foto där jag blir dokumenterad med komplikationen.
Max och jag kan planera hemfärd men jag skall tillbaka nästa fredag för en ny undersökning. Jag ska ta det lugnt så som de första veckorna och kan prova att ta bort Naproxenen från mitt pillerintag. Framförallt skall jag hålla brösten varma!
Det börjar sjunka in att jag trots min fysiska form och hälsa nog skall finna mig i 6 veckors sjukskrivning. Komplikationen är det enda som stör, vilket gör mig något bitter för det är alltid något som skall gå emot.
Efter op så gjorde jag ju sämsta rörelsen just med högra sidan. Jag tog tag i sängens hävarm och drog mig till rätta där jag satt. Sjuksystern stod bredvid och förfasade sig efteråt men ingrep inte medan jag gjorde det. Kan det vara det misstaget som bidrog?
Det var också höger sida som det sista jobbiga dränaget satt på.
Men det är även det implantatet som legat rätt!
Felet går nog inte att lista ut mer än att konstatera att det blivit som det blivit! Och om det vill sig kommer det bråka färdigt och sedan aldrig mer krångla!
Båten är i alla fall bokad för morgondagen, vi hade en tanke att åka hem ikväll men nu blev det lite mer att boka in under dagen.
Ultraljudet visade sig vara positivt och ingen vätska fanns kring implantatet. Så jag slapp dränage! Hurra!!!
Läkaren sa att det var många patienter de tog emot med denna komplikation och visade på en svullnad (på rätt sida bröstet) ungefär hur det skulle sett ut med vätska, men svullnaden innehöll partiklar och skulle det varit vätska skulle det varit helt svart.
Annars hade de satt i ett dränage för att sedan låta mig gå upp på mottagningen igen och så hade de tömt mig där.
Konstigt att se ultraljudet på sina nya tuttar. Ett par vanliga ser ut som årsringar eller bark på ett träd med lite håligheter (vattensystor eller liknande). Nu hade jag ett lager med årsringar och sedan bäckmörker. Implantatet är ju vätska.
Vi gick upp på mottagningen i alla fall och lyckas timea Ann för att berätta att dalacinen inte skrivits ut. Hon blev chockad över att de på ultraljudet inte gjort någonting av det som trots.
Så nu väntar jag på att klockan ska vandra så att Inkeri ska hinna skriva ut dalacin så jag kan åka in till Tyresö och hämta ut.
Lite vårsol hinns med!
/Sara
Komplikationer
Komplikationer kan komma när man minst anar det.
Igår natt klev min älskade katt på högra bröstet. Jag, som alltid är beredd när hon är på det humöret, låg och sov djupt.
Sjukt obehagligt och jag skrek till, varav katten inte har försökt sig på något liknande sen dess.
När jag ställde mig i badrummet för att fukta mina armhålor såg jag det - som en leverfläck som tittade fram under tejpen nära bröstvårtan.
Max och jag konstaterade att det var blod på insidan av huden men ingenting tycktes ha läckt.
Igår kväll noterade jag att blodblåsan var något större och ringde avdelningen och fick prata med Isabelle!
Hon sa att sådana komplikationer kan uppstå och så länge det inte sprutar blod eller läcker eller att storleken ökar i hög takt eller att jag har feber så kan jag sitta lugnt i båten, annars ska jag in akut.
Nu på morgonen kan jag konstatera att det sölat lite sårvätska på nattskjorta och täcke, men allt har torkat så jag kan bara av placeringen säga att det är från samma ställe. Ringde igen för att fråga hur mycket det skulle läcka för att vara allvarligt och sjuksköterskan som svarade frågade vad som hade läkt och ifall det luktade och om jag hade feber. Hon bad mig avvakta under helgen - då jag på måndag träffar Ann igen - och att jag ska ringa om jag är orolig.
Idag som är duschdagen! Jaja, får bli en selektiv dusch som första gången efter op.
Goda nyheter är i alla fall att rodnaden från inflammationen har lagt sig tack vare antibiotikan! Nu är det bara vätskan i bröstet som är frågan ifall det är för mycket. Hur är det när det skvalpar runt lixom? För det är mycket vätska men skvalpar tycker jag inte att det gör.
Nåväl, förbereder mig på att kanske få ligga över på måndag för tömning och andra åtgärder. Undra hur de tömmer? Får man ett nytt dränage inopererat?
/Sara
