Precis hemkommen från op
Jag får börja med en liten tillbaka blick: Inkeri kom mycket riktigt på besök innan jul - närmare bestämt 16 december. Kallelsen jag fick gjorde mig förbryllad - det var en vanlig kallelse till att träffa läkare. Helena var ledsen att säga att jag inte hade fått plats på operation. Så det blev en vanlig undersökning där Inkeri framhöll samma som Åsa - att allt såg bra ut. Hon sa att ifall jag ville så skulle de tömma lite och jag försökte få ur henne vad hon skulle göra varav hon sa att de var så arbetsskadade att de såg saker vi patienter inte såg och alltså skulle jag gå på min egen känsla.
Jag visste inte hur jag skulle förhålla mig, högra bröstet är större från mitt perspektiv men framifrån syns knappast något. Men jag har heller inte provat bh-ar - det tyckte Inkeri jag skulle göra för att bestämma mig.
Inkeri sa att det skulle bli lokalbedövning för att "Sara är så stoisk att det klarar hon av". Operationen får ske när Åsa är på besök i februari.
Och här är vi idag! Det är det jag är hemkommen från!
Såhär gick det till: i måndags träffade jag narkosen och hon berättade lite kort om lokalbedövnings operationer. I torsdags (samma dag min förkylning bröt ut) ringde jag och frågade när jag skulle vara på plats: kl 8.
Som vanligt här i Visby är man på plats tidigare än själva op. När jag kom in (visserligen 7:30 för jag ville ha god tid på mig - men det blev lite för god tid) så fick jag i alla fall byta om och lägga mig i op-väntrummet. Jag erkände från början att jag var förkyld men de sköterskorna sa att de inte kunde avgöra ifall op var möjligt. Helena dök upp och målade lite på mig. Jag berättade om förkylningen och hon sa att Åsa fick avgöra men att hon inte kom in förrän 8-8:30. Däremot gav hon instruktion att jag skulle få antibiotika ifall op var aktuell för att hämma eventuell inflammation. Sedan sa hon att op förmodligen blev närmare 11. Efter jag fått alvedonen bestämde jag mig för att sova fram till op. Jag vaknade till lite då och då (framförallt när hälarna somnat, vilket är en märklig upplevelse när man ligger still på något hårdare underlag) och låg och diggade till musiken de låter flöda i väntsalen (sjukt bra musik!). Sköterskan gav mig en port och började blanda till antibiotika samtidigt som op-sköterskor dök upp för att hämta mig.
De frågade om jag kunde promenera till op-sängen vilket ju gick bra! Väl framme vid sängen fick jag klättra upp och lägga mig. De rullade iväg mig till op-salen. Väl inne började äventyret!
De rullade in sängen över en plint som höjde sängen ytterligare. Sedan snurrade de runt sängen. De tog min puls och jag fick antibiotikan och en värmefilt. Jag fick lägga mig bättre till rätta och krångla ur skjortan och sedan tvättades området grundligt och op-lakarn klistrades på så jag avskärmades från op området. Åsa och Helena kom in och Åsa frågade ifall de skulle tömma något innan de tog bort dosan.
Jag sa att det är lite vilket som men att hon kunde ta lite. Åsa höll med om det lilla så hon sa 5 cl och det kunde jag gå med på.
En av sköterskorna som hämtade mig stod och höll min hand (uppskattas!) och Åsa berättade att hon nu skulle sticka mig med lokalbedövning och att det skulle svida lite (mycket). Sedan kändes "ingenting". De använde en brännare på blodkärlen för att de inte skulle blöda och de sa att jag fick säga till om det kändes något. Såklart kände jag att de höll på! De bökade omkring i ett hål på 3 cm för att få ut dosa med sladd, sticka i en nål i dosan för att tömma 5 cl och sedan rycka ut allt. Den satt bättre än de brukar (Åsa funderade på att det berodde på gammal ärrbildning) och Åsa fick snitta på lite fler ställen - och ett ställe hade ingen lokalbedövning. Så det sved! De lugnade sig och jag fick berätta vart det gjorde ont, de gav mer bedövning och gick på igen - sved igen! Jag fick bedövning intravenöst - kändes lika snurrigt som sockerfall - och sedan kunde de fixa det sista för att dra ut den och sy igen.
Åsa bad så hemskt mycket om ursäkt att hon hade gjort mig illa men jag bara skrattade.
Vilken upplevelse!
Sköterskorna rullade mig till där jag hoppade på sängen och så ledde de mig tillbaka till min säng. Där fick jag hälsa på Helena och Åsa som sa att jag fick gå hem när jag var redo och det enda jag skulle tänka på var att undvika att bada på 2-3 veckor. Jag fick smörgås och te och när det var klart tog sköterskan ut min port och sedan visade hon mig till skåpet där jag hade mina grejer. Jag skuttade ur allt för att titta ordentligt på resultatet.
På mellandagsrean hade jag köpt nya bh-ar och det var efter den provningen som jag ändå ville tömma något ur protesen. Då har jag ändå velat fram och tillbaka varje gång jag tänkt på det. I efterhand kanske 5 cl ändå var lite mycket. Men då är jag petig! Kanske var det petigt att ta ut 5 cl över huvud taget men det är mycket jämnare nu även om vänstra är ett uns större ovanifrån sett.
Nu är det såhär jag skall se ut tills nästa gång om en 5-10 år. Nu är det klart. Känns sjukt konstigt!
På fredag är det två år sedan första operationen. Det som med flyt skulle vara klart efter det. Men min petighet och stoiskhet har fört mig hit, och det med ett leende på läpparna.
/Sara
Läget
I onsdags fick jag träffa dr Åsa som var på besök i Visby, och dr Helena var också på plats. Åsa sa att det såg mjukt och fint ut trots min historia. Hon kom dock med ett dåligt besked - mitt västra implantat är one of a kind - dvs de använder inte den sorten längre. Det betyder att vill jag byta så måste båda bytas. Åsa sa att det skulle vara väldigt klåfingrigt att gå in och byta båda mtp alla risker som det medför. Jag höll med!
Hon tömde 20 ml från expandern och nu äntligen är brösten jämnstora! Åsa sa att kanske 10 ml till kunde tömmas när Inkeri kommer i november då porten skall tas bort.
Utseendemässigt så är vänstra implantatet anatomiskt utformad dvs bredaste stället är längst ned på protesen medan expandern har sitt fyllnadsställe mitt på så den är rundare. Innan de tömde i onsdags syntes det ganska bra men nu är de så lika de kan. Vänster har ju mindre underhudsfett och man ser tydligt bröstmuskelns kontur medan höger tagit åt sig det transplanterade fettet.
Måste säga att jag uppskattar saltlösning. Det följer ju gravitationen och nu när vi tömt så mycket (kapaciteten är 450ml nu har jag 330ml) är bröstet riktigt mjukt. Något jag tänker ha i åtanke när jag skall byta om en 10 år.
/Sara
Sommarfix
Idag har jag träffat dr Helena Vastas! Hon är kirurg på bröstavdelningen. Huvudsakliga anledningen var för att det börjat göra ont under bröstet, och varit så i minst en vecka. Jag ringde bröstmottagningen i morse och ssk Sofia svarade då Petra har semester. Helena var på operation hela dagen men Sofia skulle se om det gick att jag kom in.
Helena tyckte allt såg fint ut men sa det att hon varit i kontakt med Inkeri för att se om hon var i tjänst - och det var hon! Så Helena ringer Inkeri och de snackar lite läkarspråk kirurger emellan. Det beslutas att de skall tömma på åtminstone 40-50 ml och jag skall ta prover för att se vitbalansen. Helena tömmer 39 ml och jag får en tid bokad i nästa vecka. Jag får en remiss till provtagningen och visar proverna på infektion skall Helena ringa och så får jag gå och hämta ut infektionshämmande. Börjar det bli en rodnad skall jag in akut och då skall jag som patient vara medveten om att de inte får gå in och tömma på sårvätska om det inte är på röntgen och att denne har erfarenhet av proteser!
Helena säger till Inkeri på telefon att "hon har inte hoppat omkring mer än vanligt" varav jag tänker - vi var på Liseberg! Så man kan ju lungt säga att jag hoppas allt går över och det bara är en svacka för annars har jag satt mig själv i skiten i samma sekund som jag satte mig Balder.
Redan nu efter tömningen känns det i alla fall bättre! Jag kan ha på mig op-bh utan att det gör ont under resårbandet. Så nu ska här vilas!
Vi fick se bilderna från starten! Helena tog fram före bilderna och konstaterade högt att jag hade haft riktigt fina bröst innan - mhm sa vi! Sedan fick vi se efterbilderna med det uppsvällda högerbröstet - shit så jag såg ut! Helena fick fråga ifall de satt in olika storlekar varav vi fick berätta att det var vätska. Sedan fanns de andra bilderna från när det skiter sig ännu mer och tillslut foton efter de tagit bort protesen. Vilken resa!
Hon sa att bilderna finns där ifall vi vill komma åt dem - najs tänkte jag!
På provtagningen fick vi träffa Oscar! Effektivt och bra gick det så jag fattade knappt att det var klart!
Ja antingen har vi varit klantiga eller så var det bara dags att tömma. Håll tummarna för det senare!
/Sara
Pumpad!
Idag hände det! Ssk Petra stack in en spruta i min "knapp" och fyllde på 40ml! Detta skall vi nu göra pö om pö var annan vecka, allt som allt tre gånger och 120 ml!
Hon sa att det kunde kännas vid 20ml men jag började känna huden spännas ut redan vid 10ml. Vi sa att vi skulle starta med 50ml men båda tyckte huden blev lite för spänd så hon kunde med vakuumet dra ut 10ml. Så nu är jag plåstrad på sidan. Ömmar inte så farligt.
Har tagit reda på vad tejpen jag fick med heter: 3M Kind removal silicon tape och den skall gå att få tag på i välsorterade Apoteket butiker. Annars får jag skaffa en remiss som tillåter att man köper den via hemsidan.
Är inne på sista Soffban Natural rullen också! Så behöver verkligen handla!
Bröstet är verkligen runt om man jämför med det andra! Lite så man tänker att om båda brösten säckat hade jag fått bättre förutsättningar till nya bröst. Vänstra blir ju så kallt av ingenting... Hade det funnits mer fett där hade cirkulationen kanske fungerat bättre. Det visar sig när högra har läkt! Lite så att man funderar på att ge vänstra sidan en ny chans när implantaten skall bytas. För jag tror inte en fettransplantation skulle fungera med ett implantat i. Det skulle pressa bort fettet istället.
Nåväl! Jag visste när jag började med detta att jag skulle vara kinkig! Men det är ju i slutändan min kropp - klart jag får vara kinkig!!!
/Sara
Två-veckors-kontroll
För en vecka sedan besökte jag akuten - igen bara för att - det var en rodnad jag inte riktigt visste vad den ville bli men det visade sig inte vara något farligt.
Idag träffade jag Ssk Petra på Bröstmottagningen. Allt ser fint ut och jag tänker minsann inte sitta hemma en dag till! Om två veckor skall vi fylla på.
Vi pratade lite om tejpning då jag börjat få en irritation mot tejp, även brun. Jag har alltid använt alsollösning för att ta bort tejprester innan jag lagt på nästa och det är lite för uttorkande. Petra noterade även att under kirurgtejpen som jag inte rört över ärret var jag lite röd och därför fick jag en silikonbaserad tejp med mig. Jag fick även en tvättlapp att ta bort rester med och köpte även fler på apoteket - Remove heter de och kostade 141,5 kr för 50 st men det kommer det vara värt!
Annars så får jag börja sova utan bröstbandet!
Jobb i morgon - ska lägga upp lektionerna de närmaste veckorna så jag skall slippa ha något att bära omkring på. Hoppas jag lyckas med det annars får jag utnyttja folk till assistenter.
/Sara
Hemgång
Dr Axel har varit här och konstaterat att de kan ta dränet!
Jag får vänta ett dygn med dusch och några veckor med bad.
Inkeris rekomendation är bröstband i två veckor dygnet runt och sedan två veckor dagtid. Efter det kommer de fylla på protesen men jag kommer träffa Petra redan om två veckor för kontroll. Allt onormalt skall studeras och rapporteras - o ja!
Så det är bara att vänta på att de drar ut detta, vänta på lunchen och inta denna och sedan får jag gå hem!
*pink fluffy unicons dancing on rainbows*
Var bara tvungen :)
/Sara
Dränage
En läkare var precis här och han förklarade att då de lyft på bröstmuskulaturen och muskler är i sig blöta (ja det är ju i princip bara vävnad och blodkärl) kan det ta ett tag innan det slutar vätska. Det blir alltså en natt till! Han kommer svänga förbi i morgon också och hoppas på att det har avstannat då. Vätskan har blivit ljusare i alla fall vilket tyder på att det är fler vita blodkroppar som tar stryk vilket betyder läkning!
Jag är i övrigt frisk som en nötkärna!
Så Max kommer förbi sen så jag kan få lite permis!
/Sara
En natt till
Vaknade till soluppgången vid 05:20. Nattrutinerna här är vid kl 22 och kl 06 så nattsköterskan kom strax efteråt. Han bekräftade det jag trodde - att mitt rum har den finaste utsikten och stod en stund vid fönstret och noterade sillgrisslorna i vattnet.
Tänkte somna om men tankarna om hur jag hamnat här höll mig vaken och jag började skriva lite till Bcf Gotland Rosas tidning. Gick och tog min frukost i dagrummet vid åtta. Peter van Tour var gäst på radio Gotland så jag lyssnade på hans forskning om komposition i Neapel på 1700-talet. Där sången var det första instrumentet och basgångar grunden till harmonin.
Jag han knappt komma tillbaka till rummet förrän Inkeri och Ewa knackade på! Det ser fint ut men det har kommit mycket i dränet. Inkeri berättar att det skall fyllas på mer och jag kan se att det förmodligen var svullnad igår som gjorde att de såg lika stora ut. Porten till expanderprotesen sitter snett under bysten och det gör ont när man trycker där. Inkeri säger att den är lite bråkig och trycker lite extra - jo tack! Hon säger att huden var lite ärrad men att det är mer av mig denna gången så det kommer bli jättebra! Petra kommer kalla mig om två veckor för påfyllning. Bröstbandet skall sitta högt på det nya men lågt över det gamla. Hon skrev ut en sjukskrivning på 4 veckor men jag är ju välkommen tillbaka tidigare om jag tar det lugnt. Som vanligt skall jag inte vifta för mycket med armarna och inte höja de högre än axelhöjd. Inga lyft! Minsta tecken på inflammation ska jag ringa!
Jag skall snart bli av med nålen i armen! Och har bett om en magpåse för dränet för - jag skall få permis idag!!!
Bästa med att vara uppe och gå redan dag två.
/Sara
Op 1.5
Så blev klockan 13:30 och det var dags att förbereda flytten till op avdelningen. Känner mig allmänt yr och omtöcknad tack vare fastan.
Inkeri och Elisabeth kommer in och Inkeri målar på mig och verkar väldigt nöjd med sitt ett år gamla verk! Vänstra bröstet har visst satt sig riktigt bra!
Sedan rullas jag iväg! Uppe på op får jag vänta en halvtimma på att rulla in i op salen och jag blir försedd med en filt under tiden då det är lite kyligt.
Några kända ansikten från Gotlands körvärld svischar förbi. Vi tittar lite igenkännande på varandra men har lite svårt att placera oss - jag i op kläder de i op outfit. De flesta "professionella" korister jobbar nämligen på lasarettet!
Alla sköterskor är så mysiga och jag känner mig riktigt omhändertagen!
- du ser pigg ut!
Att jag alltid lyckas se pigg ut trots fasta och annat!
Tillslut rullas jag iväg till op och jag får byta halvvägs dit från säng till op bänk. Jag får visa min vighet genom att sätta mig på op bänken som nog är höjd till en meter.
Väl inne i op salen får jag benen omstoppade så de ligger lite i högläge. Lite mera pyssel och det är dags att säga godnatt.
Jag väcks vid halv fyra, fyra. Smärtan är närmast som jag mins den sist men den är koncentrerad till högra sidan. Jag skakar som ett asplöv trots värmefilten jag har närmast kroppen. Framförallt är jag kissnödig men det är inget jag kan göra något åt - knappt vaken och i smärtor. Jag får morfin och kan somna bort ett tag. När jag vaknar igen av att de tar min puls skakar jag fortfarande och smärtan håller i sig så jag får mer morfin.
Halv sex börjar jag kvickna till. Jag har det varmt och ombäddat och det är så att jag svettas lite! Så skönt! Med en fantastisk utsikt över St Gertrud och kakelugnen ligger jag och piggar upp mig. Jag får sockerdropp (hurra!) och börjar känna att jag snart kan inta vätska och framförallt gå på toa!
Två sköterskor tar mig till toaletten. Jag får även byta skjorta då min var fuktig och framförallt få på ett bröstband.
Jag har två tuttar!!! Inkeri har fyllt upp så de är lika stora! Mitt stackars russin till bröstvårta har ett litet veck kvar som gör att det glatt pekar uppåt!
Bröstbandet sitter åt lite grann men det ska det ju göra. Jag har ett dränage och Inkeri snittade upp ärret så jag har omslag utefter bröstsilluetten.
Sköterskorna rullar tillbaka mig och jag får ett glas vatten och ett glas proviva mango - fantastiskt gott!!!
Sedan bär det av ned till avdelningen.
Uppgraderas till ett mer västligt rum. Med fin utsikt norrut mot Tott hotell.
Jag skall få mat! Men de som lagt undan mat snålade så sköterskan Ewa skickade med en extra smörgås. Jag får order om att säga till när jag skall upp första gången så någon är där. Tillslut får jag min mobil och kan ringa runt och tala om att jag lever!
Lydig patient som jag är kallar jag på sköterska för att få bevakning när jag reser på mig. Sjuksköterskan ber mig ta det försiktig så jag inte skall svimma.
Helekopterplattan är precis utanför och går jag fram till fönstret möter detta min syn.
Man kan ha det sämre!
Besökstiden har hunnit gått ut så Max får komma i morgon! Jag har beställt taxi med Pärlan!
Ssk Ewa kommer in och tar min puls och saturation (hur mycket syre mitt blod tar upp, den lilla nypan man får på fingret) och hon gör klart för mig att jag är ett praktexempel och uppenbarligen vältränad! 99% saturation och en mycket bra puls!
Känns bra för en tjej som inte kunnat träna ordentligt detta året och fått 8 kilo på kroppen sen hon började resan!
Jag blir av med droppet och får piller för natten!
Det känns märkligt att allt är så centrerat till högra sidan. Jag har lite ont i högra skuldran så jag tror jag haft armen knasigt under op. Att porten sitter i höger armveck gör det inte bättre!
Nåväl!
I morgon får jag träffa Inkeri! Så ska vi få höra vad hon hittat på och vad jag har att förhålla mig till. Det är ganska mycket vätska i dränet men det är mörkt i alla fall! Ska bli mest spännande att se hur länge jag får ligga här - jag har inte brottom precis.
/Sara
Dags igen!
Förra måndagen fick jag reda på att det fanns tid för mig i Visby när Inkeri ändå var här tre dagar. I onsdags fick jag ta blodprov - för de har ju mig inte i systemet. I fredags fick jag träffa narkosläkaren och nu ligger jag här! Har knappt hunnit med att berätta för släkt och vänner då det var konserter i helgen och all planering inför vikarier!
Jag har fastat sedan kl 00:00 och sedan 8:00 har jag infunnit mig här men inte förrän vid två är operationen. De gillar att ha folk på plats i Visby.
Jag har precis duschat och lagt mig i sängen. Eget rum med egen dusch och toalett! Sjöutsikt via reflektionerna i grannavdelningens fönster. Kunde varit värre!
I fredags var det verkligen rutin. Narkosläkaren sa - men du kan det här va? Jo tack! Sköterskan innan bad mig fylla i som ett intyg att jag förstått när jag skall börja fastan och när jag tar sista glaset vätska etc. Märkligt men som hon sa - lika för alla!
Skönt att vara i Visby! Annars hade jag fått op 4 maj i Sthlm. Tar det hellre nu! Speciellt planeringsmässigt!
Max följde mig ned och kommer så fort jag hör av mig! 10 min promenad ned för backen! Vi bor så sjukt bra!
Ska bli så sjukt spännande det här! Ena stunden är jag trött på allt andra stunden är jag bara glad för all den erfarenhet jag får!
/Sara
Det närmar sig!
Väntar på samtal från Ann i veckan! Kanske är så att nästa op är här i Visby då Inkeri kommer hit ett par dagar!
Håll tummarna!!!
/Sara
Håll tummarna!!!
/Sara
Senaste utlåtandet
Som jag märkt försvann fettet fort från undersidan bröstet ganska snabbt efter op och Inkeri konstaterade i tisdags att en till sådan op behövs innan expanderproteser sätts in. Inkeri sa det att kroppen tar ju upp det som inte används och då jag har tunn hud kan det vara orsaken till att det blev komplikationer från början. Men det är ju skillnad! Hon menar att det kommer bygga på mer en andra gång.
Hon konstaterade också att det inte fanns så mycket kvar att ta av och att nästa gång kommer de ta fettvävnad från låren också.
Dvs jag kan fortsätta att lägga på hull för hullets skull!
Det var härligt att träffa Inkeri på hemma plan och kvinnan (vars namn aldrig fastnar) som deltog sist jag träffade Åsa var med samman med en till sköterska/läkare. Kvinnan är nu presenterad som kontaktpersonen sjukhusen emellan och alltså den som håller i projektet att Åsa/Inkeri åker över till Gotland och träffar patienterna.
Nästa op blir alltså i januari på samma ställe som förut - Inkeri frågade ifall det var ok och jag sa att det enda sist var ju väntan och det går väll kanske inte att planera. Hon sa att de är ju inte vana med oss mastektomi patienter men att vi förmodligen är av en annan kaliber och därför blir lite annat i deras vardag.
Därefter tre månaders läkning innan expanderprotesen sätts in och det bästa - påfyllningen kan göras i Visby!!!
Så någonstans april/maj har jag två tuttar igen, om än olika storlek :) Inkeri sa att man behöver inte ta ut expanderprotesen om det inte är så att man behöver göra en justering.
Så jag får lägga upp en awesome planering för våren som gör att en vikarie kan gå in med mycket på fötterna! Jo det är det enda jag tänker på just nu förutom tuttar.
Jag har ju valt att inte ha utanpå-protes då jag ansett det vara säkrats innan jag fått prata om hur hårt ett hårt tryck är. Inkeri trodde absolut jag kunde använda minst mjukisprotesen men absolut silikonprotesen "för så hårt skulle de inte trycka" men jag tror att jag i kombination med tighta linnen ändå får ett hårt tryck att jag skall använda protes så lite som möjligt. Nåväl.
Over and out
/Sara
Återbesök efter op 1.3
Jag har ju helt missat att berätta om onsdagens speedmöte med dr Åsa! Det var en ny ssk som mötte mig och det verkade som hon var på utbildning då Åsa visade och förklarade vad de gjort hittills med mig.
Jag fick därmed veta att de gjort cm stora snitt, bl.a. i ljumsken, för att med hjälpa av sånna där sugrör ta ut fett från mage och kärlekshandtag och även gjort snitt på fyra ställen på bröstet, tre efter rundningen på undersidan och en vid bröstvårtan, där de med en tunn nål pumpat in fett i formen av solfjäder för att det skall spridas jämnt.
Så jag har lite fyllning i bröstet men det är hårt där jag antar AMD materialet och huden integrerats och ärrats av infektionen. Det är alltså det nu som kommer avgöra ifall det blir expanderproteser eller ifall dr Åsa skall få arbeta trasdockastyle!
Åsa kom ihåg att vi setts på plastkgruppen även fast hon just då inte kände igen mig.
Nåväl läkarbesöket gick alltså till såhär : kläder av - visa förklara - ligg på britsen - lossa gördeln - byta tejp varav flertalet ärr på bröstet redan var borta så mindre tejpande där. Dr Åsa konstaterade att allt såg fint ut och att jag skulle ha gördel en vecka. Sedan var mötet klart och jag fick åka till jobbet.
Jag hade räknat med att det skulle ta lite mer än 7 min från utsatt tid men det gjorde det inte!
Bra när det går bra!
Då var jag i epicentrum av blåmärken men de har börjar gett sig nu, även bröstet som varit helt gult börjar få tillbaka hudfärgen.
/Sara
Smärtor
Jag kan ta att det känns som jag gjort ett hundratal situps men när ländryggen av någon anledning ger upp mitt i natten så jag måste omgruppera mig till soffan med kuddar - då kan det va! Säger någon ta mer smärtstillande skrattar jag i dennes ansikte! Hur mycket piller jag än trycker i mig har ryggen alltid en tendens att komma igenom och säga sitt.
Var redan så i Tyresö men tänkte att det bara var för att sängarna är hårda och att bäckenet därför lutar framåt och förvärrar läget för ländryggen.
Nåväl! Första natten hemma på Gotland avklarad och på onsdag skall jag träffa Åsa!
Jag skall ha den äran och duscha idag också! Kanske lite tejpbyte med! Har fått duscha sedan op men valt att inte göra det bara. Bättre hemma där jag kan sitta i duschen!
Lika bra att passa på medan sambon sover!
En riktig bröstprotes
Trodde inte jag skulle skutta hem som ett sommarbarn men det var just det jag gjorde!
Här är min nya protesväska samman med protesen och en "svettpåse" (något som tyvärr inte kommer med protesen längre men Margareta tycker är bra att ha - vilket jag håller med om).
Margareta, som är norrländska till dialekten, frågade vilken bh storlek och med erfarenheten av bikinitoppen sa jag 80B. Hon minskade till 80A och tillslut kom vi överrens om 75B. Så det skulle hon beställa - en Amoena Mona i champagne.
Protesen är perfekt! Eftersom jag har mer rundade än sluttande så rotade hon runt ett bra tag efter rätt protes - som hon visste fanns men inte säkert i hyllorna hos sig.
Med sin svettpåse kan jag ha protesen i vilken av mina bh-ar som helst.
Hade tänkt att lägga upp en fin bikinibild men då jag är osäker på ifall jag ska ha en storlek mindre ändå (då protesen just nu har en jätteficka och den hoppar runt lite som den känner) så blir den inte så bra!
Bikinin är ju rynkad så det är svårt att se i förväg vad som är rätt eller fel.
Over and out!
10 veckors kontroll
Idag har jag varit på besök på Bröstmottagningen och fick träffa Ssk Petra. Jag bad om en tid då det på vänstra bröstet har det utvecklat sig ett större vitt område som oftast blir kallt men som "återfyller" när man petar på huden. Det är fyrkantigt konstigt nog, men i ena jackan brukar jag ha mobilen i bröstfickan just på vänstra sidan, kanske kan vara att den tryckt emot? Huden är lite ansträngd mer kan man inte säga.
Vi tog bilder och Petra pratade med Dr Elisabeth och Ssk Ann. Ann sa att det kommer troligtvis vara lite ansträngt nu en tid framöver men att jag skall fortsätta hålla området varmt. Så får jag hålla koll att det inte utvecklar sig åt fel håll.
Jag kan även börja använda armarna mer, vilket jag också kännt att jag kan!
Jag har provat att köra bil i helgen och får tillämpa hand till hand svängar fast på nedre delen av ratten. Smärtan i axlarna hade sitt epicentrum i förra veckan men börjar nu avta, tack och lov!
Jag hade tänkt att äta smärtstillande tills idag men glömde ta piller i torsdags och tänkte att det är ingen ide att fortsätta. Min tankte är att ha några veckors återhämtning innan jag belastar systemet med alkohol.
/Sara
Allt ser bra ut!
Blånaden på vänstra var inget att bry sig om sa plastikkirurgen Åsa! SKITBRA!!! säger jag! Hon sa att det var ju så tunnt där och lärde mig känna vart SurgiMend plattan ligger.
Det är till och med mindre eller ingen vätska kvar i tuttpåsen (det som en gång var höger bröst). Så det behövde hon aldrig ge kommentar på. Hon sa att det skulle ta ett tag för huden att bli mjuk igen.
Jag skall äta upp de antiinflammatoriska piller jag har kvar och sedan är det slut med det!
Mycket riktigt stod det mellan Åsa, Kalle och någon mer som skulle operera ut implantatet på mig, men det blev Kalle! Så hon "kom ihåg" mig.
Hon berättade att det skulle läka i 6 månader innan de kunde gå in med ett nytt implantat. Åsa själv opererar många vad hon kallade "sista utvägen" operationer. Dvs ta vävnad från innerlåret (ni vet där det på oss tjejer putar ut lite, som en del väljer att photoshopa bort), vilket kan vara aktuellt beroende på hur det går med framtida försök med implantat. De kan ta från ryggen också men det görs inte på någon så ung.
Åsa sa även att det såg ut på mig som att jag hade mindre bröst innan. Jag tycker det är ganska samma men å andra sidan har jag inte provat bh-ar. En storlek större kan det iofs vara, men det är svårt att jämföra med ett hårt bröst som inte går att squeesa omkring i kläderna.
Åsa besöker Visby någon gång per månad men hon sa att det kanske skulle delas med Inkeri så att även hon hälsar på här!
Jag har fått ett namn på en sjukgymnast här i Visby som jag skall boka in mig hos! Hoppas de kan ta emot mig innan påsken så jag kan bli fit for fight efter påsk!
Och försäkringskassan ringde igår så jag kommer få besked i veckan om ersättning! Hurra!!!
/Sara
Träffa plastikkirurg i Visby
Petra tyckte sig ha svårt att bedöma mina färgnyanser så jag ska få träffa en plastikkirurg på onsdag som besöker Visby från Karolinska. Åsa heter hon.
Hon skall även bedöma hur länge jag ska äta piller.
/Sara
Sista återbesöket på länge
Idag byttes tejpen på det nya ärret.
I veckan har det samlats lite vätska som nu på morgonen hade delvis försvunnit. Här om dagen när jag använde mjukprotesen så var det lite rött men det gick också ned bortsätt från ett litet märke. Inget anmärkningsvärt men att hålla koll på.
Jag fick veta att mjukprotesen kan fungera som bröstbandet vilket är goda nyheter för vänstra bröstet! Så svullnar det så kan jag använda mjukprotesen mer.
Vänstra bröstet har fått en liten blånad på undersidan som inte får bli blåare och ytligare. Men det är cirkulation i alla fall. Jag skall fortsätta med min värmekudde (ska sy en mysig ylle-bh också så slipper jag se ut som att jag gjorde en förstoring samtidigt som rekonstruktionen).
Ärret såg bra ut och vecken var rena! Jag skall nu själv ta hand om allt och rapportera om det är något annat.
Petra skulle kolla med Elisabet ang hur länge jag skall äta antibiotikan men det är en vecka kvar så förmodligen är det inte mer än så.
Jag har i veckan dragit ned på alvedonen. Inga mer natt tabletter! Så har jag spritt ut mitt intag också.
När jag vaknade hade jag den där två dagar efter träningsvärken. Men det kan jag leva med, mitt tarmsystem behöver få vila efter 7 veckor av pillerknaprande.
Det börjar bli tråkigt att sitta hemma, ska bli kul att börja arbeta! Jag är sjukskriven till efter påsk men kommer arbeta samman med min vikarie på waldorfskolans avslutning.
Vikarien för kören i Eskelhem tar hand om dem till Valborg så jag har tid på mig att återhämta mig tillräckligt för bilkörning.
Jag provade att cykla till Ica här om dagen. Jag har aldrig tänkt på att man lägger vikten på styret när man hoppar upp på cykeln. Visst fördelar man vikt när man cyklar men det kan man parrera. Så det blir inte cykla förrän jag har lite mer styrka eller stretchat ut muskeln lite mer.
Så busskort skall inhandlas!
Försäkringskassan skickade papper i veckan så jag fick åka runt och hämta in uppgifter om timmar och lön från alla arbetsgivare. Jag är ju timanställd överallt så det är ju lite papper som inte hittade rätt!
Hoppas jag får betalt fort efter alla papper och nya papperna för förlängningen är inne.
/Sara
Återbesök på Visbys bröstmottagning
Petra erkände att hon och Elisabeth hade varit oroliga över hur det sett ut när vi sågs en vecka sedan.
Men nu ser det jättebra ut! Det har bara blivit ett ordentligt veck i huden som vi skall se till att rengöra dagligen med tops.
Petra fick ta bort lite av kirurgtejpen då den påverkade vecket så ersatte hon med en liten klippt bit.
Kalle hade skurit lite i bröstvårtan, vilket jag förstod skulle behövas för att det nya snittet skulle se snyggt ut då såret hade börjat torka i kanterna.
Margareta var en fantastisk kvinna! Hon sa det att mjukbröstet är ju verkligen nödfallet och visade på att det inte kommer sitta still allst. Hon sa att jag fick nåla fast det i mjukbhn.
Jag fick en storlek för stor men hon menade på att bredden stämde bättre med vad jag har så får jag tömma ut vadd. Så har jag fått hennes kort så jag kan höra av mig när den riktiga protesen skall provas ut.
Margareta tänkte helt rätt! Minus extra vadd ser det skitbra ut!
Petra lade in en ny tid om en vecka så att de är med och ser att allt ser bra ut när det är dags att byta tejpen!
Hade vi själva tagit bort kompressen idag hade vi inte kunnat konstatera det Petra konstaterade så det känns tryggt att göra allt under uppsikt tills man vet vad man tittar efter.
Så skönt att bli av med bröstbandet!!! Vänstra har börjar muttra lite, men inget som ser konstigt ut, bara jag som känner. På med mjukisbh och mjukisprotes! Redo att möta veckan!
/Sara
