BRCAsystrar

Vi beslöt, då jag svarat bra, dvs inte haft blödningar, med minipillret cerazette, att tillslut sätta in en hormonspiral vid nästa återbesök. Men tills dess ska jag endast ta östrogen och ta en gulkropps-dos i fjorton dagar inför återbesöket så att jag har haft en blödning.

Östrogendosen tar jag via plåster på höftområdet. Jag ska börja på 50 och sedan öka med 25 (halvt plåster) ifall jag får klimakteriebesvär. Plåstret sitter i flera dagar.

Jag hoppas att min hud gillar plåsterbytena! Annars finns det spray som sprayas på underarmen.

Så varför inte prionelle?

Prionelle innehåller det syntetiska östrogenet Etinylestradiol 150 mikrogram och det syntetiska progesteronet (gulkroppshormonet)  Levonorgestrel 30 mikrogram. Det är alltså en trippel dos av vad jag förmodligen minst behöver av östrogen. Därför innebär det större risker för blodpropp och utvecklande av cancer.

Östrogenpreparat

Estradot heter plåstret jag ska ta och det har det syntetiska östrogenet Estradiolhemihydrat.

Varför ska jag ta det utanpå kroppen? För att skydda lever och njurar!

Preparat med Gulkroppshormon (progesteron)

Cerazette innehåller 75 mikrogram av gestagenet  Desogestrel, ett syntetiskt progesteron. Det var mitt första preventivmedel och jag hade det tills jag träffade experten och vi bytte till Prionelle.

Provera, som jag ska ta till min 14 dagar kur, har 10 milligram av det syntetiska progesteronet  Medroxiprogesteronacetat. Så det blir en superdos!

Hormonspiralen heter Mirena och ger 20 mikrogram Levonorgestrel per dygn och sitter i maximalt 5 år. Det är alltså 10 mikrogram  mindre än Prionelle. Det positiva är att spiralen sitter där hormonet behövs - i livmodern.

Så jag ser fram emot att leva som jag levt utan blödningar med en kropp som inte kalkar ur eller kloggar igen och att mitt intag av hormoner hamnar där det ska utan omvägar!

Då kanske det är någon som funderar över naturliga hormon istället för syntetiska. Jag hittade en länk här om dagen som jag heller inte hittar med mobilen. Jag ska kolla i min dators historik sen… någon sida hävdade att övervikt var positivt då östrogen tillverkas i fettet eller så.

Jag kände där och då att jag har levt på syntetiskt hormon så länge att jag inte känner att det spelar någon roll. Men jag kan via kosten bättra på mitt intag av hormon och annars så gäller väll det att ha en sund kropp!

Nu sitter jag och väntar på att bli hämtad. Ska hinna ner till apoteket först också.

Att kunna kissa som vanligt är en fröjd som jag uppnådde sent inatt, men jag har inte kissnödighetskänslan än. Jag funderade över det och kom fram till att jag kände mig kissnödig efter op när jag var pumpad med morfin och annat. Nu ligger värken från operationen i vägen likt en dimma så jag går på sunt förnuft helt enkelt.

Sara skrev

Nu har jag genomgått min ovariektomi som det heter på kirurgiska!

Felet blir när det sätter sig i huvet. Jag hade en taktik - gå hela korridoren fram och tillbaka och sedan sucka och trycka mot blåsan. Det fungerade jättebra (som i det kom 50-100 ml i små omgångar av potentiellt 350-500) tills det inte fungerade längre… som jag längtar efter att få tömma blåsan i ett svep!

Nåväl den här posten ska inte bara handla om dessa svårigheter utan annat som kirurgen pratade med mig om innan operationen:

Så när jag nu tog ut äggstockarna så försvann min sista viktiga hormon-bildar-organ. Det betyder att jag nu gått in i klimakteriet. Jag läste på 1177 om klimakteriet och klimakteriebesvär innan operationen. Jag hittade också en länk (vilken jag såklart inte hittar nu) som tog upp olika läkemedel där Prionelle (det kombinerade p-pillret jag tagit) togs upp som ett bra alternativ då den innehåller alla hormon och annars hormonspiral (då den sitter i livmodern gör den nytta direkt) med något östrogentillägg.

Kirurgen sa dock att Prionelle har en för hög dos och rekommenderade östeogen-gel/plåster (mindre risk för blodpropp) och antingen gulkroppshormon-behandling var annan var tredje månad (för att få mens) eller hormonspiral. Det är nämligen så att om jag inte får tillräckligt med hormon så har jag risk att utveckla livmodercancer istället. Men uteblivet hormon ger också benskörhet och hjärt/kärl-sjukdomar.

Kirurgen märkte att jag knappt något viste och sa att det var illa att ingen pratat med mig om valen efter op men det ska vi ta i morgon. Inför bröstoperationen var jag förberedd för allt! Nu finns det luckor som fylls i eftersom.

Kirurgen påminde också att även ifall äggstockarna är uttagna så finns dessa celler lite var stans i buken. Jag har alltså reducerat min risk för bröst och äggstockscancer likt kvinnor utan BRCA-1. För det finns troligtvis ett par bröstceller i brösten med.

Kirurgen sa i alla fall att jag ska sluta ta prionelle och att om jag väljer hormonspiralen kan den lätt sättas i innan jag lämnar Gbg.

Jag såg ju fram emot att inte ta piller (tills jag kom på att jag var tvungen att ta piller) så hormonspiral och plåster verkar ju som en grej!

Sara skrev

I våras träffade jag en läkare för att "trycka på knappen", jag fyllde 35 år i somras.

Jag förstod att det skulle ta tid tills de kallade mig då corona härjar i världen men efter sommaren så frågade de om jag ville stå i Göteborgs operationskö och få tid redan på hösten. Som tur var gav sjuksköterskan mig tid att fundera.

För det blev en chock. Det var på riktigt nu. Vi satt och grät i soffan men vi var rörande överens att det här var rätt väg och tid.

Hellre en Sara vid liv än en biologisk Sara-mamma som dör i cancer i ung ålder.

Jag godkände att få vara i kö i Göteborg och jag fick en kallelse till Carlanderska sjukhuset. De hade ingen tid utan skulle höra av sig. När de väl hörde av sig lyckades jag få en tid på höstlovet.

Och här är vi nu!

Nu är jag inkopplad med dropp och har operationskläderna och ett armband.

På återhörande efter jag vaknat!

Sara satt vid tangenterna

Jag fick äntligen ställa min fråga

- fungerar livmodern efter äggstockarna tagits bort?

Hon svarar att det är inget som kan garanteras så om vi ska ha barn så är det nu!

Min mammas faster dog i bröstcancer när hon var 34 och jag fyller det i år.

Nu i mitt liv har jag precis bytt hemstad, från Gotland till Västergötland. Jag och Max påbörjar en ny etapp i vårt liv och jag prioriterar det livet med allt vad en ny plats och nytt jobb innebär.

Jag är glad att jag och Max pratat fram och tillbaka om barn - jag menar det första jag berättade på våran första dejt var om min mamma som gått bort i bröstcancer och sedan har han varit med på resan med beskedet och brösten och allt. Så vi har pratat högt och lågt. En avgörande sak som jag funderat länge på är

- hur uppfostrar jag ett barn med BRCA? Om jag sätter ett biologiskt barn till världen så kommer jag vilja veta direkt. Jag vill kunna förbereda barnet på de livsval som hen kommer behöva göra. Men hur gör jag sånt så att det är naturligt utan att förebilder finns mer än jag och Lisa som har fejktuttar? Vad är cancer och ska hen vara rädd? Hur gör en så att hen inte blir rädd utan kan känna att mamma vet och har kontroll?

Så hur undviker jag att få barn med BRCA?

- tar ut ägg och ber de sålla bort embryon med BRCA

- adoption

- fosterhem

Jag har alltid sett fram emot att skaffa egna barn. Jag såg fram emot att kunna föra vidare 30 år mellan förälder och barn som det är på min fars sida. Men livet med studier och karriärval har lagt barnplanerna på is. När frågan kommer - för vi är ju i den åldern där det är normativt att skaffa barn - har jag börjat säga "vi har inte bestämt hur vår familj ska se ut än".

Jag har någonstans på vägen insett att jag förmodligen aldrig kommer vara gravid. Något som jag både sörjer och kan klara mig utan! Visst är det häftigt att ha en "ailien" i magen men allt runtomkring...

För det finns också många barn i världen som behöver en ny familj.

Som lärare får jag umgås med barn i alla fall och som moster är jag del av mina systerdöttrars liv.

Jag känner en enorm lättnad att kunna säga att de kan ta mina äggstockar utan att jag har fått föra mina gener vidare. Att jag inte behöver leva med pressen att pressa in ett barn innan operationen.

Nu ska jag landa och sedan söka upp sjukvården här för att se vad de kan erbjuda.

Sara satt och skrev