Ung Cancer

Inspirerad av ett YouTube-klipp från Ung Cancer

Kära 16-åriga jag, du har precis startat gymnasiet och du har redan vid den här tidpunken bestämt att du ska gentesta dig för samma cancer som din farmor, men faran kommer från ett annat håll. Om två år så kommer din mamma få diagnosen bröstcancer. Du kommer få höra många gånger under dessa år hur stark du är, för det är just det du är. Även fast än livet inte varit en dans på rosor har du lyckats behålla något och det kallas livslust. Hur skit det än är eller blir så är din kärlek och glädje till livet och dina nära större än någon skitsak som du ändå kommer lämna bakom dig. Du kommer bli en ansvarstagande kvinna redan 18 fyllda och du kommer uppleva och överleva din mammas sjukdomstid och död på dit 20 år. Samma år så kommer du prova dina vingar, för du vet att din mor inte skulle vilja att du tar sabbat utan går vidare. Du kommer uppleva den konstiga känslan så fort någon pratar om sin eller frågar om din mamma, känslan av att det är lika självklart för dig att mamma inte finns längre som det är för de andra att alla har en mamma. Att försöka mötas på vägen kommer gå bra, det är bara att våga säga att hon är borta så kommer ingen dömma, knappt ens fråga. När de sedan får höra att det inte är länge sedan häpnar dem. Du är inte den typen som har en död mamma, hur nu en moderslös typ skulle se ut, utan du är glad och utåt i alla lägen.
Kära 16-åriga jag, var inte rädd. Det kommer vara jobbigt att vara en 7 timmarsresa ifrån familjen men du har tur i både vänner och kärlek, även fast det inte blir samma sak som om hon skulle levat. Du kommer operera dig för att hindra cancern, och som du vet, planera allt in i minsta detalj inför operationerna.
Kära 16-åriga jag, jag älskar dig och är stolt över hur ditt liv kommer att bli.

Hälsningar
mig själv, Sara

Kallelse till Kirurg

Så är det min tur att träffa en kirurg för att diskutera bröst. Den 19 oktober smäller det och Max ska följa med. Då jag förhoppningsvis ska få jobb i höst så är planerna inte ändrade, dvs det är bra att jobba minst två år på en ny arbetsplats om jag ska kunna ta ledigt för att operera mig och ändå kunna komma tillbaka. Snällt tänkt? Well jag känner ingen brådska och jag har hellre ett fast jobb än ett par nya tuttar just nu!

Over and out

/Sara


RSS 2.0
Besökstoppen