Magnetröntgen

Upp tidigt i ottan igen. Gick först till Radiumhemmet men de hänvisade mig tillbaka till huvudbyggnaden. Var lite krångligt att hitta men tillslut var jag rätt. En finlandssvensk kvinna satt i receptionen och guidade mig genom vad som skulle ske. Efter väntan fick jag byta om till en sjukhusskjorta. En sjuksköterska ledde mig in i det stora rummet. På den runda magnetröntgen-donuten stod det Siemens. Jag skrattade lite för mig själv.
Jag fick i alla fall inte åka in på rygg. De hade byggt upp en "hinderbana".
- Höfterna ska vila här, du ska vila all tyngd på höfterna. Bröstkorgen här så att brösten hänger ned i hålen och huvudet vilar du på den här med armarna över huvudet. Vi har försökt att göra det så bekvämt som möjligt, men tyvärr så kommer vi inte lyckas helt.

Så obekvämt var det inte... men man skulle ligga still med armarna över huvudet och de somnade! När de inte tog en bild (tro mig man missade inte när det var igång eller ej) så fick jag ligga och röra på fingrarna.
Vilket örönbedövande ljud! Nästa gång ska jag ha med öronproppar istället. Visst de vill ha kontakt men hörlurarna med radion i hjälpte inte mycket. De satt inte tätt och man hörde inte radion när maskinen drog igång.
Jag blev rädd att jag skaffat mig tinnitus!
Här tackar jag yogan. Att kunna slappna av och andas fick tiden att gå riktigt fort!

Jag hade röda märken från de järnpinnarna som jag hade mellan bysten. Jag hade visst legat några centemeter snett. åt ena hållet.

Sedan var jag tvungen att fråga finlandssvenskan hur det gick till sen. Ingen information att du ska bara ta bilder så ringer läkaren sen utan hej du ska ta bilder, tack så mycket det gick bra hej då!
Men jag har ju redan fått en telefontids-remiss, så svar får jag tillslut. Hade dock varit kul att få se bilderna.


/Sara

Ultraljud och mammografi

Så har man gjort det. Var inte alls så obekvämt som många säger. Kan bero på att jag har välformad byst så de kan inte trycka ihop det så mycket. Skräckexemplena på maskenen man såg framför sig stämde i alla fall inte. En designad apparat där plattorna var lätt kupade och kunde mekaniskt justeras i höjdled och roteras. Fick ta bilder uppifrån och från sidan. Man kände sig bara lite utsträckt i huden över bysten.
Sedan fick jag snällt sitta och vänta i ett annat väntrum, jag skulle visst ha en ultraljudsundersökning också. De hittade två vätskefyllda kötlar, en på 1,5 cm och en lite större. Verkade inte vara något problem då han visade och sa det i en axelryckning.

Det känns så lustigt att sitta i väntrummen. Jag sänker medelåldern rejält på alla platser jag besök. Man undrar vad de tänker...



/Sara

Gynekologisk undersökning

Inte visste jag när jag vaknade den morgonen att jag skulle få en ultraljudskamera uppkörd i vaginan. Jag tänkte att det var väll som när man kollar på bebisar, men det är klart, tarmar och annat ligger ju ivägen.

Det är en månad sedan jag fick svar och så ligger man där i stolen. Åsa på gynmottagningen var en trevlig kvinna som man kunde ta på allvar. Hon sa att tyvärr kan man idag inte upptäcka äggstockscancer i tid och att återigen bästa är att operera bort dem. Vanligtvis uppkommer den sortens cancer senare i livet.

Det mest positiva var att hon sa att mina minipiller Cerazette skyddar mig från cancer!

Efter att jag opererat så finns det massa hormonpiller att äta ifall jag får problem. Undra ifall man ska se det som positivt eller negativt...

Allt såg bra ut i alla fall. Äggstockarna består av många körtlar och Åsa sa att man brukar misstänka körtlar som är större än 4 cm för cancerceller, mer än dubbla storleken av mina körtlar som vi såg på ultraljudsskärmen.



/Sara

RSS 2.0
Besökstoppen