Läget
I onsdags fick jag träffa dr Åsa som var på besök i Visby, och dr Helena var också på plats. Åsa sa att det såg mjukt och fint ut trots min historia. Hon kom dock med ett dåligt besked - mitt västra implantat är one of a kind - dvs de använder inte den sorten längre. Det betyder att vill jag byta så måste båda bytas. Åsa sa att det skulle vara väldigt klåfingrigt att gå in och byta båda mtp alla risker som det medför. Jag höll med!
Hon tömde 20 ml från expandern och nu äntligen är brösten jämnstora! Åsa sa att kanske 10 ml till kunde tömmas när Inkeri kommer i november då porten skall tas bort.
Utseendemässigt så är vänstra implantatet anatomiskt utformad dvs bredaste stället är längst ned på protesen medan expandern har sitt fyllnadsställe mitt på så den är rundare. Innan de tömde i onsdags syntes det ganska bra men nu är de så lika de kan. Vänster har ju mindre underhudsfett och man ser tydligt bröstmuskelns kontur medan höger tagit åt sig det transplanterade fettet.
Måste säga att jag uppskattar saltlösning. Det följer ju gravitationen och nu när vi tömt så mycket (kapaciteten är 450ml nu har jag 330ml) är bröstet riktigt mjukt. Något jag tänker ha i åtanke när jag skall byta om en 10 år.
/Sara
Sommarfix
Idag har jag träffat dr Helena Vastas! Hon är kirurg på bröstavdelningen. Huvudsakliga anledningen var för att det börjat göra ont under bröstet, och varit så i minst en vecka. Jag ringde bröstmottagningen i morse och ssk Sofia svarade då Petra har semester. Helena var på operation hela dagen men Sofia skulle se om det gick att jag kom in.
Helena tyckte allt såg fint ut men sa det att hon varit i kontakt med Inkeri för att se om hon var i tjänst - och det var hon! Så Helena ringer Inkeri och de snackar lite läkarspråk kirurger emellan. Det beslutas att de skall tömma på åtminstone 40-50 ml och jag skall ta prover för att se vitbalansen. Helena tömmer 39 ml och jag får en tid bokad i nästa vecka. Jag får en remiss till provtagningen och visar proverna på infektion skall Helena ringa och så får jag gå och hämta ut infektionshämmande. Börjar det bli en rodnad skall jag in akut och då skall jag som patient vara medveten om att de inte får gå in och tömma på sårvätska om det inte är på röntgen och att denne har erfarenhet av proteser!
Helena säger till Inkeri på telefon att "hon har inte hoppat omkring mer än vanligt" varav jag tänker - vi var på Liseberg! Så man kan ju lungt säga att jag hoppas allt går över och det bara är en svacka för annars har jag satt mig själv i skiten i samma sekund som jag satte mig Balder.
Redan nu efter tömningen känns det i alla fall bättre! Jag kan ha på mig op-bh utan att det gör ont under resårbandet. Så nu ska här vilas!
Vi fick se bilderna från starten! Helena tog fram före bilderna och konstaterade högt att jag hade haft riktigt fina bröst innan - mhm sa vi! Sedan fick vi se efterbilderna med det uppsvällda högerbröstet - shit så jag såg ut! Helena fick fråga ifall de satt in olika storlekar varav vi fick berätta att det var vätska. Sedan fanns de andra bilderna från när det skiter sig ännu mer och tillslut foton efter de tagit bort protesen. Vilken resa!
Hon sa att bilderna finns där ifall vi vill komma åt dem - najs tänkte jag!
På provtagningen fick vi träffa Oscar! Effektivt och bra gick det så jag fattade knappt att det var klart!
Ja antingen har vi varit klantiga eller så var det bara dags att tömma. Håll tummarna för det senare!
/Sara
Två-veckors-kontroll
För en vecka sedan besökte jag akuten - igen bara för att - det var en rodnad jag inte riktigt visste vad den ville bli men det visade sig inte vara något farligt.
Idag träffade jag Ssk Petra på Bröstmottagningen. Allt ser fint ut och jag tänker minsann inte sitta hemma en dag till! Om två veckor skall vi fylla på.
Vi pratade lite om tejpning då jag börjat få en irritation mot tejp, även brun. Jag har alltid använt alsollösning för att ta bort tejprester innan jag lagt på nästa och det är lite för uttorkande. Petra noterade även att under kirurgtejpen som jag inte rört över ärret var jag lite röd och därför fick jag en silikonbaserad tejp med mig. Jag fick även en tvättlapp att ta bort rester med och köpte även fler på apoteket - Remove heter de och kostade 141,5 kr för 50 st men det kommer det vara värt!
Annars så får jag börja sova utan bröstbandet!
Jobb i morgon - ska lägga upp lektionerna de närmaste veckorna så jag skall slippa ha något att bära omkring på. Hoppas jag lyckas med det annars får jag utnyttja folk till assistenter.
/Sara
Hemgång
Dr Axel har varit här och konstaterat att de kan ta dränet!
Jag får vänta ett dygn med dusch och några veckor med bad.
Inkeris rekomendation är bröstband i två veckor dygnet runt och sedan två veckor dagtid. Efter det kommer de fylla på protesen men jag kommer träffa Petra redan om två veckor för kontroll. Allt onormalt skall studeras och rapporteras - o ja!
Så det är bara att vänta på att de drar ut detta, vänta på lunchen och inta denna och sedan får jag gå hem!
*pink fluffy unicons dancing on rainbows*
Var bara tvungen :)
/Sara
Dränage
En läkare var precis här och han förklarade att då de lyft på bröstmuskulaturen och muskler är i sig blöta (ja det är ju i princip bara vävnad och blodkärl) kan det ta ett tag innan det slutar vätska. Det blir alltså en natt till! Han kommer svänga förbi i morgon också och hoppas på att det har avstannat då. Vätskan har blivit ljusare i alla fall vilket tyder på att det är fler vita blodkroppar som tar stryk vilket betyder läkning!
Jag är i övrigt frisk som en nötkärna!
Så Max kommer förbi sen så jag kan få lite permis!
/Sara
Blå, mest blå
Alltså!!! Hur blå får man vara på ett par innanlår! Det ser helt sjukt ut!
Ett område som sträcker sig på halva vänster med blåaste blå och något mot rött vid snittet. Lite mindre på vänster men fortfarande! Tuttarna är inget mot detta!!! Tuttarna är redan gula och de var aldrig såhär blå!
Men vad bra det var med tub-stöd-"strumpa"!!! Det sitter där det sitter och bara att dra upp lite när de halkat/rullat ned!!!
Det som är jobbigast just nu är gördeln som trycks upp mot brösten så jag får rycka och slita lite i den när jag satt mig ned. Har blivit ett blåmärke som uppenbarligen är pga tryck därifrån.
Skönt att vara hemma i soffan också! Ska bli intressant jobbvecka men idag är det liggande läge!
/Sara
Dagen efter
Lindor om låren är ett skit PUNKT
Ringde Ann i morse och vi bestämde att jag tar en sväng om Karolinska i morgon för att införslaffa "stödstrumpor" sånna man klipper upp och kan dra upp hela vägen till grenen! Hurra!
Hon sa att jag bör räkna med op mitten/slutet av april. I morgon skall jag lägga in önskemål om påsken eller precis efter, så kan min vikarie arbeta resten av terminen.
Mycket planering som skall göras nu! För mig själv, mitt jobb, mina studier och vikarie!
Vaknade med samma skit inatt som alltid. Min svank är van att vara svank men gördeln rätar ut den och alltså vaknar man med ryggsmärtor. Inker skrev ju ut något starkare igår så jag skall i morgon hälsa på apoteket utanför Karolinska och hämta det så kan jag prova att ta det på kvällen så kanske jag slipper.
Bröstet ser ut som en röd/rosa kanelbulle! Kommer gå över till gult/grönt i dagarna här så det skall bli intressant som vanligt! Vänster innanlår har ju ett fint område också som kommer göra mig mycket vacker!
Jag har verkligen haft hela världens färger på min kropp - från inflamationsrött till läkande gult.
/Sara
Senaste utlåtandet
Som jag märkt försvann fettet fort från undersidan bröstet ganska snabbt efter op och Inkeri konstaterade i tisdags att en till sådan op behövs innan expanderproteser sätts in. Inkeri sa det att kroppen tar ju upp det som inte används och då jag har tunn hud kan det vara orsaken till att det blev komplikationer från början. Men det är ju skillnad! Hon menar att det kommer bygga på mer en andra gång.
Hon konstaterade också att det inte fanns så mycket kvar att ta av och att nästa gång kommer de ta fettvävnad från låren också.
Dvs jag kan fortsätta att lägga på hull för hullets skull!
Det var härligt att träffa Inkeri på hemma plan och kvinnan (vars namn aldrig fastnar) som deltog sist jag träffade Åsa var med samman med en till sköterska/läkare. Kvinnan är nu presenterad som kontaktpersonen sjukhusen emellan och alltså den som håller i projektet att Åsa/Inkeri åker över till Gotland och träffar patienterna.
Nästa op blir alltså i januari på samma ställe som förut - Inkeri frågade ifall det var ok och jag sa att det enda sist var ju väntan och det går väll kanske inte att planera. Hon sa att de är ju inte vana med oss mastektomi patienter men att vi förmodligen är av en annan kaliber och därför blir lite annat i deras vardag.
Därefter tre månaders läkning innan expanderprotesen sätts in och det bästa - påfyllningen kan göras i Visby!!!
Så någonstans april/maj har jag två tuttar igen, om än olika storlek :) Inkeri sa att man behöver inte ta ut expanderprotesen om det inte är så att man behöver göra en justering.
Så jag får lägga upp en awesome planering för våren som gör att en vikarie kan gå in med mycket på fötterna! Jo det är det enda jag tänker på just nu förutom tuttar.
Jag har ju valt att inte ha utanpå-protes då jag ansett det vara säkrats innan jag fått prata om hur hårt ett hårt tryck är. Inkeri trodde absolut jag kunde använda minst mjukisprotesen men absolut silikonprotesen "för så hårt skulle de inte trycka" men jag tror att jag i kombination med tighta linnen ändå får ett hårt tryck att jag skall använda protes så lite som möjligt. Nåväl.
Over and out
/Sara
Återbesök efter op 1.3
Jag har ju helt missat att berätta om onsdagens speedmöte med dr Åsa! Det var en ny ssk som mötte mig och det verkade som hon var på utbildning då Åsa visade och förklarade vad de gjort hittills med mig.
Jag fick därmed veta att de gjort cm stora snitt, bl.a. i ljumsken, för att med hjälpa av sånna där sugrör ta ut fett från mage och kärlekshandtag och även gjort snitt på fyra ställen på bröstet, tre efter rundningen på undersidan och en vid bröstvårtan, där de med en tunn nål pumpat in fett i formen av solfjäder för att det skall spridas jämnt.
Så jag har lite fyllning i bröstet men det är hårt där jag antar AMD materialet och huden integrerats och ärrats av infektionen. Det är alltså det nu som kommer avgöra ifall det blir expanderproteser eller ifall dr Åsa skall få arbeta trasdockastyle!
Åsa kom ihåg att vi setts på plastkgruppen även fast hon just då inte kände igen mig.
Nåväl läkarbesöket gick alltså till såhär : kläder av - visa förklara - ligg på britsen - lossa gördeln - byta tejp varav flertalet ärr på bröstet redan var borta så mindre tejpande där. Dr Åsa konstaterade att allt såg fint ut och att jag skulle ha gördel en vecka. Sedan var mötet klart och jag fick åka till jobbet.
Jag hade räknat med att det skulle ta lite mer än 7 min från utsatt tid men det gjorde det inte!
Bra när det går bra!
Då var jag i epicentrum av blåmärken men de har börjar gett sig nu, även bröstet som varit helt gult börjar få tillbaka hudfärgen.
/Sara
Gul och blå
Nu har jag sett det! Inte så illa som man kan tro, men har ett par riktigt saftiga blåmärken på högra kärlekshandtaget och ett litet mitt på magen men annars är magen mest svullen.
De gick in från jumskarna så där har jag gulnad hud runt såren. Bröstet är mestadels gult också!
Ska bli kul att följa denna utveckling!
Gick bra att sätta på gördeln själv också! Får se på onsdag om det är godkänt hårt eller om jag ska ta i mer med sambon nästa gång!
/Sara
Smärtor
Jag kan ta att det känns som jag gjort ett hundratal situps men när ländryggen av någon anledning ger upp mitt i natten så jag måste omgruppera mig till soffan med kuddar - då kan det va! Säger någon ta mer smärtstillande skrattar jag i dennes ansikte! Hur mycket piller jag än trycker i mig har ryggen alltid en tendens att komma igenom och säga sitt.
Var redan så i Tyresö men tänkte att det bara var för att sängarna är hårda och att bäckenet därför lutar framåt och förvärrar läget för ländryggen.
Nåväl! Första natten hemma på Gotland avklarad och på onsdag skall jag träffa Åsa!
Jag skall ha den äran och duscha idag också! Kanske lite tejpbyte med! Har fått duscha sedan op men valt att inte göra det bara. Bättre hemma där jag kan sitta i duschen!
Lika bra att passa på medan sambon sover!
10 veckors kontroll
Idag har jag varit på besök på Bröstmottagningen och fick träffa Ssk Petra. Jag bad om en tid då det på vänstra bröstet har det utvecklat sig ett större vitt område som oftast blir kallt men som "återfyller" när man petar på huden. Det är fyrkantigt konstigt nog, men i ena jackan brukar jag ha mobilen i bröstfickan just på vänstra sidan, kanske kan vara att den tryckt emot? Huden är lite ansträngd mer kan man inte säga.
Vi tog bilder och Petra pratade med Dr Elisabeth och Ssk Ann. Ann sa att det kommer troligtvis vara lite ansträngt nu en tid framöver men att jag skall fortsätta hålla området varmt. Så får jag hålla koll att det inte utvecklar sig åt fel håll.
Jag kan även börja använda armarna mer, vilket jag också kännt att jag kan!
Jag har provat att köra bil i helgen och får tillämpa hand till hand svängar fast på nedre delen av ratten. Smärtan i axlarna hade sitt epicentrum i förra veckan men börjar nu avta, tack och lov!
Jag hade tänkt att äta smärtstillande tills idag men glömde ta piller i torsdags och tänkte att det är ingen ide att fortsätta. Min tankte är att ha några veckors återhämtning innan jag belastar systemet med alkohol.
/Sara
Allt ser bra ut!
Blånaden på vänstra var inget att bry sig om sa plastikkirurgen Åsa! SKITBRA!!! säger jag! Hon sa att det var ju så tunnt där och lärde mig känna vart SurgiMend plattan ligger.
Det är till och med mindre eller ingen vätska kvar i tuttpåsen (det som en gång var höger bröst). Så det behövde hon aldrig ge kommentar på. Hon sa att det skulle ta ett tag för huden att bli mjuk igen.
Jag skall äta upp de antiinflammatoriska piller jag har kvar och sedan är det slut med det!
Mycket riktigt stod det mellan Åsa, Kalle och någon mer som skulle operera ut implantatet på mig, men det blev Kalle! Så hon "kom ihåg" mig.
Hon berättade att det skulle läka i 6 månader innan de kunde gå in med ett nytt implantat. Åsa själv opererar många vad hon kallade "sista utvägen" operationer. Dvs ta vävnad från innerlåret (ni vet där det på oss tjejer putar ut lite, som en del väljer att photoshopa bort), vilket kan vara aktuellt beroende på hur det går med framtida försök med implantat. De kan ta från ryggen också men det görs inte på någon så ung.
Åsa sa även att det såg ut på mig som att jag hade mindre bröst innan. Jag tycker det är ganska samma men å andra sidan har jag inte provat bh-ar. En storlek större kan det iofs vara, men det är svårt att jämföra med ett hårt bröst som inte går att squeesa omkring i kläderna.
Åsa besöker Visby någon gång per månad men hon sa att det kanske skulle delas med Inkeri så att även hon hälsar på här!
Jag har fått ett namn på en sjukgymnast här i Visby som jag skall boka in mig hos! Hoppas de kan ta emot mig innan påsken så jag kan bli fit for fight efter påsk!
Och försäkringskassan ringde igår så jag kommer få besked i veckan om ersättning! Hurra!!!
/Sara
Träffa plastikkirurg i Visby
Petra tyckte sig ha svårt att bedöma mina färgnyanser så jag ska få träffa en plastikkirurg på onsdag som besöker Visby från Karolinska. Åsa heter hon.
Hon skall även bedöma hur länge jag ska äta piller.
/Sara
Sista återbesöket på länge
Idag byttes tejpen på det nya ärret.
I veckan har det samlats lite vätska som nu på morgonen hade delvis försvunnit. Här om dagen när jag använde mjukprotesen så var det lite rött men det gick också ned bortsätt från ett litet märke. Inget anmärkningsvärt men att hålla koll på.
Jag fick veta att mjukprotesen kan fungera som bröstbandet vilket är goda nyheter för vänstra bröstet! Så svullnar det så kan jag använda mjukprotesen mer.
Vänstra bröstet har fått en liten blånad på undersidan som inte får bli blåare och ytligare. Men det är cirkulation i alla fall. Jag skall fortsätta med min värmekudde (ska sy en mysig ylle-bh också så slipper jag se ut som att jag gjorde en förstoring samtidigt som rekonstruktionen).
Ärret såg bra ut och vecken var rena! Jag skall nu själv ta hand om allt och rapportera om det är något annat.
Petra skulle kolla med Elisabet ang hur länge jag skall äta antibiotikan men det är en vecka kvar så förmodligen är det inte mer än så.
Jag har i veckan dragit ned på alvedonen. Inga mer natt tabletter! Så har jag spritt ut mitt intag också.
När jag vaknade hade jag den där två dagar efter träningsvärken. Men det kan jag leva med, mitt tarmsystem behöver få vila efter 7 veckor av pillerknaprande.
Det börjar bli tråkigt att sitta hemma, ska bli kul att börja arbeta! Jag är sjukskriven till efter påsk men kommer arbeta samman med min vikarie på waldorfskolans avslutning.
Vikarien för kören i Eskelhem tar hand om dem till Valborg så jag har tid på mig att återhämta mig tillräckligt för bilkörning.
Jag provade att cykla till Ica här om dagen. Jag har aldrig tänkt på att man lägger vikten på styret när man hoppar upp på cykeln. Visst fördelar man vikt när man cyklar men det kan man parrera. Så det blir inte cykla förrän jag har lite mer styrka eller stretchat ut muskeln lite mer.
Så busskort skall inhandlas!
Försäkringskassan skickade papper i veckan så jag fick åka runt och hämta in uppgifter om timmar och lön från alla arbetsgivare. Jag är ju timanställd överallt så det är ju lite papper som inte hittade rätt!
Hoppas jag får betalt fort efter alla papper och nya papperna för förlängningen är inne.
/Sara
Återbesök på Visbys bröstmottagning
Petra erkände att hon och Elisabeth hade varit oroliga över hur det sett ut när vi sågs en vecka sedan.
Men nu ser det jättebra ut! Det har bara blivit ett ordentligt veck i huden som vi skall se till att rengöra dagligen med tops.
Petra fick ta bort lite av kirurgtejpen då den påverkade vecket så ersatte hon med en liten klippt bit.
Kalle hade skurit lite i bröstvårtan, vilket jag förstod skulle behövas för att det nya snittet skulle se snyggt ut då såret hade börjat torka i kanterna.
Margareta var en fantastisk kvinna! Hon sa det att mjukbröstet är ju verkligen nödfallet och visade på att det inte kommer sitta still allst. Hon sa att jag fick nåla fast det i mjukbhn.
Jag fick en storlek för stor men hon menade på att bredden stämde bättre med vad jag har så får jag tömma ut vadd. Så har jag fått hennes kort så jag kan höra av mig när den riktiga protesen skall provas ut.
Margareta tänkte helt rätt! Minus extra vadd ser det skitbra ut!
Petra lade in en ny tid om en vecka så att de är med och ser att allt ser bra ut när det är dags att byta tejpen!
Hade vi själva tagit bort kompressen idag hade vi inte kunnat konstatera det Petra konstaterade så det känns tryggt att göra allt under uppsikt tills man vet vad man tittar efter.
Så skönt att bli av med bröstbandet!!! Vänstra har börjar muttra lite, men inget som ser konstigt ut, bara jag som känner. På med mjukisbh och mjukisprotes! Redo att möta veckan!
/Sara
Min kropp
Igår skiljde det några centimeter i höjd mellan mina axlar. Högra sidan var verkligen ledsen. Bröstet hade tappat höjd också. Det var som att skuldran gett upp för tyngden för jag kunde lätt lyfta upp axeln till rätt position, det krävdes muskelkraft som då jag slappande av inte fanns.
När man känner över högra bröstet känner man hur den för några veckor sedan utspända SurgiMend plattan veckat sig som att den försöker hitta sin nya position.
Orolig är bara förnamnet men jag försöker inte tänka på det. Tänk om de måste gå in och justera? Jag funderar även på om det inte finns vätska eller om det är så mjukt på mina brösts undersidor och alltid kommer att vara det.
Här om dagen var jag med kören jag sjunger i. Första delen var stämrep och jag hjälpte lite vid pianot och sjöng lite. Det slog mig att jag använder bröstmuskeln aktivt när jag sjunger. Jag måste fråga om jag ens får sjunga. Resten av det vanliga repet satt jag därför och bara lyssnade.
Axlarna blir trötta fort. Jag skulle inte skylla på magmusklerna, för de är upptränade för att ta sig ur sängen, utan det är helt och hållet axelstyrka som saknas. Spänningar från tyngden av jackorna, jag får hålla upp jackan med axlarna då det är tight över bysten och obehagligt.
I morgon åker vi över till fastlandet. På fredag skall vi träffa Inkeri och Ann. På ett sätt skulle jag vilja bo närmare Karolinska. Det är något nytt jag genomgår för sjukhus-Sverige och att åka till akuten på Visby lasarett ger inga svar på frågor mer än om det är livshotande. Bröstmottagningen pratade jag med igår för att få reseintyg och Petra välkomnade mig att ringa och besöka. Det känns åtminstone tryggt. Kanske skall avlägga ett besök så de också vet hur jag ser ut och vad Inkeri och Ann säger. Kan vara taktiskt! Jag har ju frikort så för min del spelar det ingen roll.
/Sara
Akuten bara för att
Ibland måste man kolla upp saker och detta var en sådan sak!
Ett märke under bysten (ja såklart den högra) har uppkommit under fredags kvällen och det ser ut som att det varit en blåsa som läkt.
Läkaren på akuten sa att enligt henne så var det ingen fara. Jag fick (eller rättare sagt Inkeri fick) beröm för hur det såg ut och en sjuksköterska berömde snittet. De tog stickprov i mitt finger och tog tempen och det var inget märkvärdigt något av det så de lade om förbandet och jag fick gå hem.
Samtidigt så funderar man på om Inkeri eller Ann har sagt något om det. Vi har tagit bilder i alla fall. Speciellt då det sitter under så jag hade ju ingen chans att se när Max påpekade förändringen.
Så det var denna dags äventyr!
/Sara
Tredje återbesöket efter op
Sårvätska flyter fortfarande ut från några öppningar och Ann tar prover.
Inkeri kommer in säger att huden ser ansträngd ut och jag skall vänta på ett telefonsamtal om akut ultraljud för att se om det ser bra ut inuti.
Jag får mer dalacin utskrivet och får min första mjukis bh, inte allst en sådan sportvariant som skall hålla ihop allt utan en lättare som man får åla sig i med lagom med stöd.
Jag får en remiss ned till foto där jag blir dokumenterad med komplikationen.
Max och jag kan planera hemfärd men jag skall tillbaka nästa fredag för en ny undersökning. Jag ska ta det lugnt så som de första veckorna och kan prova att ta bort Naproxenen från mitt pillerintag. Framförallt skall jag hålla brösten varma!
Det börjar sjunka in att jag trots min fysiska form och hälsa nog skall finna mig i 6 veckors sjukskrivning. Komplikationen är det enda som stör, vilket gör mig något bitter för det är alltid något som skall gå emot.
Efter op så gjorde jag ju sämsta rörelsen just med högra sidan. Jag tog tag i sängens hävarm och drog mig till rätta där jag satt. Sjuksystern stod bredvid och förfasade sig efteråt men ingrep inte medan jag gjorde det. Kan det vara det misstaget som bidrog?
Det var också höger sida som det sista jobbiga dränaget satt på.
Men det är även det implantatet som legat rätt!
Felet går nog inte att lista ut mer än att konstatera att det blivit som det blivit! Och om det vill sig kommer det bråka färdigt och sedan aldrig mer krångla!
Båten är i alla fall bokad för morgondagen, vi hade en tanke att åka hem ikväll men nu blev det lite mer att boka in under dagen.
Ultraljudet visade sig vara positivt och ingen vätska fanns kring implantatet. Så jag slapp dränage! Hurra!!!
Läkaren sa att det var många patienter de tog emot med denna komplikation och visade på en svullnad (på rätt sida bröstet) ungefär hur det skulle sett ut med vätska, men svullnaden innehöll partiklar och skulle det varit vätska skulle det varit helt svart.
Annars hade de satt i ett dränage för att sedan låta mig gå upp på mottagningen igen och så hade de tömt mig där.
Konstigt att se ultraljudet på sina nya tuttar. Ett par vanliga ser ut som årsringar eller bark på ett träd med lite håligheter (vattensystor eller liknande). Nu hade jag ett lager med årsringar och sedan bäckmörker. Implantatet är ju vätska.
Vi gick upp på mottagningen i alla fall och lyckas timea Ann för att berätta att dalacinen inte skrivits ut. Hon blev chockad över att de på ultraljudet inte gjort någonting av det som trots.
Så nu väntar jag på att klockan ska vandra så att Inkeri ska hinna skriva ut dalacin så jag kan åka in till Tyresö och hämta ut.
Lite vårsol hinns med!
/Sara
Komplikationer
Komplikationer kan komma när man minst anar det.
Igår natt klev min älskade katt på högra bröstet. Jag, som alltid är beredd när hon är på det humöret, låg och sov djupt.
Sjukt obehagligt och jag skrek till, varav katten inte har försökt sig på något liknande sen dess.
När jag ställde mig i badrummet för att fukta mina armhålor såg jag det - som en leverfläck som tittade fram under tejpen nära bröstvårtan.
Max och jag konstaterade att det var blod på insidan av huden men ingenting tycktes ha läckt.
Igår kväll noterade jag att blodblåsan var något större och ringde avdelningen och fick prata med Isabelle!
Hon sa att sådana komplikationer kan uppstå och så länge det inte sprutar blod eller läcker eller att storleken ökar i hög takt eller att jag har feber så kan jag sitta lugnt i båten, annars ska jag in akut.
Nu på morgonen kan jag konstatera att det sölat lite sårvätska på nattskjorta och täcke, men allt har torkat så jag kan bara av placeringen säga att det är från samma ställe. Ringde igen för att fråga hur mycket det skulle läcka för att vara allvarligt och sjuksköterskan som svarade frågade vad som hade läkt och ifall det luktade och om jag hade feber. Hon bad mig avvakta under helgen - då jag på måndag träffar Ann igen - och att jag ska ringa om jag är orolig.
Idag som är duschdagen! Jaja, får bli en selektiv dusch som första gången efter op.
Goda nyheter är i alla fall att rodnaden från inflammationen har lagt sig tack vare antibiotikan! Nu är det bara vätskan i bröstet som är frågan ifall det är för mycket. Hur är det när det skvalpar runt lixom? För det är mycket vätska men skvalpar tycker jag inte att det gör.
Nåväl, förbereder mig på att kanske få ligga över på måndag för tömning och andra åtgärder. Undra hur de tömmer? Får man ett nytt dränage inopererat?
/Sara
