När ens oro tar till igen.
Nu var det ett tag sedan jag skrev här, men jag tänkte skriva om det som kommer när oron för bröstcancer försvinner efter ens operationer.
Nämligen oron för förändringar på ens äggstockar.
Varje år, sedan jag fick veta att jag bär på BRCA1, har jag blivit kallad på äggstocksundersökning. Jag har haft samma gynekolog, Luz, och hon är helt fantastisk. Hon påpekar nästan varje gång hur fertil jag är och pekar och visar glatt hur mina äggstockar och livmoder ser ut.
En undersökning av äggstockarna går till som så, att en stav till en ultraljudsmaskin förs in i slidan, och med lätta vinklingar kan gynekologen lokalisera urinblåsan, äggstockarna och livmodern, alltså de organ som håller till där i krokarna. Gynekologen känner också utanpå magen för att se att inget känns onormalt. På skärmen till ultraljudsmaskinen kan gynekologen ta bilder av äggstocken och livmoder och mäta dem med enkla klick på skärmen med pekaren. Jag tycker att det är lika spännande varje gång att få se på vad Luz hittar i mig. Alla övriga gånger så har det bara varit just äggstockarna, livmoder och urinblåsa. Allt har alltid sett bra ut. Men idag visade hon att det fanns en vätska runt äggstockarna som inte ska vara där. Jag är mitt i ägglosningen så det kan vara något som har med det att göra. Ändå så kunde jag inte hjälpa att tänka "vad fan". Kan inte mina äggstockar se normala ut ett tag till? Kan jag inte få slippa vänta på svaret från blodprover ett tag till? Men nej då, tre rör blod tog de från min arm, och nu får vi bara hoppas att min kropp brukar lägga lite extra vätska runt äggstockarna när jag har ägglossning.
Jag är inte säker, men jag tror att jag alla andra gånger jag varit hos Luz, antingen precis haft mens eller precis ska få mens. Så det kan ju vara helt normalt med den här vätskan, som Luz säger, men vi har bara inte stött på det under de andra undersökningarna vi gjort på mitt underliv. Och allt nytt, är lite skrämmande. Sen att jag troligtvis har 15 år till av den här sortens oro innan jag gör mig av med äggstockarna, gör mig lite trött. Men jag har klarar 5 år hittills, så det är bara tre gånger så länge till.
Jag önskar ändå att mamma var här så vi kunde prata om allt.
