Magnetröntgen
Upp tidigt i ottan igen. Gick först till Radiumhemmet men de hänvisade mig tillbaka till huvudbyggnaden. Var lite krångligt att hitta men tillslut var jag rätt. En finlandssvensk kvinna satt i receptionen och guidade mig genom vad som skulle ske. Efter väntan fick jag byta om till en sjukhusskjorta. En sjuksköterska ledde mig in i det stora rummet. På den runda magnetröntgen-donuten stod det Siemens. Jag skrattade lite för mig själv.
Jag fick i alla fall inte åka in på rygg. De hade byggt upp en "hinderbana".
- Höfterna ska vila här, du ska vila all tyngd på höfterna. Bröstkorgen här så att brösten hänger ned i hålen och huvudet vilar du på den här med armarna över huvudet. Vi har försökt att göra det så bekvämt som möjligt, men tyvärr så kommer vi inte lyckas helt.
Så obekvämt var det inte... men man skulle ligga still med armarna över huvudet och de somnade! När de inte tog en bild (tro mig man missade inte när det var igång eller ej) så fick jag ligga och röra på fingrarna.
Vilket örönbedövande ljud! Nästa gång ska jag ha med öronproppar istället. Visst de vill ha kontakt men hörlurarna med radion i hjälpte inte mycket. De satt inte tätt och man hörde inte radion när maskinen drog igång.
Jag blev rädd att jag skaffat mig tinnitus!
Här tackar jag yogan. Att kunna slappna av och andas fick tiden att gå riktigt fort!
Jag hade röda märken från de järnpinnarna som jag hade mellan bysten. Jag hade visst legat några centemeter snett. åt ena hållet.
Sedan var jag tvungen att fråga finlandssvenskan hur det gick till sen. Ingen information att du ska bara ta bilder så ringer läkaren sen utan hej du ska ta bilder, tack så mycket det gick bra hej då!
Men jag har ju redan fått en telefontids-remiss, så svar får jag tillslut. Hade dock varit kul att få se bilderna.
/Sara
Jag fick i alla fall inte åka in på rygg. De hade byggt upp en "hinderbana".
- Höfterna ska vila här, du ska vila all tyngd på höfterna. Bröstkorgen här så att brösten hänger ned i hålen och huvudet vilar du på den här med armarna över huvudet. Vi har försökt att göra det så bekvämt som möjligt, men tyvärr så kommer vi inte lyckas helt.
Så obekvämt var det inte... men man skulle ligga still med armarna över huvudet och de somnade! När de inte tog en bild (tro mig man missade inte när det var igång eller ej) så fick jag ligga och röra på fingrarna.
Vilket örönbedövande ljud! Nästa gång ska jag ha med öronproppar istället. Visst de vill ha kontakt men hörlurarna med radion i hjälpte inte mycket. De satt inte tätt och man hörde inte radion när maskinen drog igång.
Jag blev rädd att jag skaffat mig tinnitus!
Här tackar jag yogan. Att kunna slappna av och andas fick tiden att gå riktigt fort!
Jag hade röda märken från de järnpinnarna som jag hade mellan bysten. Jag hade visst legat några centemeter snett. åt ena hållet.
Sedan var jag tvungen att fråga finlandssvenskan hur det gick till sen. Ingen information att du ska bara ta bilder så ringer läkaren sen utan hej du ska ta bilder, tack så mycket det gick bra hej då!
Men jag har ju redan fått en telefontids-remiss, så svar får jag tillslut. Hade dock varit kul att få se bilderna.
/Sara
Kommentarer
Trackback
