BRCAsystrar

kl 14.00 smäller det!

Jenny på Yogastudion småhealade mig i savasana för några veckor sedan... jag var då i samma skick som nu dvs jag har ägnat senaste timman att läsa runt på flera bloggar och börjat bygga upp en liten gråt i bröstet. Dålig timing men jag tror att det är det som jag kommer få ut av healingen hur jag än gör. Jag kommer gråta som ett litet barn.

Det är det som är det värsta. Du vet att du behöver inte gråta, för att du har ett fantastiskt liv ändå, men ändå så bygger man på ett litet förråd. Lyckogråt och sorggråt om vart annat. Det största felet just nu är att jag har inte sörjt klart min älskade kisse Murre som tragiskt fick ta livet till i somras, men jag har heller inte fått sörja Borka, bigeln med personligheten som kommer saknas länge. Varför? för att jag har distans till det som händer på fastlandet... och tar distans också... är mitt uppe i en musikalproduktion och vill mycket med kultursamorderiet men det händer inte mycket just nu (passiv stress).
Sedan laddar man ju också för att åka hem i påsk, ränsa ut skiten och komma tillbaka med ny energi.

Nu får man ju inte tro att jag inte kan gråta ut hos älskingen, men om jag känner att jag inte behöver så tränger jag bort det istället. Eller rättare sagt... jag har kännt mig blank... som om jag sparar det till sen... jag har velat gråta några gånger men det har liksom inte kommit... och då orkar man inte sätta på snyft-filmen som man vet kommer funka alla gånger för man vet att det skulle bara vara tragiskt.

Men nu ska jag prova healing på riktigt, hon ska få kolla in i mina knän som har bråkat över helgen, axlarna som är konstant spända sedan kommer hon väll gå på djupet och då kommer hon få se upp! Hon sa att det ska bli spännande och jag kunde bara bifalla...
Ska ta en healingstund med Marjo i sommar, för det har jag sagt att vi ska göra.

Nej nu är det dags att ta tag i dagen, måste fixa lite musikarr till musikalträningen ikväll så produktionen är perfekt om tre veckor.

Sara