Inför dagen D
Men vi började diskutera hur jag ville göra och eftersom jag vill ha lite mindre bröst än vad jag har nu så tyckte han att om jag ville ha kvar bröstvårta och vårtgård så skulle det vara bäst att förminska brösten först och sen när det har läkt så skulle de göra operationen då de tar bort alla bröstkörtlar och lägger i ett geléinplantat. Men då skulle jag få ett ankareärr och jag skulle vilja ha så lite ärr som möjligt och bröstvårta och vårtgård ser jag inte som något som behöver vara kvar. Då bestämde vi instället att han tar bort allt i en och samma operation, jag får bara ett ärr där vårtgården skulle ha suttit och han gör nya bröstvårtor genom att sy ihop flikar, tänk er typ en stjärna och sen syr man ihop de inre spetsarna. han var väldigt bra på att förklara och jag känner att det kommer gå bra, jag litar på hans estetiska teckningar.
Sen började han mäta och sånt och kolla vilken storlek jag ska ha. Jag fick inte klämma på några inplantat, men det kanske man får sen om man ber snällt. När det var klart skickade han iväg mig till narkosläkaren, operationen kommer ta 3,5 timmar ink. nedsövning och uppväckning (heter det så?). Efter det så gick jag till inskrivningen där jag fick ge dem uppgifter inför operationen för att sen få gå upp till Plastikmottagningen igen och få en spruta att ta med hem. Den sprutan ska jag ta kvällen innan operationen för att förebygga illamående efter narkosen. Man känner sig som en knarkare när man stoppar ner små sprutor i väskan, knarkarLisa kommer mitt smeknamn bli framöver.
När jag fått sprutan så ville de inte ha mig där längre och jag tog min stödförening Lovisa och Emy med mig ut för att äta. Än får jag inte veta när operationen blir men eftersom jag redan fått sprutan att förvara hemma så blir det väll inom 2 månader, så att jag blir frisk nog att plugga i höst.
Efter lunch med de fina gick vi tillbaka till USÖ för att ultraljudsundersöka mina bröst, trodde jag, men istället blev det mammografi. Jävla nödvändiga uppfinning, klämma ihop brösten till ca 2 cm i tre olika vinklar per bröst. Det var inte skönt men jag skrek inte iallafall, men idag har jag som träningsvärk i ena muskeln bakom armhålan, kan de varit så att de klämde något som inte skulle klämmas??
Det var inga fel på brösten iallafall men jag blev väldigt sugen på glass, istället gick vi och tröstshoppade. Tröstshopping is the best!!
Så det var den dagen!! Hipp hurra för snabba ryck och sånt, jag gillart.
Puss och kram// Lisa
Lisa, jag stöttar dig till 100%! Du är både klok och modig som agerar i tid. Allt blir säkert superbra! Kram och lycka till från Pia
Tack så mycket!! Jag blir så glad av att höra posetiva tillrop om mitt beslut. Det är ju min hälsa det handlar om.
Kram Lisa
Du är supermodig hjärtat, vi finns där efter op!
Hej vad skönt att veta att man inte är ensam om att bära på denna hemska gen)= Jag var i går med min tvillingsyster på klinisk gen mottagn i göteborg. Vi fick veta att våran mamma som gick bort i bröstcancer när vi var 14 bar på genen brc1 tror jag den hette,vår släkt har alltid sagt att hon fick den pga ppiller,men så var det inte. Vi är 32 nu som hon var hemskt. Men vi tog blodprov så om ca 2-4 mån pga av sem så får jag svaret 50% changs att jag har det fy. Men har jag den så för mina barns skull så tror jag att jag tar bort dom. Inget roligt beslut.Kram
Usch att det här ens ska få finnas. Är ni enäggstvillingar?? Jag var också 14 när vår mamma dog, man får växa upp så fort. Men jag kan tänka mig att det var skönt att ha en tvillingsyster. Ett sådant band är väldigt fantastiskt.
Kram Lisa
