Vad man saknar mest...

Ni vet när kroppen vaknar ett visst klockslag och tycker att nu borde du gå upp och man vänder sig på sidan, drar tecket över huvet och somnar om...

Detta hände 6:27 med skillnaden att jag inte kan vända mig på sidan och somna om. Sms till sambon som satt på terminalen i Visby och väntade på att få gå ombord. Gick och drog ned persiennen, gick på toa, lade mig och lurade, gav upp kolla Facebook, ringde sambon som numer satt på båten. Kände mig tröttare blundade och försökte en gång till, ja ni förstår!

Det är så viktigt för insomnandet att kunna byta sovställning. Nu är det på rygg med raka/böjda ben i olika varianter och det räcker inte...

Jag får helt enkelt bita i det sura äpplet och säga god morgon till mig själv så hoppas jag på en solig och varm dag i en utemöbel. Så som när jag var liten.

Mamma satte på mig overallen, tror att jag var magsjuk eller liknande och gick i mellanstadiet, tog fram vår badenbaden och så lade jag mig där i vårsolen med en filt under eken medan hon påtade i trädgården.
Bästa sovminnet!

Längtar dit ofta! Men overall är inte något man äger längre. I påsk får jag dock chansen! Bring it on Lisa!
Får nog precis plats med en badenbaden på balkongen i Visby men bara lägga upp inköpet för sambon är nog att utesluta... Nej får bli min semester i påsk, mammas svarta overall och den blå och lila/orange/brun blommiga 70-tals filt/sovsäcken (ni vet en sån med dragkedjan hela vägen så man kan välja filt eller sovsäck) under eken i vårsolen...

/Sara

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Besökstoppen