BRCAsystrar

två av tre möjliga bär BRCA-1

Tillbaka till verkligheten

Morgonjouren!

Nyinköpt örontermometer och pillerfodral!

Efter jag fått lunch igår plockade jag ihop allt på mitt sängbord och bad att få något att fräscha upp mig med så jag kunde sätta på mig kläderna som legat i resväskan och väntat på mig.

Vilken fröjd! De hade en tvål som man inte behövde skölja bort och jag lättade på bröstbandet och tog bort den gamla vadden. Gjorde rent under armhålorna och satte ny vadd endast där det behövs. Under höger armhåla bak mot skulderbladet.

Lyckan att sätta på sig sina egna kläder!

Sedan när jag var klar lite efter 13 ringde jag Max, han hade blivit senare än tänkt. Jag frågade sjuksystern om jag kunde gå och handla på Apoteket och så sa ja visst!

Jag hissade ned sängen till originalposiotion ifall de ville bädda fick hjälp att kliva i min jackaoch skor. Så tog jag handväskan under armen och begav mig på min längsta promenad sedan jag lades in.

När jag kom till hissen så kändes det lite jobbigt men man är väll en fighter - ett ord som även sjuksystar använt utan att känna mig! Ned i hissen och mot entrén följd av blickar - ung tjej med flåttigt hår går som en tant med väskan under ena armen - I would look too!

Sen kommer det - frisk luft!!! Andas stora andetag och känner energin flöda medan jag riktar stegen mot Apoteket.

Inköpslistan har jag arbetat på rätt länge. Som med allt!

Första stoppet recept på Alvedon och Naproxen. Sedan kollade jag på pillerburkar, dosetter som de kallas. Apoteket har ju börjat med färgglada vecko- eller dagsdosetter men det kändes lite overkill att handla så att man färgkodar tider på dygnet. Sedan fanns de vanliga hederliga röda eller blå veckodosetterna med fyra per dag, men jag är ju ingen tant än. Men tillslut hittade jag den på bilden.

Som att köpa Apotekets dagsdosetter fast passande i ett fint etui. Fanns ett mindre som minipillerna fick plats i så nu har jag allt med mig!

Stod länge och pratade med personalen om febertermometer, jag är ju ryggliggandes så anal febertermometer är lite problematisk. Utvecklingen har ju gått framåt vad gäller termometer för mun och armhåla och de hade någon snabb som de använder på Astrid Lindgren. De hade även en som man scannar huvudet med (eller mat för den delen) för att ta reda på temp. Men det blev en örontermometer från Brown!

När jag kom till kassan hade jag lite förband och annat, receptläkemedel, dosett och termometer samt Apotekets hemapotek-burk. Jag har nog aldrig handlat på Apoteket för 1200 kr!

När jag väl fick kassarna insåg jag vad jag egentligen förstod när jag gick ned - lite för tungt att bära hela vägen upp, men jag han knappt sätta mig på en bänk och ringa innan jag såg Max och Jim komma gåendes. De hjälpte att bära upp allt och packa det tunga medan jag skrev ut mig.

Sjuksystrarna hade försökt ringa då de inte frågat om lov att bädda rent - men den tanken hade ju redan slagit mig och de hade bäddat rent så allt var frid och fröjd!

Vad jobbigt det var att åka bil! Satt för mycket på jackan och det skavde under armhålan. Max hjälpte mig så gott det gick. Jim pausade på Coop i Tyresö och handlade semlor.

Väl hemma så sätter jag mig i divanen. Katten som tagit sig mer och mer friheter och faktiskt går omkring överallt trots läskiga personer (ja det är Electra jag pratar om) kom ned och jag blev bara så glad över allt att jag grät en skvätt.

Vi åt semla och efter att ha laddat dosetten somnade jag på divanen medan Max spelade battelfield.

Max duschande mitt hår i ett av handfaten. Ylva lagade en fantastisk kvällsmat och sedan var det "Mia på gutö" och filmen "the ironlady" innan sängdags.

En katt har spatserat lite på mig men inte på tuttarna i alla fall. Jag somnade med benen i högläge på några kuddar, gjorde mig av med dem och har sovit resten lite hur som.

Kusin Amelie sa att

- du kommer bli bättre bara du kommer hem

och jag har aldrig promenerat så som jag gjort igår. Det var jobbigt att gå från sjukhussängen och till kaffevagnen med drenage, men utan drenage och hemma är jag lätt som en fågel, en något tantig sådan...

Vi får se vad denna dagen ger! Jim, Ylva och Felix ska till Åre och mummi kommer på besök (finns tre semlor i kylskåpet).

Ska nog äta lite frukost och placera mig i divanen för lite powernap. Medan Max vaknar till liv...

/Sara

Hej!
Tack för att du delar med dig i din blogg! Jag opererades för 4,5 veckor sedan på samma avd, liknande op som dig pga BRCA, träffade även samma läkare och ssk :) 29 år gammal, känner igen mig i mkt av det du beskriver. Inte minst den härliga friska luften på väg till Apoteket på utskrivningsdagen. Fantastiskt hur kroppen läker med tanke på det stora ingreppet, även om vägen är lång. Den långa sjukskrivningen är väl behövlig.
Vill du så kan vi gärna maila, man kan känna sig ganska ensam om detta och alla frågor/funderingar som dyker upp längs vägen.

Hoppas att du mår okej och att läkningen går väl,

Mvh Em

)hej Sara! Tack för att du delar med dej. Jag är 26 år och ska genomgå samma operation och har samma läkare som du. Finns de någon möjlighet att Kan få
Mejla till dig? Jag har så många frågor.